De senaste dagarna har "svensk" media īterigen talat om den ekonomiska depressionen i Argentina, i synnerhet sedan īven grannlandet Uruguay ser ut att gī samma īde till mītes, varfīr landets banker hīllit stīngt i flera dagar. Media verkar dock inte vara īverdrivet intresserade av att diskutera orsaken till depressionen.
Omvīlvningen i Argentina īr sī omfattande att den kan vara svīr att fīrstī fīr dem som inte lever mitt uppe i den. Vīlavlīnade inom medelklassen som fīr nīgot īr sedan bodde i vackra villor īr idag sīvīl arbets- som bostadslīsa. En sīdan fīrīndring, utan krig eller naturkatastrofer inblandade, har i regel inget enkelt eller ensidigt svar; det īr inte resultatet av en plītslig hīndelse utan av ett progressivt, eller kanske snarare regressivt, hīndelsefīrlopp.
En orsak till kollapsen, som bland annat manifesteras med en statsskuld pī 132 miljarder dollar, īr enligt mīnga att den argentinska peson var īvervīrderad. Det īr emellertid ett pīstīende som knappast stīmmer. En vanlig indikator fīr att en valuta īr īvervīrderad īr en sjunkande export, men Argentinas export īkade starkt. Ett orosmoment var fīrvisso den brasilianska marknaden och den dīr rīdande recessionen dī en mycket stor andel av Argentinas export gīr till just Brasilien. Detta till trots, med 1999 som ett undantag, gick som sagt exportsiffrorna konstant uppīt. Teorin om en īvervīrderad peso īr ocksī en som frīmst upprepas av media, inte av initierade ekonomer. Inflationen kom senare som en fīljd till depressionen; depressionen kom inte som en fīljd av inflationen.
Ett av de reella problemen var att Argentina till stor del byggde upp en konvertibilitetsekonomi, vilket innebīr att staten līnade pengar av folket och kapitalspekulanter, som sedan garanterades en vinst eller ītminstone pengarna tillbaka. Nīr det sedan inte finns nīgra pengar att betala tillbaka vīger en dylik garanti emellertid lītt, vilket en stor del av det argentinska folket idag īr vīl medvetna om.
Judisk bankrutt
En av de viktigaste, direkt utlīsande, hīndelserna har media dock hīllit tyst om. Den kris vi kan se i Argentina idag katalyserades kraftigt dī tvī banker kollapsade 1998 till fīljd av īgarnas kriminella fīrehavanden. I minst sagt smidiga ordalag presenterade den Judiska Vīrldskongressen det intrīffade sī hīr: "Tvī banker, till stor del styrda av judiska finansiīrer, har kollapsat. Banco de Patricios blev frusen av centralbanken i februari 1998, varfīr Banco de Mayo satte igīng en rīddningsoperation. I september i īr [1998], gick Banco de Mayo bankrutt". (Judiska Vīrldskongressen, Depesch 34, 1998)
Bīgge bankerna īgdes av judar, varav den senare, och viktigaste, av juden Ruben Beraja "en ledare [fīr det judiska folket] med ett līngt register pī hīngiven hjīlpverksamhet, som īr ordfīrande fīr den Latinamerikanska Judiska Kongressen. Efter krisen har han valt att avgī frīn posten som ledare fīr DAIA [Delegacion de Asociaciones Israelitas Argentinas, en judisk paraplyorganisation knuten till B'nai B'rith]". (Judiska Vīrldskongressen, Depesch 34, 1998)
Senare kollapsade ytterligare tvī banker till fīljd av korruption, Banco Israelita de Cordoba i februari 1999 och Banco Israelita de Rosario i mars samma īr, īven dessa īgda av judar.
Beraja avgick frīn DAIA, men satt dock kvar pī en hel del andra inflytelserika poster, bland annat i presidiet fīr "Vīrldsrīdet fīr Torah-fostran", som ordfīrande fīr Bar-Illan-universitetet och som bitrīdande ordfīrande fīr Judiska Vīrldskongressen. Nīr vīrldens mīktigaste judiska organisationer bīrjade inrikta sig pī att krīva pengar ifrīn Schweiz fīr att landet pīstods ha hjīlpt Tyskland under Andra vīrldskriget, och hīvdade att det fanns en mīngd bankkonton som tillhīrde judar som pī nīgot sītt omkommit under perioden 1933-1945, sī tillsattes en kommission fīr att utreda īrendet. Kommissionen, med det blygsamma namnet "Den oberoende kommittīn av eminenta personer", bestod dels av schweiziska banker, dels av framstīende judar. Av de tre judiska representanterna var Ruben Beraja en, medan de tvī andra var den Judiska Vīrldskongressens vice ordfīrande, Ronald Lauder, och ordfīranden fīr Judiska Organet fīr Israel, Abraham Burg. Redan inledningsvis lyckades man avkrīva mīngmiljardbelopp frīn Schweiz, men nīr undersīkningen vīl kom mot sitt slutskede framkom att av 6.858.116 bankkonton tillhīrde endast 1.200 judar, som av nīgon anledning avlidit perioden 1933 till 1945. Beraja fīrberedde īven ett parallellt mīngmiljardkrav frīn Argentina, hans fīrmodade hemland, fīr att landet skulle tagit emot guld som Tyskland hīvdas ha stulit frīn judar.
Penningtvītt och narkotikaaffīrer
Beraja var inte bara den hīgste ledaren fīr alla judar frīn mexikanska Tijuana i norr till chilenska Kap Horn i sīder, utan īven īgare av Argentinas stīrsta banknītverk, Banco de Mayo, och skītte pengatvītt i mīngmiljardklassen fīr den korrupta argentinska regimens vapen- och narkotikaaffīrer. I sin iver att skaffa sig allt stīrre profiter, med hjīlp av sitt illegalt fīrvīrvade kapital, fīrsīkte han bygga ut sitt bankimperium genom att kīpa upp andra banker, vilket skedde i en vansinnig takt som till slut fick korthuset att rasa samman. Plītsligt var flera miljarder kronor borta, och med dem mīngas livsbesparingar.
Den judiska tidningen Jerusalem Report meddelar att bara "under mars och april 1998 īverfīrde [Argentinas syriskīttlade president Carlos Saul] Menem 322 miljoner dollar i smutsiga regeringspengar ī pengar frīn illegala vapen- och narkotikaaffīrer med līnder som Kroatien och Ecuador ī genom Berajas Banco Mayo, en av Argentinas stīrsta nītverk av privatīgda banker. En del av pengarna, hīvdar [den judiske journalisten Horacio] Lutsky, hjīlpte Berajas alltfīr snabbvīxande banknītverk att hīlla sig flytande. [Den judiske] journalisten Larry Levy upprepar anklagelsen och bedyrar att mellanhanden fīr Menem och Berajas kontakt var [juden Carlos] Corach, inrikesminister frīn 1994 till 1999". (The Jerusalem Report, 2000)
Fīrutom att skaffa sig kapital genom att tvītta narkotikapengar spekulerade Berajas med sin banks pengar pī ett regelvidrigt sītt. Hans "Banco Mayo drev en bank inom banken jīmte de officiella verksamheterna. Allmīnna klagomīl om detta faktum īr svīra att pītrīffa eftersom de skulle kunna leda till en skatteutredning av de investeringar personen som inkommer ned klagomīlet. Men en kīlla har uppskattat de summor som fīrlorats i sīdana investeringar till 200 miljoner dollar". (Forward, 4:e juni 1999)
En starkt bidragande orsak till att den argentinska ekonomin kollapsade var alltsī Beraja och hans illegala verksamheter. Han anvīnde bankkundernas pengar fīr att spekulera och fīrvīrva andra banker, och det i en ohīllbar takt. Trots de mīngmiljardbelopp han fīrvīrvade genom att tvītta illegala vapen- och narkotikapengar hīll inte ekonomin fīr hans spekulationer och korruption; bankrutten var ett faktum. Tiotusentals smīfīretagare, flera av dem judar, fīrlorade plītsligt alla sina besparingar, samtidigt som andra finansiīrer kīpte fodringsrītten pī deras līn. En negativ spiral hade initierats som brīt ryggen av ett land vars ekonomi īven politiskt vanvīrdats under mīnga īr. Berajas fīrklaring till det hela? Enligt honom īr den enda anledningen till att han och smī mīnga andra judar pekats ut som involverade i kollapsen [sic!] "antisemitism". Nīr den dīvarande ordfīranden fīr centralbanken, Pedro Fou, i samband med det intrīffade līr ha sagt att "judar inte borde fī driva banker", anmīldes han omedelbart av Beraja, och kort dīrefter tvingades han īven avgī. Fous uttalande upprīrde judar vīrlden īver, men det kan tyckas mīrkligt att de inte snarare kritiserade den judiske ledaren Beraja, som svindlade bort hundratusentals mīnniskors pengar och tvīttade vapen- och narkotikapengar fīr flera miljarder. Inte heller den Judiska Vīrldskongressen sīg tydligen nīgra problem i att ha en dylik representant fīr vīrldsjudendomen.
"Antisemitiskt" styre i Argentina?
Nīr den syriske araben Menem tog īver presidentskapet i Argentina var det vissa judar i utlandet som fruktade att han skulle ta stīllning mot landets judar. I bīrjan av 1900-talet, i synnerhet under fīrsta vīrldskriget, flydde mīnga kristna araber frīn Turkiet till Sydamerika. Menem var fīrvisso inte en av dem, men hade tidigt konverterat frīn islam till katolicismen, och de som oroades īver hans antisemitism oroade sig minst sagt i onīdan. Hans tvī nīrmaste rīdgivare var juden Samuel Muzykanski och juden Moises Iknonicoff; till inrikesminister utsīgs som sagt den ovannīmnde juden Carlos Corach, Menems hīgra hand, och till utrikesminister utsīgs juden Celso Lafer; juden Elias Jassan blev bitrīdande justitieminister.
I stort sītt fortsatte Menem endast en trend i Argentina, med ett stort antal judar pī landets frīmsta positioner. Menems fīregīngare var Raul Alfonsin, som efter militīrjuntans avgīng tilltrīdde som president den 10:e december 1983. Alfonsin ledde partiet Radikala Medborgarunionen, men i folkmun blev regeringen kīnd som "Sinagoga Radical", den Radikala Synagogan.
Orsaken till detta var den kraftiga īverrepresentationen av judar i den nya regeringen. Juden Cesar Jaroslavski blev ordfīrande fīr Radikala Medborgarunionens block i deputeradekammaren; juden Adolfo Stubrin blev utbildningsminister; juden Manuel Sadoski blev teknik- och vetenskapsminister; juden Marcos Aguinus blev kulturminister och var en av president