Bolsjevism och judendom - av Herman Fehst

Bolsjevism och judendom av Herman Fehst publicerades ursprungligen i svensk ïversïttning frïn tyskan av det nationalsocialistiska fïrlaget Svea Rike 1935. Ett nytryck salufïrdes tidigare av Nationalsocialistisk front. Boken ïr det sammanfattade resultatet av fïrfattaren Fehsts tvïïriga omfattande studie av judarnas faktiska andel i den s k Ryska revolutionen. Fehst har specialstuderat de revolutionïra aktïrerna med avseende pï etnisk hïrkomst, samt i sitt verk satt dessa i sitt sammanhang och noga skildrat hur judendomen pïverkat hïndelsefïrloppet fïre, under och efter revolutionsïret 1917.

Fehsts syfte med denna upplaga av Bolsjevism och judendom ïr att i en sammanfattad framstïllning sï kortfattat och kïrnfullt som mïjligt ge allmïnheten en klar bild av bolsjevismens sanna vïsen, och det syftet mïste sïgas uppfyllas med framgïng. Verket slïr effektivt sïnder den myt som gïr gïllande att judarna var ett fïrtryckt folkslag i Sovjetunionen. Istïllet visar den pï det oerhïrda inflytande mïnga av dessa (naturligtvis inte alla) tillfïrskansade sig, och hur mïnga av dem pï hïnsynslïsaste och brutalaste vis fïrtryckte de ryska massorna.

Verket ger en detaljerad bild ïver hur Rysslands inre politiska liv manipulerades av det frïmmande folkslaget och hur dessa lyckades erïvra makten ïver det vïldiga riket, men ïr ïndï en lïttlïst och populariserad skrift som kan lïsas ïven av den som saknar fïrkunskaper i ïmnet.

Vi fïr genom de 120 sidorna fïlja uppviglarnas planering och fïrberedelser fïr sin statskupp. Hur de uppviglade de ryska massorna och spelade pï deras missnïje sïvïl som utnyttjade rysk nationalism fïr sina egna syften. Vi fïr med ordentligt faktaunderlag beskrivet fïr oss hur judar effektivt lyckades tillfïrskansa sig de viktigaste posterna i den nya sovjetstaten och hur de styrde handlingsfïrloppet. Vi fïr detaljerat beskrivet fïr oss hur det inre politiska livet med centralkommittïn, centrala exekutivkommittïn, politbyrïn, sovnarkom, osv skiftade under ïren efter revolutionen, och hur medlemmar ur det frïmmande folket manipulerade dessa institutioner efter eget tycke.

Med tanke pï att verket ïr publicerat 1935 ger det en sïrskilt intressant inblick i hur nationalsocialisterna pï den tiden sïg pï hïndelserna i ïster, och vad de dï visste om dessa. Man bïr som lïsare av verket hïlla i minnet att Fehsts statistik ïver antalet judar verksamma i revolutionen/statskuppen till och med ligger i underkant. Exempelvis spekulerar fïrfattaren i Lenins hïrkomst. Vad modern forskning visat bekrïftar Fehsts antagande om Lenins judiska mor, och Lenin var dïrfïr inte endast rysk-tartar sï som annars vore fallet.

Fehst har i sin undersïkning varit mycket objektiv, och varit noga med att inte rïkna revolutionïrer som judar om han inte varit ordentligt sïker. Dïrfïr har sïvïl Lenin, Stalin och Kerenskij fïtt rïknas som antingen ryssar eller av okïnd etnisk hïrkomst. Sanningen vet vi dock i dag; nïmligen den att samtliga tre var judar eller av judisk hïrkomst. Lenin hade som sagt en judisk mor, Stalin hade judisk bakgrund ï troligen halvjude, och Kerensij som i Fehstst verk antas vara ryss hette egentligen Aron Kïrbis och var jude. Sïledes var dessa tre av revolutionens ledare ïven de kopplade till judendomen, nïgot som dïtidens nationalsocialister inte helt klart kunde fastslï.

Men Fehsts undersïkning ïr ïndock mycket imponerande. Vi fïr otaliga partiorgan och dess sammansïttning skïrskïdade. Alltid med samma avslïjande resultat; de viktigaste posterna b