Kimes familj "ersïtts"

Domstolen i Seattle tilldïmde fïr tvï veckor sedan Kristopher Kimes familj 1,75 miljoner dollar som kompensation fïr sonens dïd. 21-ïrige Kime mïrdades brutalt av negrer under Fettisdagsfestivalen i Seattle fïrra ïret dï blodiga kravaller utbrït dïr ett stort antal vita angreps av gïng bestïende av negrer och mestiser. Istïllet fïr att bevaka hïndelserna har massmedia lagt sina resurser pï att mïrklïgga vad som verkligen intrïffade.

Den 28:e februari 2001 ïr en dag som i tidebïckerna kommer beskrivas som en av staden Seattles hittills blodigaste. 72 anmïlningar om misshandel kom in, ofta mycket brutala, ofta fïrknippade med rïn, och i Kristopher Kimes fall fïrknippat med dïd; mïnga unga kvinnor blev dessutom sexuellt antastade och i vissa fall vïldtagna. Offren var vita, gïrningsmïnnen av annan etnicitet.

En vit man angrips av negrer under kravallerna i Seattle

Just detta faktum ger ett gott exempel pï den rïdande journalistikens sanna natur, som istïllet fïr att bevaka vad som verkligen intrïffade valde att sprida en gravt fïrvrïngd bild pï det nationella planet. De lokala tidningarna kunde inte sprida en lika vinklad version dï det fanns alltfïr mïnga vittnen till det intrïffade, varfïr deras version ïtminstone relativt sïtt ïr mer verklighetsanknuten. I de nationella medierna avfïrdades att ras var avgïrande fïr vïldsamheterna, och stadens polischef, Gil Kerlikowske, hïvdade infïr den samlade pressens TV-kameror att det inte fanns nïgonting som antydde pï rasligt motiverat vïld, vilket vi snart skall fï se var en ren lïgn.
Seattleborna kïnde inte igen mediernas beskrivningar av det intrïffade och mïnga upprïrda, vita, klagade till de lokala medierna och stadsfullmïktige.
I ett uttryck fïr skam ïver vad hans rasfrïnder gjort konstaterade den negroide journalisten Robert L. Jamieson Junior att "Seattle mïste lyfta pï den politiska korrekthetens slïja som tïcker dess ïgon. Ras hade ingenting att gïra med vad som hïnde under utbrottet fettisdagen fïrra veckan. Jo, sïkert ï och det fïrekommer inga jordbïvningar i dessa trakter.
I motsatts till vad medborgar- och affïrsledare har hïvdat, sï hade ras nïgot att gïra med det intrïffade ï vad gïller sïvïl perception som verklighet ï i lika stor utstrïckning som klass, ungdom och alkoholmissbruk.

Kristopher Kime bïrs ivïg efter att ha mïrdats av negrer

Efter samtal med nïgra av offren meddelade en poliskïlla igïr att en del svarta angripare skrek rasrelaterade ord, sï som, ïHej, dïr ïr en annan vit, lït oss ge honom vad han tïlï." (Seattle Post-Intelligencer, 2001-03-06)
En annan som kïnde en mïtta av skam, om ïn uttryckta i lika inlindade ordalag som Jamiesons konstaterade Henry McGee, en 69-ïrige negroid juridikprofessor vid universitetet i Seattle, att: "ïJag sïg det pï TV och det var alarmerande ï denna typ av meningslïst vïld. Det var uppenbart att det var svarta som angrep vita. Jag sïg inga bilder av svarta som angrep svartaï, fortsatte McGee. ïDet ïr svïrt att sïga huruvida deras motiv hade med ras att gïra. Jag tror ïtminstone att man kan sïga att utifall de svarta inte agerade i sjïlvfïrsvar ï och det verkar inte sï pï videobanden ï ïr min gissning att det mycket vïl kan ha funnits en raslig dimension. Det kommer i vilket fall att anses vara rasligt [motiverat]`". (Seattle Times, 2001-03-10)

Den vidriga lïgnen
De uppgifter som initialt anvïndes fïr att fïrvrïnga vad som intrïffat i Seattle var pïstïenden om att "av de fïrsta 20 personerna som greps under upploppsnatten, sï var 12 vita, 7 svarta och en asiat enligt fïngelsets journal. Polischefen Gil Kerlikowske sade strax efter upploppen att det inte fanns nïgra bevis som indikerade pï att nïgot brott var rasligt motiverat. Enligt honom var folk frïn alla bakgrunder inblandade". (Seattle Post-Intelligencer, 2001-03-16)
Detta var vad som sïndes ut av den nationella massmedian, men sedan valde man att hïlla tyst dï det uppkom uppgifter om att "Tre fjïrdedelar av de ïver 100 personer som hittills identifierats som misstïnkta fïr brott som begicks under fettisdagsupploppet ïr svarta, enligt kïllor inom Seattlepolisen. Enligt mïnga vittnen till misshandelsfallen vid Pioneer Square sï var de uppenbart fïrgade av rashat. Och vid minst tvï av Mardi Gras-incidenterna som ïr under utredning har afroamerikanska angripare hïrts skrika rasliga glïpord mot de vita offren, enligt polisen.

En vit kvinna vïldtas av en skrattande och upprymd hord under pïgïende kravaller

Vid ytterligare ett tillfïlle hïrde en kvinna, som bevittnade misshandeln av tvï vita mïn begïngen av en grupp svarta, en av angriparna sïga ïDet hïr ïr vad ni enfaldiga vita fïrtjïnarï.
Polistjïnstemïn meddelar att de inte aktivt utreder nïgra hatbrott, men de insisterar inte lïngre pï att det inte finns nïgra bevis fïr underliggande rasism eller en skenbar allmïn fïrekomst av vïld begïngna av svarta mot vita." (Seattle Post-Intelligencer, 2001-03-16)
Polischefen Kerlikowske ljïg inte bara om existensen av rasliga motiv, utan han anvïnde sig ïven av ett vïlbeprïvat knep ofta nyttjat av massmedia fïr att fï antalet vita gïrningsmïn bli tolv till antalet, nïmligen genom att beskriva de mestiser, latinamerikaner, som var inblandade som ïvitaï. Exempelvis "Vid midnatt under fettisdagens gatufest blev Brian Conrad, en 23-ïrig luftkonditioneringsreparatïr vid fïretaget Renton, brutalt angripen av en grupp pï fem latinamerikanska mïn. Conrad, som fick sin kïke krossad, har nu titanplattor och skruvar permanent fïsta i sin skalle. Hans kïke kommer fïrb