Publicerad: 2002-02-04

Berīttigad kritik av Israel

Israel har diskuterats flitigt pī sistone, inte minst det senaste īret, i sīvīl media som bland privatpersoner, bland marxister och bland nationalsocialister. Jag īr ingen vīn av Israel, men mīste īndī sīga att jag īven inom vīra led hīr oberīttigade och aningslīsa argument. Vi behīver inte dessa argument, den berīttigade kritiken betrīffande Israel finns dīr īndī.
Vad som irriterar mig mest vad gīller Israel īr inte att det īr en ockupationsregim, eller att judarna grundade sin stat genom etniska rensningar, utan att det stīndigt ljugs om det. Om mīnga judar anser sig vara Guds utvalda folk, eller vīrldens yppersta ras, sī īr det fīga vi kan gīra fīr att īndra pī det faktumet att de anser sī, och lite som vi bīr gīra fīr att īndra pī det. Det viktiga īr att vi i sīdana fall inser att sī īr fallet och agerar i enlighet dīrmed.

Att etniska rensningar var fundamentalt fīr Israels grundande īr lika uppenbart som sjīlvklart, och vad de drabbade anser behīver vi knappast disputera, men oavsett vad vi tycker om det sī har etniska rensningar alltid fīrekommit fīr en ras frīmjande gentemot en annan; av fullstīndigt naturliga och evolutionīra skīl. Det har drabbat vīr ras, liksom vīr ras har drabbat andra raser. Libyens gamla folk var lika blonda och blīīgda som du eller jag, men fīrintades genom folkmord och assimilation, vilket gav rum īt landets nuvarande invīnare. De turkiska hunnerna tvingade oss līngt in i Europa under Attilas framfart. Vi behīver inte tycka om att sī īr fallet, sanningen lyder sī īndī. Sanningen tar ingen hīnsyn till vīrat tyckande; ett faktum som vīllar de Politiskt Korrekta mycket huvudbry, eller ītminstone borde gīra det.

Det kan finnas sīrdrag i Israels sītt att styra som vi ogillar, men hur andra folk skīter sina nationer har vi inte med att gīra sī līnge vi inte berīrs, liksom andra folk inte har att gīra med hur vi skīter vīran nation.
Nu īr det emellertid sī att vi berīrs av hur Israel skīts, och det genom de līgner som sprids om nationen, eller snarare varfīr dessa līgner sprids. Vi berīrs eftersom vi i Israels sīrbehandling kan finna sanningen om den vīrldsordning som rīder och som styr skeendena īven i Sverige.
En av tankarna med sionismen, att samla alla vīrldens judar inom ett och samma geografiskt begrīnsade omrīde; att fīra samtliga judar, advokater som mediamoguler, bankdirektīrer som professorer, till ett eget land, īr en idī jag har svīrt att bestrida, liksom Adolf Hitler hade svīrt att bestrida den. Andra faktorer inom sionismen, i synnerhet dagens sionism, liksom exempelvis Max Nordaus skrifter, gīr emellertid att jag aldrig kan kalla mig sjīlv sionist.

īven Hitler hade invīndningar mot sionismen, men han sīg i den ett gemensamt mīl med judarna, nīmligen de senares avlīgsning frīn Tyskland. Alfred Rosenberg hīvdade 1919 i "Die Spur des Juden im Wandel der Zeiten", att sionismen var en judisk konspiration som avsīg att med hjīlp utifrīn skapa en judisk stat, nīgot Rosenberg menade att judarna bevisat sig vara ofīrmīgna att utfīra sjīlva. 1920 bīrjade Vīlkischer Beobachter publicera artiklar till stīd fīr judisk emigration till Palestina. I Mein Kampf uttryckte Hitler tydligt sin misstro mot sionismens utsagda mīl att samla all vīrldens judar pī ett och samma stīlle, och menade pī att det endast skulle fungera som en bas fīr judar att bedriva illegala verksamheter, men han ansīg som sagt principen vara god.
Nīremberglagarna frīn 1935 beskrivs ofta som ett av de frīmsta uttrycken fīr "antisemitism", men flera aspekter utlīmnas medvetet dī de inte gagnar syftet, nīmligen att demonisera Tredje riket. Exempelvis fastslog lagarna att endast tvī flaggor dīdanefter var legitima i riket: svastikan och den blīvita sionistflaggan. En annan lag som stiftades under Tredje riket som det talas tyst om īr att medan zigenare fīrbjīds att bīra vapen, sī tillīts judar gī bevīpnade med skjutvapen mitt inne i de tyska stīderna. īnnu 1940 drev Hitler linjen om att upprītta en judisk stat, dī pī Madagaskar, nīgot Frankrike, som vid den tiden ockuperade īn, satte stopp fīr.

Israels sīrbehandling
Det hīvdas ibland att Israel skulle vara den enda ockupationsregimen i vīrlden, eller den enda nationen som bryter mot FN:s bestīmmelser utan repressalier. Det stīmmer givetvis inte, och till skillnad frīn Politiskt Korrekta bīr och behīver vi inte ta līgnen till hjīlp fīr att styrka vīra argument. Exempelvis īr Indien kommenderat av FN att hīlla val i Kashmir sī att folket dīr skall fī vīlja om de vill tillhīra Indien eller Pakistan. Sī har inte skett och sī līr heller inte ske, ītminstone inte inom nīrstīende tid. Det fīrīndrar dock inte faktumet att det līter ihīligt nīr trots mot FN bīrs fram som skīl fīr angrepp mot allehanda nationer. En skillnad mellan just Indien och Israel som fīr oss nīrmare insikten om hur vīrlden fungerar gīller kīrnvapen. Skillnaden ligger inte i att det ena landet skaffat kīrnvapen medan det andra lītit bli, utan att bīgge har skaffat kīrnvapen, men att endast det ena landet bestraffats. Varken Israel eller Indien, eller Pakistan heller fīr den delen, har undertecknat ickespridningsavtalet, men medan sanktioner infīrdes mot Indien och Pakistan sedan de skaffat kīrnvapen, sī har det inte fītt nīgra som helst fīljder fīr Israel att de gjort samma sak. Media talar īven ofta om "kīrnvapenmakten Indien" eller "kīrnvapenmakten Pakistan", men nīr hīr vi nīgonsin media tala om "kīrnvapenmakten Israel"?

Israel inledde tidigt sin forskning kring framstīllandet av kīrnvapen vid Dimonacentret i Negevīknen. Ernst David Bermann, son till en av Berlins ledande rabbiner, var līnge ansvarig fīr projektet, och līmpligt nog īven god vīn med chefen fīr Atomenergikommissionen (AEC) i USA, juden Lewis Strauss, vars fīregīngare var juden David Lilienthal. 1965 upptīcktes att nīra 100 kilogram berikat uran saknades i fīrrīdet hos ett fīretag i Pennsylvania som framstīllde kīrnbrīnsle. Fīretagets chef var juden Zalman Saphiro, aktiv inom Amerikas Sionistorganisation, och īven om ingenting bevisats sī misstīnker CIA att uranet fīrdes till Israel.
Den 22:a september 1979 upptīckte den amerikanska spionsatteliten VELA fīr fīrsta gīngen hur Israel genomfīrde ett lyckat kīrnvapenprov, och sedan dess har nationen arbetat med att utīka och fīrfina sin arsenal.
Ett av de mest uppmīrksammade spionfallen i USA:s historia var nīr juden Jonathan Pollard greps 1985 sedan han fīrsett Israel med īver 800 topphemliga dokument, varav flera var kīrnvapenrelaterade. Israel i sin tur sīlde sedan vidare en del av dokumenten till Kina.

I samband med Pollardaffīren finns īven en intressant līrdom att dra om hur media fungerar vad gīller behandlingen av Israel. Vidden av medias mīrklīggning manifesterades med all īnskvīrd tydlighet en mīnad efter att Pollard dīmdes till fīngelse 1987, dī New York Times och CBS genomfīrde en gallupundersīkning av hur mīnga icke-judar i USA som visste fīr vilket land Pollard spionerat: endast 18% visste att det var fīr Israel...
I detta īterfinner vi indirekt ytterligare en aspekt av Israels sīrstīllning. Trots spionaffīren, som Israel erkīnde fīrst 1998, sī pīverkade det pī intet sītt USA:s fīrhīllningssītt till Israel, utan USA:s frikostiga bidrag fortsatte i ofīrminskad omfattning. Pollardaffīren var heller inte den enda i sitt slag: 1985 greps ocksī Richard Smyth sedan han under det tidiga 80-talet smugglat ut kīrnvapenutlīsare, s.k. krytoner, till Israel. Smyth erkīnde sig skyldig, men lyckades fly fīr att gripas igen i Spanien fīrst i slutet av fīrra īret och rīttegīngen mot honom īr i skrivandets stund īnnu pīgīende. Hans medhjīlpare i Israel, juden Arnon Milchan, har undgītt straff och lever istīllet ett lyxliv i USA som Hollywoodproducent med en rad framgīngsrika filmer bakom sig.
Inte ens nīr Israel i juni 1967 medvetet angrep det amerikanska spionfartyget U.S.S. Liberty pī internationellt vatten med avsikten att skylla det intrīffade pī Egypten, īndrade USA sin hīllning gentemot Israel. 34 amerikaner dīdades och īver 130 skadades vid angreppet, nīgot massmedia i vīstvīrlden talade mycket tyst om. Kort efter Israels bombrīd mot U.S.S. Liberty inledde USA t.o.m. fīrhandlingar med Israel om att sīlja Phantom F-4 jaktplan, sponsrat med amerikanska skattebetalares pengar. Affīren genomdrevs 1968 och īret dīrpī inledde USA īven utbildningen av 120 israeliska stridspiloter. Jag vīgar garantera att USA inte planerar att med sina skattebetalares pengar sīlja flygplan till Osama bin Laden, eller bekosta pilotutbildning av al-Qaida-krigare.

Israels ekonomiska skadeverkningar
Israel fungerar idag som en hīgborg fīr internationell brottslighet, nīgot media undviker att berīra, och som avfīrdas som "antisemitism" av Politiskt Korrekta. Orsaken fīr de fīrstnīmnda att undvika īmnet īr att de inte vill att folk skall tīnka pī den frīga de sistnīmnda inte vill tīnka pī: Varfīr īr just Israel det i-land i vīrlden dīr kriminaliteten flīdar, och dīr regeringen knappt gīr nīgonting fīr att stīvja det?
Sīrskilt dominant īr Israels roll inom den ekonomiska brottsligheten, mī det vara pengatvītt, fīrfalskningar eller bedrīgerier. Dī kontrollerna vid de israeliska bankerna īr fīga īndamīlsenliga īr landet en av vīrldens frīmsta nationer vad gīller pengatvītt.

Den israeliska finanstidningen Globes publicerade den 1:a november 1999 en artikel med rubriken "Police: Money Laundering in Israel Amounts to Billions of Dollars". I artikeln bekrīftade bland annat den israeliske poliskommissarien Trebelsky att: "Miljardtals dollar hīrstammande frīn allvarlig brottslighet tvīttas i Israel av israeler varje īr. Om vi līgger till de summor som tvīttas i Israel av internationella kriminella element, sī īr slutsumman omījlig att berīkna. [...] Omsīttningen bara vad gīller israelers narkotikaaffīrer [īr] omkring en miljard dollar per īr, och ytterligare flera miljarder [dollar hīrrīr] frīn prostitution, spel och olika former av bedrīgerier. [...] Enkelheten med vilken pengar som hīrstammar ifrīn brottslighet kan fīrflyttas till Israel har fīrvandlat landet till en attraktiv plattform fīr kriminella organisationer som vill fīrdunkla pengarnas kīlla."
En av orsakerna till Israels framtrīdande roll inom den internationella pengatvītten īr att pengatvītt līnge var legalt i landet. Kriminella kunde alltsī med Israels samtycke tvītta sina oīrligt fīrtjīnade pengar i landet. Infīrandet av en lag hade diskuterats och skjutits upp i īratal innan Knesset 31:a oktober īr 2000, godkīnde en lagproposition som fīrbjuder pengatvītt. Lagen, 5760-2000, antogs fīrvisso officiellt redan 2:a augusti samma īr, men hade juridiskt sett īndī inte fītt fullt godkīnnande. Lagens otydlighet uppenbarade sig emellertid redan 19:e mars īr 2001 dī "fīr fīrsta gīngen [i Israels historia] en person misstīnkt fīr pengatvītt arresterades" (Globes 2001-03-20). Den gripne var den 46-īrige juden David Yitzhak Zin. Tillsammans med en rad judiska kompanjoner hade Zin fīrskingrat motsvarande 280 miljoner kronor frīn ett hollīndskt bolag. Problemet var att det hollīndska bolaget satt in pengar i israeliska banker och att det var ifrīn dessa konton Zin fīrskingrat pengarna. Enligt den israeliska lagen īr det nīmligen sī att "pengatvītt avser endast pengar som har blivit olagligt anskaffat i ett land och tvīttas i ett annat" (Globes 2001-03-20). Eftersom fīrskingringen īgde rum i Israel och att pengarna īven tvīttades dīr skulle det hela alltsī inte tolkas som ett brott enligt den israeliska lagen.

Att Israel inte visat nīgon stīrre entusiasm fīr att agera mot pengatvītten gestaltar sig īven i hur den myndighet som skall stīvja den formen av brottslighet skīts. Dī budgeten fīr īr 2001 lades upp "glīmde" man att tilldela myndigheten pengar. I en artikel i Globes, 21:a oktober 2001 konstaterade judinnan Dafna Zucker att "antipengatvīttmyndigheten vid justitiedepartementet, planerad att īppnas i februari 2002, īr inte redo, och det verkar som att det inte fīreligger nīgon chans att den kommer kunna agera enligt planerna [...] Det har uppskattats att myndigheten kommer att behīva 40 anstīllda fīr att skīta de nuvarande operationerna. I nulīget har den bara tre eller fyra arbetare. Fīr att anstīlla personal behīver myndigheten en budget, ett regeringsanbud, och utbildningsprocedurer, processer som inte ens har pībīrjats īnnu".
Det īr inte undra pī att de 29 OECD-līnder som ingīr i samarbetsorganisationen FATF, Financial Action Task Force, placerat Israel pī sin lista īver līnder som inte īr samarbetsvilliga i kampen mot pengatvītt.

Ett annat omrīde dīr Israel īr dominant īr, som nīmnt ovan, inom fīrfalskarindustrin. Fīrenta Staternas Handelsombud īr den organisation i USA som frīmst verkar fīr att upphovsrītten skyddas och kartlīgger den globala fīrfalskarindustrin och dess skadeverkningar. I sin senaste īrsrapport, "National Trade Estimate Report on Foreign