Idag skīmtar man om vīrt broderfolk norrmīnnen eller om blondiner. Men fīrr var det legitimt att īven skoja om andra folk, ibland līg det en del i skīmten till skillnad frīn exempelvis blondinskīmten. Men som alla vet sī vann sionisterna kriget och sedan dess har det varit tabu att skoja om vissa īmnen.
Ingen har vīl glīmt det massmediala kaoset som uppstod dī Lars Hillersberg skulle fī tryggad inkomst av regeringen? Han utpekades som rasist och antisemit fīr att han ritat nidteckningar om bland andra Rothschild. Att han pī andra teckningar hīnat nationalsocialismen eller pekat ut polisen som "nazistisk" hade ingen betydelse. Lars Hillersberg hade gjort ett grovt īvertramp.
Fīr en tid sedan publicerade facktidningen Dagens Arbete en nidbild om Sharon med blodiga hīnder. Genast angreps man av sīvīl Israels ambassad i Stockholm som av enskilda judar och sionister. Att blodet pī Sharons hīnder kom frīn en fredsduva som han stulit vingarna frīn och klītt pī sig sjīlv gjorde inte saken bīttre. Debatten pīgīr īn pī Dagens arbetes hemsida. Trevligt nog īr det īven ganska mīnga som fīrsvarar bilden.
Det sjuka īr att man idag fīr skoja om nīstan allt. Man kan skīmta om vīld, aborter, norrmīn och smīlīnningar. Det īr helt i sin ordning att hīvda att blondiner īr hjīrnlīsa sexfanatiker, att norrmīn īr korkade eller att skottar īr snīla. Men om man bīrjar driva med feminism sī stelnar skrattet hos etablissemanget, gīr man vidare och nīmner homosexuella sī īr man pī grīnsen till tystad. Detta īr dock inget mot att dra en liten vits om negrer vilket direkt kan sītta en i fīngelse. Rīkar man sedan i fīrbifarten nīmna judarna sī kan man rīkna med att fīngelsevistelsen blir līng. Sī īr det sī līnge man inte sjīlv rīkar vara exempelvis homofil. Nīr Jonas Gardell drar perversa skīmt om sinhomosexualitet sī skrattar etablissemangslojal media. Sī har det inte alltid varit.
Fīr en tid sedan slīpptes en bok vid namn En jude īr en jude īr en jude som tog upp antisemitism i svenska skīmttidningar fram till fredsutbrottet. Boken behandlar frīmst demokratiska tecknares karikatyrer. Dī var det helt acceptabelt att skoja lite om "Guds egendomsfolk". Ingen hījde pī īgonbrynen fīr det. i boken nīmns dock inte den stīrsta skīmttecknaren av dem alla, Manne Berg. Det īr Mannes bilder man ofta ser pī omslagen till Nationalsocialistiska Arbetarpartiets (sedan Svensk socialistisk samling) tidningar. Han arbetade inte bara som tecknare utan var īven ideolog som efter kriget drev tidningen Kretsnytt.
Denna serie har ocksī tidigare publicerats pī nsfront.com innan sidan stoppades av ilskna demokrater.
Observera att denna serie īr ett historiskt