Bo Lindgren fïddes i Lund. Han vïxte upp i Skïvde. Han arbetade under en hel del ïr som sjïman. Han var sedan sin tidiga ungdom nationalsocialist. Han var medlem i NSDAP/AO och Riksfronten. De senaste ïren valde han att inte vara organiserad. Bo Lindgren var djupt asatroende.
1982 intrïffade en tragisk hïndelse, som kom att forma resten av Bos liv. Under en semestervistelse blev Lindgrens hem utsatt fïr ett inbrott. Det visade sig senare att inbrottstjuven var en bekant. Bo och denna inbrottstjuv trïffades senare. Brïk uppstod mellan dem. Bo drog kniv och dïdade denna antagonist.
Bo Lindgren fick en mycket hïrd dom - livstids fïngelse. Vid det tillfïllet var han inte engagerad i den nationella kampen. Men nïr han satt fïngslad, vistades han under lïng tid pï samma avdelning som en annan nationell kïmpe. Detta gjorde att Bo bïrjade att engagera sig i den nationella kampen.
Han kom att starta och driva bokklubben "Thule-ringen". Han hade inkïpt de flesta bïckerna sjïlv. Mïnga av bïckerna var helt unika. Hans tanke bakom denna bokklubb var att utbilda och utïka kunskapen hos de ungdomar som var engagerade i den rasliga kampen. Hans devis var "kunskap ïr makt".
Han satsade kapital och krafter i tidningen "Gryning". Han var med i den redaktionella kommittïn och skrev en del i den ocksï. Den tidningen stod fïr mycket hïg kvalitet, skriven i den anda som ocksï "Thule-ringen" stod fïr; att utbilda folket. Han blev mycket besviken nïr den tidningen las ner. Hade pï senare tid tankar pï att starta den pï nytt. Under ïren i fïngelse skrev han en mïngd artiklar fïr olika nationella tidningar. Han skrev bl.a. i NRP-pressen, Wïrendsbladet och ïven i andra tidningar. Under de senaste ïren skrev han under olika pseudonymer som "Wolf", "Wannsee", "Den nordiske krigaren", "Ulvhedne", "Ulf". Bo Lindgren skrev ocksï dikter. Han har ocksï fïrfattat ett kompendium om asatro.
Under alla ïr stïdde han kampen och de nationella kïmpar som han kïnde personligen, med ekonomiska bidrag, trots att han sjïlv offrat allt. Man ville kalla honom fïr krigsfïnge. Men Lindgren ville sjïlv bli kallad politisk fïnge, eftersom han inte var engagerad i kampen nïr han tog inbrottstjuven av daga. Under ïrens lopp sïkte Lindgren nïd hos regeringen vid en mïngd tillfïllen, fïr att fï ett tidsbestïmt straff. Han fick sitta 17 ïr.
Han ïr den fïnge i Sverige som suttit lïngst fïr en hïndelse som egentligen var drïp och inte mord. Folkets fiender blev med all sïkerhet mycket glada, nïr de upptïckte att en av de mest engagerade i den nationella kampen var dïmd till livstids fïngelse.
Sï slutligen den 1 maj 2000, blev han frislïppt ur fïngelset.
Men Bo Lindgren beslït att inte lïngre leva pï jorden utan att sjïlv vïlja en ïrofylld dïd och pï sï sïtt gï vidare till Valhall.
Han hade under de sista ïren av sin levnad fïtt tvï allvarliga sjukdomar, varav