Publicerad: 2001-06-20

Dī "antinazismen" kom till Gīteborg

Vīnstern beter sig som den alltid har gjort

I fīrra veckan īkte jag till Gīteborg, inte fīr att demonstrera mot EU eller deltaga i nīgra seminarier, utan fīr att bevittna de kravaller som jag visste var i antīgande. Det īr inte sī att jag visste om de planerade kravallerna eftersom jag pī fīrhand tagit del av planer dīrom, utan fīr att jag vet hur kommunister och anarkister i regel beter sig. De beter sig idag som de och deras gelikar betett sig i īver 200 īr. Att beskīda dessa vīnstersinnade fīrstīra de centrala delarna av Sveriges nīst stīrsta stad fīrde tankarna till hur mīnga stīder ute i Europa under 1800-talet ansattes av deras likasinnade, och till Ryssland under 1900-talets bīrjan, dī kommunister hīrjade landet fīr att slutligen infīra ett marxistiskt styre som efter 70 īr kollapsade och efterlīmnade sig ett facit med ekonomisk och social ruin, samt tiotals miljoner mīrdade medborgare. Trots detta vill flera grupper idag infīra ett dylikt styre i Sverige. I fīrra veckan kunde vi beskīda dem marschera genom Gīteborgs gator under de rīda och svarta fanorna.

De flesta har sīkerligen sett bilder pī det i tidningar och via televisionen. De flesta av er har sīkerligen en fullgod bild av hur det sīg ut, īven om ni inte som jag var pī plats. Ni kīnner troligen igen den hīr beskrivningen som ett vittne līmnade:

En av dem (kommunisterna) tog upp ett kort jīrnrīr och slog hans (en som opponerat sig) huvud sīnder och samman. Detta verkade ge pībeln smak fīr blod. Omedelbart blev jag medknuffad framfīr massan som vīllde nedfīr Avenyn och bīrjade slī sīnder fīnsterrutor och skapa allmīn oordning. Mīnga bar med sig rīda fanor pī kīppar.

Nog stīmmer det īverens med vad vi sīg i fīrra veckan? Det īr dock ingen beskrivning av vad som intrīffade i Gīteborg. Det īr en beskrivning av vad Donald Thompson, en amerikansk fotograf, sīg i S:t Petersburg den 10:e mars 1917. Jag bytte endast ut "Nevsky" mot "Avenyn" i citatet ovan. Jag upprepar vad jag sade tidigare, sī hīr har dessa element alltid betett sig, att nīgon skulle fīrvīnas av vad som skedde i fīrra veckan līter minst sagt underligt.

Hela vīnstern utnyttjar vīldet

Innan demonstrationerna talades det mycket om allehanda vīnstersinnade "ickevīldsnītverk", som lovade att lugn skulle rīda. Under och efter kravallerna har dessa uttryckt sin "fīrvīning" och "bestīrtning" īver det intrīffade. Dessa vīnstersinnade har utīt sett tagit avstīnd frīn fīrīdelsen, men fīga annat var att vīnta.

Vi kan ta Attac som ett exempel pī hur vīnstern utnyttjar vīldet. Hur kommer det sig att ni kīnner till Attac? Troligen genom media. Hur kommer det sig dī att Attac har fītt massmedial uppmīrksamhet, och dīrigenom lyckats skapa ett forum dīr de kan propagera sitt budskap och vīrva medlemmar? Jo, genom att massmedia fokuserat pī dem dī de runt om i Europa gītt sida vid sida med de mer vīldsamma vīnsterfalangerna. De har skapat en miljī och ett folkhav dīr dessa element kan angripa stīder och sprida fīrīdelse, och genom att hīlla sig i dessas nīrvaro har de erhīllit uppmīrksamhet och ryktbarhet.

Attac har vīldet att tacka fīr sin internationella spridning, och īven om de utīt sett givetvis tar avstīnd frīn allt vīld, īr det de facto livsviktigt fīr dem.

De "fredliga" aktivisterna

Ett flertal av vīnsteraktivisterna som deltog i demonstrationerna var passiva vad gīller sjīlva fīrstīrelsen, men de "fredliga" kan knappast med gott samvete pīstī att de fīresprīkar "icke-vīld". Dī polisen angreps med skurar av stenar, eller dī fīnsterrutor krossades, eller dī bord och stolar frīn uteserveringar, mattor frīn en mattaffīr, parasoller med mera antīndes, dī hurrade de "fredliga". De bistod med slagord mot polisen och uppmuntrade ligisterna att fortsītta fīrstīrelsen.

Dessa "fredliga" vīnstersinnade har īven en intressant syn pī vad som intrīffade och varfīr det intrīffade. En vanlig kommentar, som inte bara sades infīr kamerorna, utan īven bland aktivisterna pī plats, var att "polisen provocerade fram det". Ser ni det fullkomligt vansinniga i pīstīendet? Līt oss granska logiken.

Polisen anvīnder sig dels av hīstar, nīgot som demonstranterna tidigare sagt att de inte ville; polisen genomsīker Hvitfeldtska gymnasiet efter indikationer att dīr finns bīde efterlysta kriminella och vapen; polisen stoppar demonstranterna dī dessa fīrsīker ta en fīrbjuden demonstrationsvīg.

Detta anses provocera fram en total fīrstīrelse av Avenyn, dīr rutor krossas, affīrer vandaliseras och antīnds, dīr anstīllda misshandlas, dīr busskurar demoleras, och gatsten rivs upp och anvīnds som vapen; bland annat kastades sten mot ett litet barn i en barnvagn. Hur kan nīgon sund mīnniska anse att polisens handlande kan ha resulterat i en motiverad totalfīrstīrelse av gīteborgarnas centrum? Hur kan nīgon ens anse att polisens beteende var "provocerande", bortsett frīn dem som īr vīnstersinnade vīldsverkare?

Polisfientligheten

"Svensk" vīnstermedia īr traditionellt sett polisfientlig, sī ock den hīr gīngen, om īn inte i lika stor utstrīckning som vanligt. Den svenska Polisen befinner sig i en underlig situation, dīr oavsett vad de gīr sī īr det enligt media "fel". Dī polisen īr aktiv sī īr de fīr vīldsamma, īr de passiva sī īr de inte nog kraftfulla.

īven denna gīng kom snabbt medial kritik riktad mot polisen, istīllet fīr att kritiken riktades strīngt mot de vīnstersinnade vandalerna. De "fredliga" demonstranterna rasade dī en polisman kastade en sten mot vīldsverkarna, en trīd som media snabbt spann vidare pī. Tīnk, de stackars vīnsterextremisterna kunde ju komma till skada!

Per Garthon var heller inte sen med att hīlla ett brandtal mot den svenska Polisen, och īlade dem skulden fīr det intrīffade! Senare tillkallade AFA īven tyska mīrdare, som hade fīr avsikt att avrītta en svensk polis som hīmnd fīr att tre terrorister skottskadats av Polisen, dī vīnsteraktivisterna fīrsīkte krossa en medvetslīs polis huvud med gatstenar.

Den mīngkulturella vīnstern

Vilka var dī dessa kommunister och anarkister som fīrstīrde Gīteborg? Till stor del handlade det om AFA-aktivister, syndikalister och anhīngare till Ung Vīnster. De senare, och implicit dīrmed Vīnsterpartiet, kan mer eller mindre betecknas som AFA:s Sinn Fein. Nīgot som givetvis ingendera sidan skulle hīlla med om utīt, men īrlighet īr knappast vad dessa grupperingar kan skryta med. De gīr under samma fanor, de har samma ideologiska fīrebilder och samma mīl fīr Sverige. Dubbla medlemskap i AFA och Ung Vīnster hīr som bekant heller inte till ovanligheterna. Bland bīde vīldsverkare och "fredliga" sīg jag frīmst smīflickor av bīda kīnen, exalterade av detta "spīnnande īventyr", ty det īr sī de sīg det hela; som ett īventyr. Det verkade som om de inte fīrstod allvaret i det som intrīffade, utan snarare sīg de det hela som en film, uppvīxta som de īr i en sjuk och artificiell vīrld. Det faktum att polismīn kunde komma till skada verkade inte existera i deras sinnevīrld.

Dīrfīr kom troligen Polisens motangrepp som en chock fīr mīnga av de inblandade. Att svenska poliser riskerade livet dī den antisvenska, multikulturell