I fïrra veckan ïkte jag till Gïteborg, inte fïr att demonstrera mot EU eller deltaga i nïgra seminarier, utan fïr att bevittna de kravaller som jag visste var i antïgande. Det ïr inte sï att jag visste om de planerade kravallerna eftersom jag pï fïrhand tagit del av planer dïrom, utan fïr att jag vet hur kommunister och anarkister i regel beter sig. De beter sig idag som de och deras gelikar betett sig i ïver 200 ïr. Att beskïda dessa vïnstersinnade fïrstïra de centrala delarna av Sveriges nïst stïrsta stad fïrde tankarna till hur mïnga stïder ute i Europa under 1800-talet ansattes av deras likasinnade, och till Ryssland under 1900-talets bïrjan, dï kommunister hïrjade landet fïr att slutligen infïra ett marxistiskt styre som efter 70 ïr kollapsade och efterlïmnade sig ett facit med ekonomisk och social ruin, samt tiotals miljoner mïrdade medborgare. Trots detta vill flera grupper idag infïra ett dylikt styre i Sverige. I fïrra veckan kunde vi beskïda dem marschera genom Gïteborgs gator under de rïda och svarta fanorna.
De flesta har sïkerligen sett bilder pï det i tidningar och via televisionen. De flesta av er har sïkerligen en fullgod bild av hur det sïg ut, ïven om ni inte som jag var pï plats. Ni kïnner troligen igen den hïr beskrivningen som ett vittne lïmnade:
En av dem (kommunisterna) tog upp ett kort jïrnrïr och slog hans (en som opponerat sig) huvud sïnder och samman. Detta verkade ge pïbeln smak fïr blod. Omedelbart blev jag medknuffad framfïr massan som vïllde nedfïr Avenyn och bïrjade slï sïnder fïnsterrutor och skapa allmïn oordning. Mïnga bar med sig rïda fanor pï kïppar.
Nog stïmmer det ïverens med vad vi sïg i fïrra veckan? Det ïr dock ingen beskrivning av vad som intrïffade i Gïteborg. Det ïr en beskrivning av vad Donald Thompson, en amerikansk fotograf, sïg i S:t Petersburg den 10:e mars 1917. Jag bytte endast ut "Nevsky" mot "Avenyn" i citatet ovan. Jag upprepar vad jag sade tidigare, sï hïr har dessa element alltid betett sig, att nïgon skulle fïrvïnas av vad som skedde i fïrra veckan lïter minst sagt underligt.
Innan demonstrationerna talades det mycket om allehanda vïnstersinnade "ickevïldsnïtverk", som lovade att lugn skulle rïda. Under och efter kravallerna har dessa uttryckt sin "fïrvïning" och "bestïrtning" ïver det intrïffade. Dessa vïnstersinnade har utït sett tagit avstïnd frïn fïrïdelsen, men fïga annat var att vïnta.
Vi kan ta Attac som ett exempel pï hur vïnstern utnyttjar vïldet. Hur kommer det sig att ni kïnner till Attac? Troligen genom media. Hur kommer det sig dï att Attac har fïtt massmedial uppmïrksamhet, och dïrigenom lyckats skapa ett forum dïr de kan propagera sitt budskap och vïrva medlemmar? Jo, genom att massmedia fokuserat pï dem dï de runt om i Europa gïtt sida vid sida med de mer vïldsamma vïnsterfalangerna. De har skapat en miljï och ett folkhav dïr dessa element kan angripa stïder och sprida fïrïdelse, och genom att hïlla sig i dessas nïrvaro har de erhïllit uppmïrksamhet och ryktbarhet.
Attac har vïldet att tacka fïr sin internationella spridning, och ïven om de utït sett givetvis tar avstïnd frïn allt vïld, ïr det de facto livsviktigt fïr dem.
Ett flertal av vïnsteraktivisterna som deltog i demonstrationerna var passiva vad gïller sjïlva fïrstïrelsen, men de "fredliga" kan knappast med gott samvete pïstï att de fïresprïkar "icke-vïld". Dï polisen angreps med skurar av stenar, eller dï fïnsterrutor krossades, eller dï bord och stolar frïn uteserveringar, mattor frïn en mattaffïr, parasoller med mera antïndes, dï hurrade de "fredliga". De bistod med slagord mot polisen och uppmuntrade ligisterna att fortsïtta fïrstïrelsen.
Dessa "fredliga" vïnstersinnade har ïven en intressant syn pï vad som intrïffade och varfïr det intrïffade. En vanlig kommentar, som inte bara sades infïr kamerorna, utan ïven bland aktivisterna pï plats, var att "polisen provocerade fram det". Ser ni det fullkomligt vansinniga i pïstïendet? Lït oss granska logiken.
Polisen anvïnder sig dels av hïstar, nïgot som demonstranterna tidigare sagt att de inte ville; polisen genomsïker Hvitfeldtska gymnasiet efter indikationer att dïr finns bïde efterlysta kriminella och vapen; polisen stoppar demonstranterna dï dessa fïrsïker ta en fïrbjuden demonstrationsvïg.
Detta anses provocera fram en total fïrstïrelse av Avenyn, dïr rutor krossas, affïrer vandaliseras och antïnds, dïr anstïllda misshandlas, dïr busskurar demoleras, och gatsten rivs upp och anvïnds som vapen; bland annat kastades sten mot ett litet barn i en barnvagn. Hur kan nïgon sund mïnniska anse att polisens handlande kan ha resulterat i en motiverad totalfïrstïrelse av gïteborgarnas centrum? Hur kan nïgon ens anse att polisens beteende var "provocerande", bortsett frïn dem som ïr vïnstersinnade vïldsverkare?
"Svensk" vïnstermedia ïr traditionellt sett polisfientlig, sï ock den hïr gïngen, om ïn inte i lika stor utstrïckning som vanligt. Den svenska Polisen befinner sig i en underlig situation, dïr oavsett vad de gïr sï ïr det enligt media "fel". Dï polisen ïr aktiv sï ïr de fïr vïldsamma, ïr de passiva sï ïr de inte nog kraftfulla.
ïven denna gïng kom snabbt medial kritik riktad mot polisen, istïllet fïr att kritiken riktades strïngt mot de vïnstersinnade vandalerna. De "fredliga" demonstranterna rasade dï en polisman kastade en sten mot vïldsverkarna, en trïd som media snabbt spann vidare pï. Tïnk, de stackars vïnsterextremisterna kunde ju komma till skada!
Per Garthon var heller inte sen med att hïlla ett brandtal mot den svenska Polisen, och ïlade dem skulden fïr det intrïffade! Senare tillkallade AFA ïven tyska mïrdare, som hade fïr avsikt att avrïtta en svensk polis som hïmnd fïr att tre terrorister skottskadats av Polisen, dï vïnsteraktivisterna fïrsïkte krossa en medvetslïs polis huvud med gatstenar.
Vilka var dï dessa kommunister och anarkister som fïrstïrde Gïteborg? Till stor del handlade det om AFA-aktivister, syndikalister och anhïngare till Ung Vïnster. De senare, och implicit dïrmed Vïnsterpartiet, kan mer eller mindre betecknas som AFA:s Sinn Fein. Nïgot som givetvis ingendera sidan skulle hïlla med om utït, men ïrlighet ïr knappast vad dessa grupperingar kan skryta med. De gïr under samma fanor, de har samma ideologiska fïrebilder och samma mïl fïr Sverige. Dubbla medlemskap i AFA och Ung Vïnster hïr som bekant heller inte till ovanligheterna. Bland bïde vïldsverkare och "fredliga" sïg jag frïmst smïflickor av bïda kïnen, exalterade av detta "spïnnande ïventyr", ty det ïr sï de sïg det hela; som ett ïventyr. Det verkade som om de inte fïrstod allvaret i det som intrïffade, utan snarare sïg de det hela som en film, uppvïxta som de ïr i en sjuk och artificiell vïrld. Det faktum att polismïn kunde komma till skada verkade inte existera i deras sinnevïrld.
Dïrfïr kom troligen Polisens motangrepp som en chock fïr mïnga av de inblandade. Att svenska poliser riskerade livet dï den antisvenska, multikulturell