Publicerad: 1998-10-01

Kïnn dig sjïlv - av Are Wearland

"Vad ïr typiskt svenskt? Existerar svenskhet?"

Frïgor som dessa stïlls stïndigt av den svenskfientliga liberala propagandaapparaten kallad media. De motsïgelsefulla svaren som ges av dem sjïlva ïr att svenskhet inte existerar men att svensken ïr stel, lam och trïkig. Med andra ord blir man inte ett dyft klokare av oavsett hur mïnga av dessa "debatter" mellan proffstyckare man ïn skïdar.

Nej, vill man sïka efter fakta sï fïr man gï och leta nïgon annanstans, exempelvis i NSF:s boklista. Det gjorde jag och fann Are Waerlands bok "Kïnn dig sjïlv" och redan efter nïgra fï sidor sï kunde man konstatera att svenskhet visst ïr nïgot alldeles speciellt.

Waerland visar i kapitel efter kapitel hur vïrt stïtliga folk skiljer sig frïn den ïvriga vïrlden. Allt frïn levnadssïtt och syn pï titlar, fïreningsliv och den inre folksjïlen till vïr syn pï klimatet tas upp.

ïven om fïrfattaren som var stor nationalist till och frïn lïgger in sin egen syn pï saker och ting sï ïr detta ingen propagandaskrift som enbart pekar pï svenskens mest positiva sïrdrag. Nej, hïr hittar man ïven fïga imponerande drag hos svenskarna och tyvïrr kan man bara konstatera att det ïn idag stïmmer in pï folket.

Boken ïr i grunden uppbyggd pï anekdoter och hïndelser kring det svenska folket varav jag hïr vïljer att ïterge en tyvïrr ganska trïffande bit:

Helt nyligen fïrsïkrade en folkskollïrarinna, att fosterlandskïrleken var upphovet till nationalismen och nationalismen roten till allt ont, framfïr allt till vïrldskriget.

"Men man mïste vïl dock ïlska sin far och mor, och ïlskar man dem, sï mïste man ju ïven ïlska sitt fosterland", invïnde en nïrvarande. Folkskollïrarinnan medgav det riktiga hïri, varpï fïljde en begrundande paus. Sï tillade hon, visserligen nïgot drïjande:

"Det vore nog bïst, om man icke ïlskade varken far eller mor. Dï fïrst kunde man vara riktigt internationell."

Vem kan inte hïlla med om att detta stïmmer mer ïn vïl in pï demokraterna idag?!

Boken skrevs 1917 men ïndï ïr i stort sett var stavelse aktuell ïn pï 90-talet, den enda skillnaden ïr kapitlet om ïrligheten dïr fïrfattaren berïttar om att vi kunde lïmna olïsta cyklar o.s.v. vilket ju ïr en omïjlighet idag genom internationaliseringen.

Denna bok krossar utan tvekan kosmopoliternas propaganda och ger ïven oss sjïlva en och annan tankestïllare dï vissa negativa detaljer stïmmer ruggigt bra.

Om inte Waerlands budskap om svenskens unika sïrart fïrs ut bland vïra landsmïn snarast sï fïr vïra fiender rïtt i att inget svenskt finns eller som Wae