De senaste mīnaderna har en rad hīndelser intrīffat i USA som till synes fīljer ett tydligt mīnster. īven historiska och internationella reflektioner stīrker intrycket av ett mīnster, men slutsatsen av reflektionerna fīr enligt svensk lagstiftning inte vara nīgonting annat īn att mīnstret īr en slump. īmnet īr ekonomisk brottslighet.
I mīndags greps 18 personer fīr inblandning i en mycket omfattande muthīrva i New York. I centrum fīr hīrvan, som īr den stīrsta i stadens historia, finner vi den 85-īrige juden Albert Schussler. Schussler misstīnks fīr att de senaste 35 īren ha betalat ut īver 100 miljoner kronor i mutor till taxeringsmīn fīr att fī sīnkt taxeringsvīrde pī sammanlagt 500 fastigheter i staden, tillsammans vīrda 84 miljarder kronor. Detta har lett till att staden New York fīrlorat 1,7 miljarder kronor bara de senaste fyra īren i uteblivna skatteintīkter. Sammanlagt befaras fīrlusten īverstiga motsvarande 10 miljarder kronor. Schussler har utfīrt sitt arbete som konsult īt tre av stadens fastighetsjīttar, familjen Resnick, Stephen L. Green och Sheldon Solow, alla judar. Solow īr innehavare av "Israels fredsmedalj" som belīning fīr sitt starka sionistiska engagemang och sin dedikation i judiska frīgor.
13 av 38 anstīllda vid finansdepartementet pī Manhattan hīr till de gripna. En tidigare anstīlld vid finansdepartementet, juden Alan Edelstein, har ocksī gripits misstīnkt fīr att ha mutat sina gamla kollegor; bland annat sin bror, juden Joel Edelstein.
Schussler, vars advokater īr judarna Stephen Kaufman och Steven Cohen, har nu slīppts mot en borgen pī 250.000 dollar, medan de īvriga misstīnkta slīppts mot borgen pī 25.000 dollar var. Han har līnge var djupt engagerad i flera judiska organisationer, bland annat som ordfīrande i Israeliska Filharmonikerorkesterns Amerikanska Vīnner och som styrelsemedlem i den mīktiga lobbygruppen Fīrenade Judiska Appellen fīr Utlandsbistīnd (UJA). Han īr īven en av UJA:s stīrsta bidragsgivare, liksom han givit bidrag till en rad andra judiska organisationer.
Nīr energijītten Enron līmnade in sin konkursansīkan i december fīrra īret sī var det USA:s 7:e stīrsta fīretag som gick i graven, och den stīrsta konkursen i USA:s historia var ett faktum. Detta drabbade i synnerhet fīretagets anstīllda mycket hīrt. 62% av de anstīlldas pensioner baserades nīmligen pī fīretagets aktiekurs, vilket fīrra īret, dī aktien stod i 83 dollar, sīg ut som en god pension; idag sīljs aktien fīr 70 cent.
Det fanns emellertid dem inom Enron som klarade sig undan betydligt bīttre. Dī det stod klart att flera i fīretagets ledning sīlt sina aktier innan den brīckliga ekonomin kom till allmīn kīnnedom, berīrdes skandalen av massmedia, men i samma īgonblick som det bīrjade stī klart vem som līg bakom hīrvan lades locket skyndsamt pī. Mannen som organiserat det bedrīgeri som fīregick konkursen, och som skott sig vīl dīrpī, īr juden Andrew Fastow.
Strax innan konkursen blev ett faktum sīlde Fastow aktier fīr motsvarande 300 miljoner kronor, och dessfīrinnan hade han tjīnat ytterligare 200 miljoner kronor pī tidigare aktiefīrsīljningar. Nīr sanningen om hans inblandning kom i dagens ljus kīpte han en enkelbiljett till Israel, men han hann aldrig att anvīnda den. Istīllet har han nu ītal att vīnta, men tidigare erfarenheter sīger att hans dom kommer bli relativt līg.
Noterbart īr att den tidigare stīrste enskilde aktieīgaren var juden Robert Belfer, som īven satt med i fīretagets styrelse, samt īger oljefīretaget Belco Oil and Gas.
Enrons hīgste chef, som innan konkursen sīlde aktier fīr motsvarande, var Robert Lay; en vīlkīnd figur i Houston tillsammans med sin hustru Linda. Dī Lay nu līt girigheten ta īverhanden, och offrade sin egna anstīllda sī īr det naturligt att frīga sig vad slags karaktīrer paret Lay īr? Den judiska journalisten Julie Weiner kan ge oss svar pī den frīgan:
Enron och Linda Lay, hustrun till [fīretagets] styrelseordfīrande och verkstīllande direktīr, har donerat hundratusentals dollar till Houstons Holocaustmuseum och stīr fīr uppskattningsvis 10% av institutionens 3-miljoner-dollar-budget. Kenneth och Linda Lay , nu insnīrjda i skandal och konkurs, skulle ha deltagit bland hedersordfīrandena vid museets īrliga middag i mars, delandes titeln med flera digniteter, inklusive president Bush. [...] Fastīn ingen av paret Lay īr judisk, sī vīxte Linda Lay, som sitter i [Holocaust-] museets styrelse, upp med mīnga judiska vīnner och besīkte ibland synagogan med dem [...] Hon tror verkligen i sitt hjīrta pī att lovsjunga mīngfalden, medveten om farorna med hat och fīrdomar [...] īr 2000 hedrades Linda Lay med museets 'Guardian of the human spirit' pris, som delas ut till en person 'som nītt bortom det ordinīra i strīvan att fīrbīttra mīnskligheten'. Paret Lay och Enron kīpte bīda regelbundet kuvert fīr 100.000 dollar vid museets īrliga middagar, och Enron var corporate patron vid Den Mīnskliga Rasen, ett īrligt vīlgīrenhetslopp museet sponsrar fīr att hylla mīngfalden. (JTA 2002-01-15)
Fīr att utreda hīrvan kring Enron har en utredning tillsats under ledning av den judiske senatorn, och tidigare vicepresidentkandidaten , Joseph Lieberman. En intressant detalj īr att Liebermans fīrre stabschef, juden Michael Lewan, ocksī īr Enrons lobbyist. Lewan arbetar fortfarande som Libermans rīdgivare, men enligt Libermans talesman, juden Dan Gerstein, finns det ingen risk att det skall pīverka utredningen.
Eftersom konkursen begīrts enligt paragraf 11, sī innebīr det att Enron fortsatt fīr gīra affīrer tills exekutionen īr genomfīrd. Robert Lays eftertrīdare blir juden Stephen Cooper.
I januari i īr skakades USA av ytterligare en omfattande konkurs, den fjīrde stīrsta i landets historia, dī fiberoptikfīretaget Global Crossing līmnade in sin konkursanmīlan. Konkursen līmnade efter sig tiotusentals barskrapade mīnniskor, men bland dem fanns definitivt inte fīretagets grundare och īgare, juden Gary Winnick.
1997 grundade Winnick Global Crossing med ett eget kapital pī 15 miljoner dollar, som snart hade fīrvandlats till 22 miljarder dollar. Winnick hade skapat sin fīrmīgenhet pī 80-talet dī han arbetade pī fīretaget Drexel Burham Lambart, som īgdes av juden Michael Milken. I maj 1999 uppskattade Los Angeles Business Time att Winnicks personliga fīrmīgenhet uppgick till 6,2 miljarder dollar; enligt Forbes var han dī "endast" god fīr 4,5 miljarder dollar, nīgot som fīrīrade honom titeln "Los Angeles rikaste man".
Global Crossing var aktiva i īver 200 stīder och planerade att bygga upp ett fibernītverk som skulle gī jorden runt. Dī Winnick insīg vart detta dumdristiga fīretag var pī vīg gick han īndī ut och sade att allting var i sin ordning, samtidigt som han sjīlv sīlde aktier fīr motsvarande 7,9 miljarder kronor. Dīrutīver hade han tidigare givit sig sjīlv en frikostig līn, samt bonus motsvarande 20 miljoner kronor per īr. Dīrtill bīr tas i beaktning att Winnicks hem, eller snarare palats, vīrderas till nīstan en miljard kronor.
Sīmre gick det fīr fīretagets anstīllda som inte fīrvarnats om konkursen. De fick del av līnen i optioner och īgde tillsammans sammanlagt 40% av Global Crossings aktier, men idag īr dem knappt vīrda nīgonting.
I maj 2000 fick Winnick mottaga Simon Wiesenthalcentrets "humanistpris", sedan han donerat 40 miljoner dollar till upprīttandet av centrets museum i Jerusalem. Prisceremonin hīlls i samband med en middag till Winnicks īra pī exklusiva Regent Beverly Wilshire Hotel. Nīrvarande via sattelit-TV fanns sīvīl dīvarande presidenten, Bill Clinton, samt den fīrre presidenten George Bush Sr, som bīgge hyllade Winnick och Wiesenthalcentret. Museet heter idag Gary Winnick Institutet i Jerusalem.
Vidare har Winnick givit īver 50 miljoner kronor till "Birthright Israel", som skīnker gratisresor till Israel till judiska ungdomar sī att de skall stīrkas i sin rasliga lojalitet; īver 30 miljoner kronor till en ultraortodox chabad-skola fīr flickor i Los Angeles; īver 10 miljoner kronor till Judiska Museet i New York; samt stora summor till ADL, AIPAC, Holocaustmuseet i Washington, Amerikanska Judiska Kommittīn, o.s.v.. Sammanlagt har Winnick givit īver en miljard kronor till judiska organisationer. Winnick har īven givit USA:s president, George Bush, īver tio miljoner kronor i bidrag.
Frīckheten i Winnicks agerande har ytterligare en dimension. 1997 utsīg Bill Clinton juden Steven Green till ambassadīr i Singapore, en plats han besatt till februari fīrra īret. Kort dīrefter kom han med i styrelsen fīr Global Crossings asiatiska avdelning, och i augusti kom han med i huvudstyrelsen. Mīnaden dīrefter kīpte de bīgge judarna privat 13,4% av aktierna i det Singaporebaserade fīretaget K1 Ventures fīr 25 miljoner dollar. Green blev pī kīpet VD fīr K1 Ventures. Det spektakulīra īr inte att de bīgge bīrjade se sig om efter ett nytt fīretag samtidigt som de hīll skenet uppe infīr Global Crossings anstīllda och aktieīgare, utan att K1 Ventures nu indirekt planerar att kīpa Global Crossings konkursbo fīr 750 miljoner dollar. Mot rīdande policy sī meddelade Winnick och Green aldrig de īvriga styrelsemedlemmarna officiellt om kīpet.
Samtidigt som skandalerna kring Schussler, Enron och Global Crossing rullas upp, pīgīr det rīttsliga efterspelet till ett av de stīrsta fīrsīkringsbedrīgerierna nīgonsin i USA:s historia, nīstintill utan nīgon som helst massmedial uppmīrksamhet. Pī de anklagades bīnk sitter den 52-īrige juden Reed Slatkin, misstīnkt fīr att ha lurat till sig 593 miljoner dollar, motsvarande īver 6,2 miljarder kronor. Slatkin utgav sig fīr att vara en ekonomisk fīrvaltare, men vad han i sjīlva verket gjorde var att stīndigt fīrmī nya personer att līta honom fīrvalta deras pengar, varefter han anvīnde delar av dessa pengar fīr att betala tidigare kunder och pī sī sītt ge sken av att han fīrvaltat pengarna vīl. Han redovisade stīndigt goda siffror fīr sina kunder, men siffrorna var i sjīlva verket uppdiktade. Till slut sprack bubblan och īver 800 personer stod lurade pī sina pengar, varav en stor del smidigt hamnat i Slatkins fickor. Ironiskt nog var det fīrst dī Slatkin lurade en bekant sedan fler īr tillbaka, judinnan Anna Wintz, som korthuset bīrjad falla samman dī hon polisanmīlde honom.
I mycket pīminner Slatkins bedrīgeri om juden Stanley Goldbaums fīrsīkringsbedrīgeri pī 70-talet. Via sitt fīretag, Equity Founding Corporation, lurade Goldbaum till sig motsvarande 20 miljarder kronor, i vad som dī var det stīrsta fīrsīkringsbedrīgeriet nīgonsin i USA:s historia. Efter att ha avtjīnat fīngelsestraff fīr sin kriminella verksamhet greps Goldbaum īnyo 1999, sedan han īterigen fīrsīkt arrangera ett stort bedrīgeri som i stort gick ut pī att lura av personal inom sjukvīrden deras līner.
1986 bīrjade det mest omfattande bedrīgeriet i USA:s historia att rullas upp, i samband med att den judiske aktiemīklaren Dennis Levine arresterades. Levine arbetade fīr fīretaget Drexel Burham Lambart, liksom Gary Winnick gjorde, ett fīretag som īgdes av juden Michael Milken. Genom att manipulera aktiepriser lyckades Milken bygga upp ett gigantiskt affīrsimperium, dīr han inte bara fīrvaltade en rad fīretags och mīnniskors pengar, utan ocksī tog īver och plundrade flera fīretag. Milken gav sig sjīlv en īrslīn motsvarande 5 miljarder kronor. Bland fīretagen som Milken fīrsīkte ta īver ingick en rad mediabolag, exempelvis Disney med hjīlp av juden Saul Steinberg, vilket misslyckades.
Dīremot lyckades juden Ronald Perelman ta īver Technicolor, och jud