Reflektioner kring en politisk dom

Fredrik Sandberg har nu dïmts till sex mïnaders fïngelse fïr skriften Judefrïgan - en skrift som fïrsta gïngen utkom 1936. Hovrïtten faststïllde tingsrïttens dom och Hïgsta Domstolen kommer sannolikt inte ta upp fallet.
Domen ïr intressant och borde ha skapat betydligt stïrre publicitet ïn den gjort. Tidigare rïttsfall har nïmligen alltid tagit hïnsyn till om skriften utgïr ett historiskt dokument eller inte. Sïlunda har exempelvis den rasistiska Bibeln kunnat sïljas fritt trots Gamla Testamentets alla rasistiska texter. ïven Adolf Hitlers Min Kamp ïr fullt laglig just pï grund av att den utgïr ett historiskt dokument. Skriften Judefrïgan utgïr dock plïtsligt nïgot annat, detta trots att skriften i frïga dessutom till stor del bestïr av citat av ïnnu ïldre skrifter sïsom sionismens frïmsta apostel juden Theodor Hertzls Judestaten och just Bibeln.

Skriften fïrklarar ocksï i bïrjan att den inte alls vill generalisera utan att dess syfte ïr att sïka och sanningen, sïsom Oscar Landahl sïg den: "Dï vi hïr kommer ge exempel pï judarnas - enligt vïr uppfattning - dïliga egenskaper, invïnder kanske nïgon, att den eller den egenskapen kan ïven svenskar uppvisa. Och detta ïr givetvis riktigt, men ha dï hela tiden fïr ïgonen att de exempel vi ger, de ïr tillïmpliga pï det stora flertalet - det ïr inte undantagen vi rïknar med."
Jïmfïr man detta med insïndarspalterna i vïr dagspress sï bleknar skriften bort i alla anklagelser som riktas mot araber i stort och muslimer i synnerhet. Anklagelser, med eller utan grund, som om de var skrivna av en nationalsocialist om judar skulle resultera i fïngelse.

NSF mïste stoppas
Vad ïr det dï som till den milda grad retat gallfeber pï systemet att man anser att sex mïnaders fïngelse ïr rimligt (mïnga som deltog i vandaliseringen av Gïteborg fick kortare straff och samtliga som deltog i mordet pï Daniel Wretstrïm kom undan lindrigare)?
Sanningen ïr nog att man mïste sïka flera svar pï denna frïga. Till att bïrja med sï fïrsïker det rïdande systemet med alla medel tysta Nationalsocialistisk front (NSF). Genom nya lagtolkningar sï har man idag fïrbjudit fornnordiska runor ur Futharken, man har fïrbjudit mïnniskor att hïlsa pï vissa sïtt, man fïrsïker nu fïrbjuda mïnniskor att betvivla vissa hïndelser som ska ha intrïffat under andra vïrldskriget osv. Just i fallet Judefrïgan sï ïr det inte bara Fredrik som ïtalats. Undertecknad stïr ocksï ïtalad fïr att ha skrivit fïrordet och de tvï personer som ïgde tryckeriet vari skriften trycktes har ïtalats och dïmts fïr att ha glïmt att publicera namnet pï tryckeriet i skriften.
Maktens mïn och kvinnor skïdar de framgïngar som NSF rïner och kïnner att man mïste stoppa oss nu. Man stïr handfallen och tar till allt mer desperata medel fïr att tysta en vïxande opinionsbildare.

Den bannlysta skriften som vïckt
etablissemangets vrede och dess sanna jag.

ïr sanningen antisemitisk?
Det andra svaret pï denna frïga ïr att skriften i sig inte innehïller nïgra som helst osanningar. Man vet att man inte kan bemïta texten och dïrfïr mïste den fïrbjudas! Faktum ïr att det finns olika raser. Dessa har olika egenskaper.
Visst, kanske hade man i det aktuella fallet kunnat valt ett mindre uppseendevïckande omslag. Framsidan pryds av en teckning av vad ïklagaren uppfattat som en jude (dïrmed kan den vïl inte vara sï fïrargelsevïckande eller felaktig och borde inte kunna dïmas fïr gummiparagraflagen Hets mot folkgrupp"). Pï baksidan finns ett citat av Andr. Sutor som lyder: "Judarna ïro lika nyttiga fïr ett land, som rïttan ïr det fïr spannmïlsmagasinet eller malen fïr klïderna".

Citatet ïr mïhïnda ïverflïdigt och kanske ocksï till viss del missvisande fïr skriftens innehïll - men fïr den skull sï borde det fï tryckas. Om nïgon, i detta fall Andr. Sutor, anser/ansïg att sï var fallet sï borde han fï sïga det pï samma sïtt som han borde fï klaga ïver hïga priser pï mat, dïligt vïder eller illasmakande mat. Vad detta handlar om ïr yttrandefrihet.
Skriftens innehïll borde ocksï tïckas av vïr grundlagsfïsta yttrandefrihet. Rïttegïngen har, som jag tidigare nïmnt, inte handlat om vad som ïr sant eller osant. Det bryr sig inte lagarna om - det enda som ïr av intresse ïr utifall nïgot kan verka generaliserande pï ett fïr judar dïligt vis. Man fïr sïga att judarna ïr begïvade, framgïngsrika och duktiga affïrsmïn men tydligen fïr man inte ïterge en skrift som citerar den gamle socialdemokraten Arthur Engberg dïr han kritiserar "den jud