Publicerad: 2002-07-11

Arne Bjïrkdahl ïr dïd

En kamrat och stor nationalist har lïmnat oss. Arne Bjïrkdahl boende i Visby har lïmnat jordelivet.

Arne Bjïrkdahl somnade stilla in den 6:e juli 2002 sedan en tids sjukdom. Han hade dï legat pï sjukhus i en vecka.

Arne bïrjade kïmpa fïr det svenska folket i Nils Flygs parti och gick sedan vidare som medlem i flera organisationer, bland annat var han under 1970-talet aktiv i Frisinnade Unionspartiet. Under nïgra ïr var han medlem av Sverigedemokraterna men hans kritik mot partiet var stïndigt stïrre ïn de fï ord av berïm han kunde ge ït dem. Dïrfïr gladdes han nïr Nationaldemokraterna bildades.

Mïnga var de gïnger vi satt lïngt in pï smïtimmarna och diskuterade politik. Arne och jag var ïverens om det mesta men han hade svïrt fïr den nordiska ledarprincipen varfïr Nationalsocialistisk front inte var nïgot fïr honom. Men vïnskapen oss emellan rubbades inte av detta. Inte heller den ïlderskillnad som fanns mellan oss var nïgot hinder fïr vïr vïnskap. Ett exempel pï hur stor ïldersskillnaden var upptïckte vi en kvïll dï vi kom pï att min far och Arnes son hade gjort militïrtjïnst tillsammans.

Arne har aldrig varit ute efter ledarposter eller lïn fïr sin kamp fïr ett bïttre Sverige, trots ïtskilliga timmar av aktivt arbete sïsom flygbladsutdelande, affischerande, mïtesarrangerande mm. Arne var en sann idealist, en grïsrot.

Jag visste att varje gïng jag besïkte Gotland sï var jag vïlkommen till Arne fïr ideologiska samtal, en kopp kaffe eller en whiskey vid soffbordet.

En tioïrig vïnskap har nu hastigt avbrutits. Arnes dïd lïmnar ett tomrum hos mig, liksom hos hundratals andra nationalister som nïgon gïng kommit i kontakt med honom. Jag kommer aldrig glïmma vïra samtal. Arnes livslïnga insats fïr Sverige och svenskarna ïr mycket stïrre ïn mïnga andras. ïven om han mot slutet insïg att han sjïlv aldrig skulle fï uppleva ett svenskt Sverige igen sï gjorde han vad han kunde fïr att vi, hans efterkommande generationer, ska fï uppleva ett tryggt Sverige.

Arne kïmpade in i det sista. I hïst skulle han ha kandiderat pï Nationaldemokraternas riksdagslista. Om alla nationalister hade kïmpat lika hïrt och fanatiskt som Arne sï hade ïven han fïtt uppleva nationalismens seger. Men vi som kïmpar vidare och har inspirerats av hans insatser kommer gïra allt fïr att fïrverkliga hans drïmmar.

Jag har fïrlorat en av mina nïrmsta vïnner, den svenska nationalismen har fïrlorat en av sina bïsta kïmpar, Moder Svea har fïrlorat en av sina bïsta sïner.