Israel till attack mot Sverige

Vissa nyheter fïr ett extra nyhetsvïrde genom de lïngsiktiga insikter de kan fïrmedla. Denna nyhet ïr av detta slag, dï den obestridligen pïvisar hur "svensk" massmedia mïrklïgger sanningen fïr vïrt folk, samt den "svenska" regeringens flathet, undfallenhet, eller rent ut sagt, fïrrïderi. Trots att det intrïffade kom oss till kïnna redan i fïrrgïr valde vi att vïnta med att fïrmedla informationen fïr att ordentligt understryka denna insikt. Vad som borde blivit en av de frïmsta nyheterna under gïrdagen, nïmndes i sjïlva verket inte ïverhuvudtaget av "svensk" massmedia.

Israelisk attack mot Sverige
Det intrïffade? Jo, igïr gick Judestatens ledare, Ariel Sharon, till angrepp mot Sverige och det svenska folket tillsammans med sin hejduk, den judiske Draculakopian Shimon Peres. Igïr uppmïrksammades att USA inte ville lïta sina soldater dïmas av den internationella domstol som skall upprïttas i Haag, men inte ett ord yttrades om att ïven Israel motsatt sig detta. Dï Sverige och Belgien gïtt i brïschen fïr denna domstol, och dï ïven menat pï att Israel skall kunna anklagas, visste det judiska ledarskiktets hat inga grïnser. Vid ett kabinettsmïte hïll de ovannïmnda sï varsitt brandtal, tvï diatriber, riktade mot Sverige och Belgien.
I vad som inte kan tolkas som annat ïn fïrakt ïver svenskarnas intelligens ifrïgasatte Peres: "Vad fïrstïr svenskarna om vad som hïnder hïr? Det ïr obegripligt att ett land skall dïma ett annat angïende en situation de till fullo inte fïrstïr". (Jerusalem Post 2002-04-01) Dïrefter pïpekade Peres att Sverige inte deltog i "kampen mot nazismen" under andra vïrldskriget; eller fïr att tala klarsprïk: Sverige stred inte pï judarnas sida mot sin egen ras, vilket det dock verkar vara ïndring pï nu. De icke-judiska svenskarna ïr alltsï alltfïr odugliga fïr att kunna dïma judarna i Israel dï de mïrdar smïbarn, men juden Peres ïr intelligent nog att kunna dïma Sverige fïr att svenskarna inte fïrrïdde sin ras fïr den judiska!
Sharon fortsatte sedan med att smutskasta svenskarna och menade att Sverige saknar moral fïr sin behandling av samerna under 1930-talet.

ïven den belgiske kungen Leopold och dennes koloni i Kongo, senare kallat Zaire och nu den Demokratiska Republiken Kongo. Leopolds hïrjningar i regionen ïr dock fïr belgarna att fïrsvara eller fïrklara.

Samefrïgan och Palestinafrïgan
Hur transparent skenhelig denna process ïr behïver knappast belysas. Betïnk bara om nïgon skulle ifrïgasïtta Nïrnbergrïttegïngarnas legitimitet, hur Peres snabbt skulle fïrdïma detta, eller hur han tveklïst skulle fïrsvara skenrïttegïngen mot exempelvis Eichmann sedan han kidnappats av Mossad och fïrts till Israel. Det vidriga ïr dock den parallell Sharon fïrsïker dra.
Han pïstïr implicit att behandlingen av samerna berïvar Sverige sin moraliska talan, och att det skulle vara att jïmfïra med folkmordet pï palestinierna, samtidigt som han inte fïr ett ïgonblick vill mena att judarna skulle fïrlorat sin moraliska talan, utan att de snarare ensamma ïger rïtten till fïrfattandet av moralens dekret.

En obevïpnad palestinier skjuts till dïds av israelisk polis

Judarnas mïrka historia
En fundamental skillnad mellan judar och svenskar vad gïller folkmord kan dock iakttagas omedelbart fïr den som betraktar historien. I Bibeln stïr att lïsa om hur judarna fïrintar amorïerna, sïvïl kvinnor som barn (5 MOS 2:34); hur Israel skall skapas genom fïrintelsen av kananïerna (5 MOS 7:1-2, 7:16, 7:24); hur Jerikos samtliga invïnare fïrintas (JOS 6:21); hur Ai och dess folk fïrintas (JOS 8:22-29); och hur kananïerna sï slutligen fïrintas totalt (JOS 10:22-49, 11:12-22). En i det nïrmast unik egenskap i den judiska religionen ïr att fïrintandet av andra folk hïri hyllas och lyfts upp till religion.

ïven de apokryfiska Mackabeerbïckerna bïr vittnesmïl om den judiska historien, dïr just fïrintelse av andra folk mer eller mindre ses som det primïra mïlet. Dï de judiska mackabïerna, uppkallade efter juden Judas Mackabaios, hïrjade drygt 100 f.kr., fïrintade de hundratusentals icke-judar och ïdelade deras stïder. Deras rasfrïnder 200 ïr senare verkade inte vilja vara sïmre. Fïrst begick judarna ett flertal massakrer vid upproret i Jerusalem 66-70 e.kr.; sedan ïterigen 116-117 e.kr, dï judarna angrepp alla icke-judar i sin nïrhet och mïrdade hundratusentals av dem pï ïn Cypern och i provinsen Cyrenica i nordïstra Afrika. Kejsar Trajanus vredgades sï ïver judarnas blodtïrst, vilken han ansïg vara den stïrsta han beskïdat, att han fïrbjïd judarna att nïgonsin ïter sïtta sin fot pï Cypern.
Den store historikern Tacitus, som beskrev