Argentinas nedgïng och fall

De senaste dagarna har "svensk" media ïterigen talat om den ekonomiska depressionen i Argentina, i synnerhet sedan ïven grannlandet Uruguay ser ut att gï samma ïde till mïtes, varfïr landets banker hïllit stïngt i flera dagar. Media verkar dock inte vara ïverdrivet intresserade av att diskutera orsaken till depressionen.
Omvïlvningen i Argentina ïr sï omfattande att den kan vara svïr att fïrstï fïr dem som inte lever mitt uppe i den. Vïlavlïnade inom medelklassen som fïr nïgot ïr sedan bodde i vackra villor ïr idag sïvïl arbets- som bostadslïsa. En sïdan fïrïndring, utan krig eller naturkatastrofer inblandade, har i regel inget enkelt eller ensidigt svar; det ïr inte resultatet av en plïtslig hïndelse utan av ett progressivt, eller kanske snarare regressivt, hïndelsefïrlopp.
En orsak till kollapsen, som bland annat manifesteras med en statsskuld pï 132 miljarder dollar, ïr enligt mïnga att den argentinska peson var ïvervïrderad. Det ïr emellertid ett pïstïende som knappast stïmmer. En vanlig indikator fïr att en valuta ïr ïvervïrderad ïr en sjunkande export, men Argentinas export ïkade starkt. Ett orosmoment var fïrvisso den brasilianska marknaden och den dïr rïdande recessionen dï en mycket stor andel av Argentinas export gïr till just Brasilien. Detta till trots, med 1999 som ett undantag, gick som sagt exportsiffrorna konstant uppït. Teorin om en ïvervïrderad peso ïr ocksï en som frïmst upprepas av media, inte av initierade ekonomer. Inflationen kom senare som en fïljd till depressionen; depressionen kom inte som en fïljd av inflationen.
Ett av de reella problemen var att Argentina till stor del byggde upp en konvertibilitetsekonomi, vilket innebïr att staten lïnade pengar av folket och kapitalspekulanter, som sedan garanterades en vinst eller ïtminstone pengarna tillbaka. Nïr det sedan inte finns nïgra pengar att betala tillbaka vïger en dylik garanti emellertid lïtt, vilket en stor del av det argentinska folket idag ïr vïl medvetna om.

Judisk bankrutt
En av de viktigaste, direkt utlïsande, hïndelserna har media dock hïllit tyst om. Den kris vi kan se i Argentina idag katalyserades kraftigt dï tvï banker kollapsade 1998 till fïljd av ïgarnas kriminella fïrehavanden. I minst sagt smidiga ordalag presenterade den Judiska Vïrldskongressen det intrïffade sï hïr: "Tvï banker, till stor del styrda av judiska finansiïrer, har kollapsat. Banco de Patricios blev frusen av centralbanken i februari 1998, varfïr Banco de Mayo satte igïng en rïddningsoperation. I september i ïr [1998], gick Banco de Mayo bankrutt". (Judiska Vïrldskongressen, Depesch 34, 1998)

Bïgge bankerna ïgdes av judar, varav den senare, och viktigaste, av juden Ruben Beraja "en ledare [fïr det judiska folket] med ett lïngt register pï hïngiven hjïlpverksamhet, som ïr ordfïrande fïr den Latinamerikanska Judiska Kongressen. Efter krisen har han valt att avgï frïn posten som ledare fïr DAIA [Delegacion de Asociaciones Israelitas Argentinas, en judisk paraplyorganisation knuten till B'nai B'rith]". (Judiska Vïrldskongressen, Depesch 34, 1998)
Senare kollapsade ytterligare tvï banker till fïljd av korruption, Banco Israelita de Cordoba i februari 1999 och Banco Israelita de Rosario i mars samma ïr, ïven dessa ïgda av judar.
Beraja avgick frïn DAIA, men satt dock kvar pï en hel del andra inflytelserika poster, bland annat i presidiet fïr "Vïrldsrïdet fïr Torah-fostran", som ordfïrande fïr Bar-Illan-universitetet och som bitrïdande ordfïrande fïr Judiska Vïrldskongressen. Nïr vïrldens mïktigaste judiska organisationer bïrjade inrikta sig pï att krïva pengar ifrïn Schweiz fïr att landet pïstods ha hjïlpt Tyskland under Andra vïrldskriget, och hïvdade att det fanns en mïngd bankkonton som tillhïrde judar som pï nïgot sïtt omkommit under perioden 1933-1945, sï tillsattes en kommission fïr att utreda ïrendet. Kommissionen, med det blygsamma namnet "Den oberoende kommittïn av eminenta personer", bestod dels av schweiziska banker, dels av framstïende judar. Av de tre judiska representanterna var Ruben Beraja en, medan de tvï andra var den Judiska Vïrldskongressens vice ordfïrande, Ronald Lauder, och ordfïranden fïr Judiska Organet fïr Israel, Abraham Burg. Redan inledningsvis lyckades man avkrïva mïngmiljardbelopp frïn Schweiz, men nïr undersïkningen vïl kom mot sitt slutskede framkom att av 6.858.116 bankkonton tillhïrde endast 1.200 judar, som av nïgon anledning avlidit perioden 1933 till 1945. Beraja fïrberedde ïven ett parallellt mïngmiljardkrav frïn Argentina, hans fïrmodade hemland, fïr att landet skulle tagit emot guld som Tyskland hïvdas ha stulit frïn judar.

Penningtvïtt och narkotikaaffïrer
Beraja var inte bara den hïgste ledaren fïr alla judar frïn mexikanska Tijuana i norr till chilenska Kap Horn i sïder, utan ïven ïgare av Argentinas stïrsta banknïtverk, Banco de Mayo, och skïtte pengatvïtt i mïngmiljardklassen fïr den korrupta argentinska regimens vapen- och narkotikaaffïrer. I sin iver att skaffa sig allt stïrre profiter, med hjïlp av sitt illegalt fïrvïrvade kapital, fïrsïkte han bygga ut sitt bankimperium genom att kïpa upp andra banker, vilket skedde i en vansinnig takt som till slut fick korthuset att rasa samman. Plïtsligt var flera miljarder kronor borta, och med dem mïngas livsbesparingar.
Den judiska tidningen Jerusalem Report meddelar att bara "under mars och april 1998 ïverfïrde [Argentinas syriskïttlade president Carlos Saul] Menem 322 miljoner dollar i smutsiga regeringspengar ï pengar frïn illegala vapen- och narkotikaaffïrer med lïnder som Kroatien och Ecuador ï genom Berajas Banco Mayo, en av Argentinas stïrsta nïtverk av privatïgda banker. En del av pengarna, hïvdar [den judiske journalisten Horacio] Lutsky, hjïlpte Berajas alltfïr snabbvïxande banknïtverk att hïlla sig flytande. [Den judiske] journalisten Larry Levy upprepar anklagelsen och bedyrar att mellanhanden fïr Menem och Berajas kontakt var [juden Carlos] Corach, inrikesminister frïn 1994 till 1999". (The Jerusalem Report, 2000)
Fïrutom att skaffa sig kapital genom att tvïtta narkotikapengar spekulerade Berajas med sin banks pengar pï ett regelvidrigt sïtt. Hans "Banco Mayo drev en bank inom banken jïmte de officiella verksamheterna. Allmïnna klagomïl om detta faktum ïr svïra att pïtrïffa eftersom de skulle kunna leda till en skatteutredning av de investeringar personen som inkommer ned klagomïlet. Men en kïlla har uppskattat de summor som fïrlorats i sïdana investeringar till 200 miljoner dollar". (Forward, 4:e juni 1999)

En starkt bidragande orsak till att den argentinska ekonomin kollapsade var alltsï Beraja och hans illegala verksamheter. Han anvïnde bankkundernas pengar fïr att spekulera och fïrvïrva andra banker, och det i en ohïllbar takt. Trots de mïngmiljardbelopp han fïrvïrvade genom att tvïtta illegala vapen- och narkotikapengar hïll inte ekonomin fïr hans spekulationer och korruption; bankrutten var ett faktum. Tiotusentals smïfïretagare, flera av dem judar, fïrlorade plïtsligt alla sina besparingar, samtidigt som andra finansiïrer kïpte fodringsrïtten pï deras lïn. En negativ spiral hade initierats som brït ryggen av ett land vars ekonomi ïven politiskt vanvïrdats under mïnga ïr. Berajas fïrklaring till det hela? Enligt honom ïr den enda anledningen till att han och smï mïnga andra judar pekats ut som involverade i kollapsen [sic!] "antisemitism". Nïr den dïvarande ordfïranden fïr centralbanken, Pedro Fou, i samband med det intrïffade lïr ha sagt att "judar inte borde fï driva banker", anmïldes han omedelbart av Beraja, och kort dïrefter tvingades han ïven avgï. Fous uttalande upprïrde judar vïrlden ïver, men det kan tyckas mïrkligt att de inte snarare kritiserade den judiske ledaren Beraja, som svindlade bort hundratusentals mïnniskors pengar och tvïttade vapen- och narkotikapengar fïr flera miljarder. Inte heller den Judiska Vïrldskongressen sïg tydligen nïgra problem i att ha en dylik representant fïr vïrldsjudendomen.

"Antisemitiskt" styre i Argentina?
Nïr den syriske araben Menem tog ïver presidentskapet i Argentina var det vissa judar i utlandet som fruktade att han skulle ta stïllning mot landets judar. I bïrjan av 1900-talet, i synnerhet under fïrsta vïrldskriget, flydde mïnga kristna araber frïn Turkiet till Sydamerika. Menem var fïrvisso inte en av dem, men hade tidigt konverterat frïn islam till katolicismen, och de som oroades ïver hans antisemitism oroade sig minst sagt i onïdan. Hans tvï nïrmaste rïdgivare var juden Samuel Muzykanski och juden Moises Iknonicoff; till inrikesminister utsïgs som sagt den ovannïmnde juden Carlos Corach, Menems hïgra hand, och till utrikesminister utsïgs juden Celso Lafer; juden Elias Jassan blev bitrïdande justitieminister.
I stort sïtt fortsatte Menem endast en trend i Argentina, med ett stort antal judar pï landets frïmsta positioner. Menems fïregïngare var Raul Alfonsin, som efter militïrjuntans avgïng tilltrïdde som president den 10:e december 1983. Alfonsin ledde partiet Radikala Medborgarunionen, men i folkmun blev regeringen kïnd som "Sinagoga Radical", den Radikala Synagogan.
Orsaken till detta var den kraftiga ïverrepresentationen av judar i den nya regeringen. Juden Cesar Jaroslavski blev ordfïrande fïr Radikala Medborgarunionens block i deputeradekammaren; juden Adolfo Stubrin blev utbildningsminister; juden Manuel Sadoski blev teknik- och vetenskapsminister; juden Marcos Aguinus blev kulturminister och var en av president