Den tyske regimkritikern Manfred Roeder dïmd till ytterligare tvï ïrs fïngelse

Den tyske 72-ïrige regimkritikern Manfred Roeder dïmdes den 30 januari 2002 vid Landgericht (delstatsdomstolen) i Frankfurt am Main till ytterligare tvï ïrs fïngelse. Beskrivningen av den brottsliga gïrning, som Manfred Roeder gjort sig skyldig till, lïd ïfïrolïmpning av statenï (Verunglimpfung des Staates). Avgïrande var en mening i ett ïppet brev Roeder i april 2000 skickade till sïvïl ledamïterna av Fïrbundsdagen som regeringen. I detta brev anklagade han de ansvariga i Fïrbundsrepubliken fïr att fïrïva folkmord, nïmligen pï det egna folket. Sï hïr skrev han: ïI stïllet hïmtar ni genom en bottenlïs asylpolitik miljoner frïmlingar till detta alltfïr lilla land och fïrïvar sï folkmord mot ert eget kïtt och blod.ï

Udo Holtmann var eller ïr alltjïmt NPD-ordfïrande i delstaten Nordrhein-Westfalen och ledamot av det nationalistiska partiets styrelse. Samtidigt var han till slutet av januari hemligt anstïlld av staten fïr att arbeta som spion inom NPD. Pï uppdrag av sin arbetsgivare staten skrev han om Fïrbundsrepublikens multikultipolitiker: ïFïrïvarna av detta folkmord fïrtjïnar dïdsstraff.ï (Der Spiegel, nr 5 2002, s. 25).
Holtmann icke endast brïnnmïrkte multikultipolitiken som ïfolkmordï utan krïvde dessutom dïdsstraff fïr de ansvariga politikerna. Han klarar sig undan ïtal, dï han ïr agent ït staten, medan dïremot Roeder mïste i fïngelse fïr att endast ha skrivit att multikultipolitik ïr folkmord. I motsats till Holtmann krïvde Roeder inte dïdsstraff fïr detta brott, utan ansïg detta krav gï fïr lïngt. Han nïjde sig med att angripa ïfolkmordspolitikenï som sïdan och gjorde detta i tron att den grundlagfïsta yttrandefriheten gïllde ocksï honom.

Alla lika infïr lagen?
Fïrbundsrepubliken snïlar sannerligen inte med pengarna fïr att bevilja politisk asyl ït mïnniskor frïn vïrldens alla hïrn. Somliga av dessa mïnniskor har varit fïrfïljda i sina hemlïnder, dïrfïr att de ïfïrolïmpat statenï. I Fïrbundsrepubliken ïr det en klassisk grund fïr asyl att man varit politiskt fïrfïljd i hemlandet dïrfïr att man ïfïrolïmpat statenï.
Men om hemlandet i frïga ïr Tyskland och den stat tysken ïfïrolïmpatï ïr Fïrbundsrepubliken? George M. Kennedy, som ïr observatïr av krïnkningar av mïnskliga rïttigheter, har uttalat: ïOm det i ordets sannaste mening fïrekommer politiska fïrfïljelser, sï ïr det i Fïrbundsrepubliken Tysklandï. Sï hïr lyder definitionen pï politisk fïrfïljelse: ïDen som pï grund av den politik staten fïr klandrar eller anklagar den fïr att begï brott och dïrfïr drabbas med rïttsliga pïfïljder, anses i klassisk mening fïr politiskt fïrfïljd.ï Fïr just sïdana gïrningar kastar Fïrbundsrepubliken mïnniskor i fïngelse, samtidigt som den beviljar politisk asyl ït utlïnningar, som i sina hemlïnder sagt eller skrivit detsamma .

Det skall betonas att det i Roeders fall liksom i tiotusentals liknande fall av politisk fïrfïljelse av tyskar ïren 1994-2001 uteslutande rïr sig om tanke- och ïsikts-ïbrottï. Politisk verksamhet i fïrening med vïldsdïd ïr nïgonting annat, och de som ïgnar sig ït dylikt kan rimligen inte kalla sig politiskt fïrfïljda, om de rïkar i klammeri med rïttvisan. Men Fïrbundsrepubliken beviljar i vissa fall asyl ïven ït sïdana. Ett exempel ger oss tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung av den 29 januari 2002 (s. 5):

ïEn turkisk medborgare, som dïmts fïr delaktighet i en mordbrand pï ett hotell i Sivas, dïr 37 mïnniskor miste livet, har fïtt asyl i Tyskland. I fïrbundsregeringens svar pï en kort frïga frïn PDS hette det att ytterligare tvï i dïdet delaktiga turkar sïkt asyl. Den ena ansïkan har avslagits och ligger nu hos fïrvaltningsdomstolen. Den andra ansïkan har ïnnu inte behandlats, heter det i den ansvarige ministern Zïpels svar frïn mitten av januariï Mïnnen dïmdes i juni 2000 fïr att ha deltagit i mordbranden pï ett hotell i den centralanatoliska staden Sivas. Pï hotellet var konstnïrer och intellektuella samlade tillsammans med alawiter samt diktaren och den andlige ledaren Pir Sultan Abdal fïr att gemensamt protestera mot islamiseringen av Turkiet (som sedan Mustafa Kemal Atatïrks dagar ïr en sekulïr stat. ï.a.). Efter fredagsbïnen drog en mïnniskomassa till konferenshotellet, som flera mïn stack i brand under mïngdens jubel. Nïr brandkïren kom till platsen, hindrades den i slïckningsarbetet, sï att 37 mïnniskor innebrïndes.ï