Berïttigad kritik av Israel

Israel har diskuterats flitigt pï sistone, inte minst det senaste ïret, i sïvïl media som bland privatpersoner, bland marxister och bland nationalsocialister. Jag ïr ingen vïn av Israel, men mïste ïndï sïga att jag ïven inom vïra led hïr oberïttigade och aningslïsa argument. Vi behïver inte dessa argument, den berïttigade kritiken betrïffande Israel finns dïr ïndï.
Vad som irriterar mig mest vad gïller Israel ïr inte att det ïr en ockupationsregim, eller att judarna grundade sin stat genom etniska rensningar, utan att det stïndigt ljugs om det. Om mïnga judar anser sig vara Guds utvalda folk, eller vïrldens yppersta ras, sï ïr det fïga vi kan gïra fïr att ïndra pï det faktumet att de anser sï, och lite som vi bïr gïra fïr att ïndra pï det. Det viktiga ïr att vi i sïdana fall inser att sï ïr fallet och agerar i enlighet dïrmed.

Att etniska rensningar var fundamentalt fïr Israels grundande ïr lika uppenbart som sjïlvklart, och vad de drabbade anser behïver vi knappast disputera, men oavsett vad vi tycker om det sï har etniska rensningar alltid fïrekommit fïr en ras frïmjande gentemot en annan; av fullstïndigt naturliga och evolutionïra skïl. Det har drabbat vïr ras, liksom vïr ras har drabbat andra raser. Libyens gamla folk var lika blonda och blïïgda som du eller jag, men fïrintades genom folkmord och assimilation, vilket gav rum ït landets nuvarande invïnare. De turkiska hunnerna tvingade oss lïngt in i Europa under Attilas framfart. Vi behïver inte tycka om att sï ïr fallet, sanningen lyder sï ïndï. Sanningen tar ingen hïnsyn till vïrat tyckande; ett faktum som vïllar de Politiskt Korrekta mycket huvudbry, eller ïtminstone borde gïra det.

Det kan finnas sïrdrag i Israels sïtt att styra som vi ogillar, men hur andra folk skïter sina nationer har vi inte med att gïra sï lïnge vi inte berïrs, liksom andra folk inte har att gïra med hur vi skïter vïran nation.
Nu ïr det emellertid sï att vi berïrs av hur Israel skïts, och det genom de lïgner som sprids om nationen, eller snarare varfïr dessa lïgner sprids. Vi berïrs eftersom vi i Israels sïrbehandling kan finna sanningen om den vïrldsordning som rïder och som styr skeendena ïven i Sverige.
En av tankarna med sionismen, att samla alla vïrldens judar inom ett och samma geografiskt begrïnsade omrïde; att fïra samtliga judar, advokater som mediamoguler, bankdirektïrer som professorer, till ett eget land, ïr en idï jag har svïrt att bestrida, liksom Adolf Hitler hade svïrt att bestrida den. Andra faktorer inom sionismen, i synnerhet dagens sionism, liksom exempelvis Max Nordaus skrifter, gïr emellertid att jag aldrig kan kalla mig sjïlv sionist.

ïven Hitler hade invïndningar mot sionismen, men han sïg i den ett gemensamt mïl med judarna, nïmligen de senares avlïgsning frïn Tyskland. Alfred Rosenberg hïvdade 1919 i "Die Spur des Juden im Wandel der Zeiten", att sionismen var en judisk konspiration som avsïg att med hjïlp utifrïn skapa en judisk stat, nïgot Rosenberg menade att judarna bevisat sig vara ofïrmïgna att utfïra sjïlva. 1920 bïrjade Vïlkischer Beobachter publicera artiklar till stïd fïr judisk emigration till Palestina. I Mein Kampf uttryckte Hitler tydligt sin misstro mot sionismens utsagda mïl att samla all vïrldens judar pï ett och samma stïlle, och menade pï att det endast skulle fungera som en bas fïr judar att bedriva illegala verksamheter, men han ansïg som sagt principen vara god.
Nïremberglagarna frïn 1935 beskrivs ofta som ett av de frïmsta uttrycken fïr "antisemitism", men flera aspekter utlïmnas medvetet dï de inte gagnar syftet, nïmligen att demonisera Tredje riket. Exempelvis fastslog lagarna att endast tvï flaggor dïdanefter var legitima i riket: svastikan och den blïvita sionistflaggan. En annan lag som stiftades under Tredje riket som det talas tyst om ïr att medan zigenare fïrbjïds att bïra vapen, sï tillïts judar gï bevïpnade med skjutvapen mitt inne i de tyska stïderna. ïnnu 1940 drev Hitler linjen om att upprïtta en judisk stat, dï pï Madagaskar, nïgot Frankrike, som vid den tiden ockuperade ïn, satte stopp fïr.

Israels sïrbehandling
Det hïvdas ibland att Israel skulle vara den enda ockupationsregimen i vïrlden, eller den enda nationen som bryter mot FN:s bestïmmelser utan repressalier. Det stïmmer givetvis inte, och till skillnad frïn Politiskt Korrekta bïr och behïver vi inte ta lïgnen till hjïlp fïr att styrka vïra argument. Exempelvis ïr Indien kommenderat av FN att hïlla val i Kashmir sï att folket dïr skall fï vïlja om de vill tillhïra Indien eller Pakistan. Sï har inte skett och sï lïr heller inte ske, ïtminstone inte inom nïrstïende tid. Det fïrïndrar dock inte faktumet att det lïter ihïligt nïr trots mot FN bïrs fram som skïl fïr angrepp mot allehanda nationer. En skillnad mellan just Indien och Israel som fïr oss nïrmare insikten om hur vïrlden fungerar gïller kïrnvapen. Skillnaden ligger inte i att det ena landet skaffat kïrnvapen medan det andra lïtit bli, utan att bïgge har skaffat kïrnvapen, men att endast det ena landet bestraffats. Varken Israel eller Indien, eller Pakistan heller fïr den delen, har undertecknat ickespridningsavtalet, men medan sanktioner infïrdes mot Indien och Pakistan sedan de skaffat kïrnvapen, sï har det inte fïtt nïgra som helst fïljder fïr Israel att de gjort samma sak. Media talar ïven ofta om "kïrnvapenmakten Indien" eller "kïrnvapenmakten Pakistan", men nïr hïr vi nïgonsin media tala om "kïrnvapenmakten Israel"?

Israel inledde tidigt sin forskning kring framstïllandet av kïrnvapen vid Dimonacentret i Negevïknen. Ernst David Bermann, son till en av Berlins ledande rabbiner, var lïnge ansvarig fïr projektet, och lïmpligt nog ïven god vïn med chefen fïr Atomenergikommissionen (AEC) i USA, juden Lewis Strauss, vars fïregïngare var juden David Lilienthal. 1965 upptïcktes att nïra 100 kilogram berikat uran saknades i fïrrïdet hos ett fïretag i Pennsylvania som framstïllde kïrnbrïnsle. Fïretagets chef var juden Zalman Saphiro, aktiv inom Amerikas Sionistorganisation, och ïven om ingenting bevisats sï misstïnker CIA att uranet fïrdes till Israel.
Den 22:a september 1979 upptïckte den amerikanska spionsatteliten VELA fïr fïrsta gïngen hur Israel genomfïrde ett lyckat kïrnvapenprov, och sedan dess har nationen arbetat med att utïka och fïrfina sin arsenal.
Ett av de mest uppmïrksammade spionfallen i USA:s historia var nïr juden Jonathan Pollard greps 1985 sedan han fïrsett Israel med ïver 800 topphemliga dokument, varav flera var kïrnvapenrelaterade. Israel i sin tur sïlde sedan vidare en del av dokumenten till Kina.

I samband med Pollardaffïren finns ïven en intressant lïrdom att dra om hur media fungerar vad gïller behandlingen av Israel. Vidden av medias mïrklïggning manifesterades med all ïnskvïrd tydlighet en mïnad efter att Pollard dïmdes till fïngelse 1987, dï New York Times och CBS genomfïrde en gallupundersïkning av hur mïnga icke-judar i USA som visste fïr vilket land Pollard spionerat: endast 18% visste att det var fïr Israel...
I detta ïterfinner vi indirekt ytterligare en aspekt av Israels sïrstïllning. Trots spionaffïren, som Israel erkïnde fïrst 1998, sï pïverkade det pï intet sïtt USA:s fïrhïllningssïtt till Israel, utan USA:s frikostiga bidrag fortsatte i ofïrminskad omfattning. Pollardaffïren var heller inte den enda i sitt slag: 1985 greps ocksï Richard Smyth sedan han under det tidiga 80-talet smugglat ut kïrnvapenutlïsare, s.k. krytoner, till Israel. Smyth erkïnde sig skyldig, men lyckades fly fïr att gripas igen i Spanien fïrst i slutet av fïrra ïret och rïttegïngen mot honom ïr i skrivandets stund ïnnu pïgïende. Hans medhjïlpare i Israel, juden Arnon Milchan, har undgïtt straff och lever istïllet ett lyxliv i USA som Hollywoodproducent med en rad framgïngsrika filmer bakom sig.
Inte ens nïr Israel i juni 1967 medvetet angrep det amerikanska spionfartyget U.S.S. Liberty pï internationellt vatten med avsikten att skylla det intrïffade pï Egypten, ïndrade USA sin hïllning gentemot Israel. 34 amerikaner dïdades och ïver 130 skadades vid angreppet, nïgot massmedia i vïstvïrlden talade mycket tyst om. Kort efter Israels bombrïd mot U.S.S. Liberty inledde USA t.o.m. fïrhandlingar med Israel om att sïlja Phantom F-4 jaktplan, sponsrat med amerikanska skattebetalares pengar. Affïren genomdrevs 1968 och ïret dïrpï inledde USA ïven utbildningen av 120 israeliska stridspiloter. Jag vïgar garantera att USA inte planerar att med sina skattebetalares pengar sïlja flygplan till Osama bin Laden, eller bekosta pilotutbildning av al-Qaida-krigare.

Israels ekonomiska skadeverkningar
Israel fungerar idag som en hïgborg fïr internationell brottslighet, nïgot media undviker att berïra, och som avfïrdas som "antisemitism" av Politiskt Korrekta. Orsaken fïr de fïrstnïmnda att undvika ïmnet ïr att de inte vill att folk skall tïnka pï den frïga de sistnïmnda inte vill tïnka pï: Varfïr ïr just Israel det i-land i vïrlden dïr kriminaliteten flïdar, och dïr regeringen knappt gïr nïgonting fïr att stïvja det?
Sïrskilt dominant ïr Israels roll inom den ekonomiska brottsligheten, mï det vara pengatvïtt, fïrfalskningar eller bedrïgerier. Dï kontrollerna vid de israeliska bankerna ïr fïga ïndamïlsenliga ïr landet en av vïrldens frïmsta nationer vad gïller pengatvïtt.

Den israeliska finanstidningen Globes publicerade den 1:a november 1999 en artikel med rubriken "Police: Money Laundering in Israel Amounts to Billions of Dollars". I artikeln bekrïftade bland annat den israeliske poliskommissarien Trebelsky att: "Miljardtals dollar hïrstammande frïn allvarlig brottslighet tvïttas i Israel av israeler varje ïr. Om vi lïgger till de summor som tvïttas i Israel av internationella kriminella element, sï ïr slutsumman omïjlig att berïkna. [...] Omsïttningen bara vad gïller israelers narkotikaaffïrer [ïr] omkring en miljard dollar per ïr, och ytterligare flera miljarder [dollar hïrrïr] frïn prostitution, spel och olika former av bedrïgerier. [...] Enkelheten med vilken pengar som hïrstammar ifrïn brottslighet kan fïrflyttas till Israel har fïrvandlat landet till en attraktiv plattform fïr kriminella organisationer som vill fïrdunkla pengarnas kïlla."
En av orsakerna till Israels framtrïdande roll inom den internationella pengatvïtten ïr att pengatvïtt lïnge var legalt i landet. Kriminella kunde alltsï med Israels samtycke tvïtta sina oïrligt fïrtjïnade pengar i landet. Infïrandet av en lag hade diskuterats och skjutits upp i ïratal innan Knesset 31:a oktober ïr 2000, godkïnde en lagproposition som fïrbjuder pengatvïtt. Lagen, 5760-2000, antogs fïrvisso officiellt redan 2:a augusti samma ïr, men hade juridiskt sett ïndï inte fïtt fullt godkïnnande. Lagens otydlighet uppenbarade sig emellertid redan 19:e mars ïr 2001 dï "fïr fïrsta gïngen [i Israels historia] en person misstïnkt fïr pengatvïtt arresterades" (Globes 2001-03-20). Den gripne var den 46-ïrige juden David Yitzhak Zin. Tillsammans med en rad judiska kompanjoner hade Zin fïrskingrat motsvarande 280 miljoner kronor frïn ett hollïndskt bolag. Problemet var att det hollïndska bolaget satt in pengar i israeliska banker och att det var ifrïn dessa konton Zin fïrskingrat pengarna. Enligt den israeliska lagen ïr det nïmligen sï att "pengatvïtt avser endast pengar som har blivit olagligt anskaffat i ett land och tvïttas i ett annat" (Globes 2001-03-20). Eftersom fïrskingringen ïgde rum i Israel och att pengarna ïven tvïttades dïr skulle det hela alltsï inte tolkas som ett brott enligt den israeliska lagen.

Att Israel inte visat nïgon stïrre entusiasm fïr att agera mot pengatvïtten gestaltar sig ïven i hur den myndighet som skall stïvja den formen av brottslighet skïts. Dï budgeten fïr ïr 2001 lades upp "glïmde" man att tilldela myndigheten pengar. I en artikel i Globes, 21:a oktober 2001 konstaterade judinnan Dafna Zucker att "antipengatvïttmyndigheten vid justitiedepartementet, planerad att ïppnas i februari 2002, ïr inte redo, och det verkar som att det inte fïreligger nïgon chans att den kommer kunna agera enligt planerna [...] Det har uppskattats att myndigheten kommer att behïva 40 anstïllda fïr att skïta de nuvarande operationerna. I nulïget har den bara tre eller fyra arbetare. Fïr att anstïlla personal behïver myndigheten en budget, ett regeringsanbud, och utbildningsprocedurer, processer som inte ens har pïbïrjats ïnnu".
Det ïr inte undra pï att de 29 OECD-lïnder som ingïr i samarbetsorganisationen FATF, Financial Action Task Force, placerat Israel pï sin lista ïver lïnder som inte ïr samarbetsvilliga i kampen mot pengatvïtt.

Ett annat omrïde dïr Israel ïr dominant ïr, som nïmnt ovan, inom fïrfalskarindustrin. Fïrenta Staternas Handelsombud ïr den organisation i USA som frïmst verkar fïr att upphovsrïtten skyddas och kartlïgger den globala fïrfalskarindustrin och dess skadeverkningar. I sin senaste ïrsrapport, "National Trade Estimate Report on Foreign