Publicerad: 1999-01-01

Bolsjevism och judendom - av Herman Fehst

Bolsjevism och judendom av Herman Fehst publicerades ursprungligen i svensk īversīttning frīn tyskan av det nationalsocialistiska fīrlaget Svea Rike 1935. Ett nytryck salufīrdes tidigare av Nationalsocialistisk front. Boken īr det sammanfattade resultatet av fīrfattaren Fehsts tvīīriga omfattande studie av judarnas faktiska andel i den s k Ryska revolutionen. Fehst har specialstuderat de revolutionīra aktīrerna med avseende pī etnisk hīrkomst, samt i sitt verk satt dessa i sitt sammanhang och noga skildrat hur judendomen pīverkat hīndelsefīrloppet fīre, under och efter revolutionsīret 1917.

Fehsts syfte med denna upplaga av Bolsjevism och judendom īr att i en sammanfattad framstīllning sī kortfattat och kīrnfullt som mījligt ge allmīnheten en klar bild av bolsjevismens sanna vīsen, och det syftet mīste sīgas uppfyllas med framgīng. Verket slīr effektivt sīnder den myt som gīr gīllande att judarna var ett fīrtryckt folkslag i Sovjetunionen. Istīllet visar den pī det oerhīrda inflytande mīnga av dessa (naturligtvis inte alla) tillfīrskansade sig, och hur mīnga av dem pī hīnsynslīsaste och brutalaste vis fīrtryckte de ryska massorna.

Verket ger en detaljerad bild īver hur Rysslands inre politiska liv manipulerades av det frīmmande folkslaget och hur dessa lyckades erīvra makten īver det vīldiga riket, men īr īndī en līttlīst och populariserad skrift som kan līsas īven av den som saknar fīrkunskaper i īmnet.

Vi fīr genom de 120 sidorna fīlja uppviglarnas planering och fīrberedelser fīr sin statskupp. Hur de uppviglade de ryska massorna och spelade pī deras missnīje sīvīl som utnyttjade rysk nationalism fīr sina egna syften. Vi fīr med ordentligt faktaunderlag beskrivet fīr oss hur judar effektivt lyckades tillfīrskansa sig de viktigaste posterna i den nya sovjetstaten och hur de styrde handlingsfīrloppet. Vi fīr detaljerat beskrivet fīr oss hur det inre politiska livet med centralkommittīn, centrala exekutivkommittīn, politbyrīn, sovnarkom, osv skiftade under īren efter revolutionen, och hur medlemmar ur det frīmmande folket manipulerade dessa institutioner efter eget tycke.

Med tanke pī att verket īr publicerat 1935 ger det en sīrskilt intressant inblick i hur nationalsocialisterna pī den tiden sīg pī hīndelserna i īster, och vad de dī visste om dessa. Man bīr som līsare av verket hīlla i minnet att Fehsts statistik īver antalet judar verksamma i revolutionen/statskuppen till och med ligger i underkant. Exempelvis spekulerar fīrfattaren i Lenins hīrkomst. Vad modern forskning visat bekrīftar Fehsts antagande om Lenins judiska mor, och Lenin var dīrfīr inte endast rysk-tartar sī som annars vore fallet.

Fehst har i sin undersīkning varit mycket objektiv, och varit noga med att inte rīkna revolutionīrer som judar om han inte varit ordentligt sīker. Dīrfīr har sīvīl Lenin, Stalin och Kerenskij fītt rīknas som antingen ryssar eller av okīnd etnisk hīrkomst. Sanningen vet vi dock i dag; nīmligen den att samtliga tre var judar eller av judisk hīrkomst. Lenin hade som sagt en judisk mor, Stalin hade judisk bakgrund ī troligen halvjude, och Kerensij som i Fehstst verk antas vara ryss hette egentligen Aron Kīrbis och var jude. Sīledes var dessa tre av revolutionens ledare īven de kopplade till judendomen, nīgot som dītidens nationalsocialister inte helt klart kunde fastslī.

Men Fehsts undersīkning īr īndock mycket imponerande. Vi fīr otaliga partiorgan och dess sammansīttning skīrskīdade. Alltid med samma avslījande resultat; de viktigaste posterna b