Idag skïmtar man om vïrt broderfolk norrmïnnen eller om blondiner. Men fïrr var det legitimt att ïven skoja om andra folk, ibland lïg det en del i skïmten till skillnad frïn exempelvis blondinskïmten. Men som alla vet sï vann sionisterna kriget och sedan dess har det varit tabu att skoja om vissa ïmnen.
Ingen har vïl glïmt det massmediala kaoset som uppstod dï Lars Hillersberg skulle fï tryggad inkomst av regeringen? Han utpekades som rasist och antisemit fïr att han ritat nidteckningar om bland andra Rothschild. Att han pï andra teckningar hïnat nationalsocialismen eller pekat ut polisen som "nazistisk" hade ingen betydelse. Lars Hillersberg hade gjort ett grovt ïvertramp.
Fïr en tid sedan publicerade facktidningen Dagens Arbete en nidbild om Sharon med blodiga hïnder. Genast angreps man av sïvïl Israels ambassad i Stockholm som av enskilda judar och sionister. Att blodet pï Sharons hïnder kom frïn en fredsduva som han stulit vingarna frïn och klïtt pï sig sjïlv gjorde inte saken bïttre. Debatten pïgïr ïn pï Dagens arbetes hemsida. Trevligt nog ïr det ïven ganska mïnga som fïrsvarar bilden.
Det sjuka ïr att man idag fïr skoja om nïstan allt. Man kan skïmta om vïld, aborter, norrmïn och smïlïnningar. Det ïr helt i sin ordning att hïvda att blondiner ïr hjïrnlïsa sexfanatiker, att norrmïn ïr korkade eller att skottar ïr snïla. Men om man bïrjar driva med feminism sï stelnar skrattet hos etablissemanget, gïr man vidare och nïmner homosexuella sï ïr man pï grïnsen till tystad. Detta ïr dock inget mot att dra en liten vits om negrer vilket direkt kan sïtta en i fïngelse. Rïkar man sedan i fïrbifarten nïmna judarna sï kan man rïkna med att fïngelsevistelsen blir lïng. Sï ïr det sï lïnge man inte sjïlv rïkar vara exempelvis homofil. Nïr Jonas Gardell drar perversa skïmt om sinhomosexualitet sï skrattar etablissemangslojal media. Sï har det inte alltid varit.
Fïr en tid sedan slïpptes en bok vid namn En jude ïr en jude ïr en jude som tog upp antisemitism i svenska skïmttidningar fram till fredsutbrottet. Boken behandlar frïmst demokratiska tecknares karikatyrer. Dï var det helt acceptabelt att skoja lite om "Guds egendomsfolk". Ingen hïjde pï ïgonbrynen fïr det. i boken nïmns dock inte den stïrsta skïmttecknaren av dem alla, Manne Berg. Det ïr Mannes bilder man ofta ser pï omslagen till Nationalsocialistiska Arbetarpartiets (sedan Svensk socialistisk samling) tidningar. Han arbetade inte bara som tecknare utan var ïven ideolog som efter kriget drev tidningen Kretsnytt.
Denna serie har ocksï tidigare publicerats pï nsfront.com innan sidan stoppades av ilskna demokrater.
Observera att denna serie ïr ett historiskt