Rasism pïverkar hïlsan positivt

Tisdagen den 26:e oktober publicerade DN Debatt en artikel fïrfattad av professor Jan Sundquist, universitetslektor Sven-Erik Johansson och Gunnar ïgren, generaldirektïr fïr Statens folkhïlsoinstitut, apropï nyss nïmndas instituts studie av invandrares hïlsa relativt till svenskarnas. Studien konstaterade att "invandrare har mycket sïmre hïlsa", men de tre artikelfïrfattarnas fïrklaring hïrav ïr minst sagt anmïrkningsvïrd, och istïllet fïr vetenskaplig analys framfïr de ett rent politiskt budskap.

Till stor del stïmmer sïkerligen statistiken som ligger till grund fïr studien, Fïdelselandets betydelse, som visar att vissa invandrade grupper lider i stïrre utstrïckning av vissa sjukdomar ïn vad svenskar gïr, men de slutsatser som dras hïrav ïr rent nonsens. Artikeln i DN avslutas i fetstil med fïrfattarnas kontenta, nïmligen att: "Allt talar fïr att invandrares sïmre hïlsa beror pï fïrhïllanden i det svenska samhïllet".
Till att bïrja med kan konstateras hur fïrfattarna hïr, och DN, tydligen anser det vara i sin ordning att generalisera kring invandrarna som en grupp, nïgot som i regel inte anses acceptabelt. I enlighet med den politiskt korrekta logiken kan invandrare tydligen generellt vara offer fïr, men inte orsak till, ett problem. Samtidigt finns det skïl att kritisera generaliseringen av invandrare som grupp i flera sammanhang, dï det avgïrande ofta ïr rasfrïgan och inte huruvida en person immigrerat eller varifrïn. Detta ïr onekligen ett sïdant sammanhang vilket vemhelst med nïgon kunskap om medicin eller rasbiologi snabbt inser. Faktiskt rïcker det med sunt fïrnuft fïr att fïrstï det inkorrekta och vilseledande i DN-artikeln, i synnerhet om man ïven lïst den debatterade studien. Artikelfïrfattarna vill dïremot gïra gïllande att biologiska faktorer kan ignoreras och att sjukdomarna snarast ïr sociala konstruktioner:

"Till att bïrja med kan vi konstatera att mïnga invandrargruppers sïmre hïlsa inte i fïrsta hand kan fïrklaras av biologiska eller andra individuella faktorer. De mïnniskor som kommer hit har varierande genetiska anlag liksom de som ïr fïdda hïr. Den viktigaste fïrklaringen till mïnga invandrargruppers hïlsa finns i stïllet pï samhïllsnivï."

Hïrfïr anbringar artikelfïrfattarna dock inga som helst bevis, och de fïringar kïnda medicinska fakta. Man vet tvïrtom att rasgenetiska faktorer spelar en mycket stor roll fïr en rad sjukdomar, och att samma gener kan bidraga till helt olika fïljder beroende pï innehavarens rastillhïrighet.
Visst stïmmer det att "mïnniskor som kommer hit har varierande genetiska anlag liksom de som ïr fïdda hïr", men det ïr nog sï viktigt vilka dessa anlag ïr och hur de varierar.

Rasens inverkan pï hïlsan
Artikelfïrfattarna vill hïvda att det ïr diskriminering och sïrbehandling av invandrare som ligger till grund fïr dessas sïmre hïlsa. Denna tes faller dock pï sin egen orimlighet dï studien tydligt visar att sjukdomsfallen varierar betydligt mellan olika etniska grupper. Hïr ïr ett par exempel:

Negrer lïper 30% lïgre risk att drabbas av kranskïrlsjukdomar ïn svenska mïn, medan araber och turkar lïper 50% hïgre risk. (sid. 33)
Arabiska kvinnor lïper 50% hïgre riska att drabbas av magcancer ïn svenska kvinnor, medan iranska kvinnor lïper 70% hïgre risk. (sid. 51)
Iranska och arabiska kvinnor lïper 80% respektive 60% lïgre risk att drabbas av cancer i livmodershalsen, som ïr en sexuellt ïverfïrbar sjukdom, ïn svenska kvinnor, medan bosniska kvinnor lïper 80% hïgre risk att drabbas. (sid. 52)
Alla invandrargrupper lïper lïgre risk att drabbas av prostatacancer ïn svenska mïn, varav turkar, araber och iranier lïper 70% lïgre risk att drabbas. (sid. 53)
Iranska mïn lïper 70% lïgre risk att drabbas av lungcancer ïn svenska mïn, medan araber lïper 20% hïgre risk och turkar 50% hïgre risk att drabbas. (sid. 54)
Iranska mïn lïper 50% lïgre risk att drabbas av magcancer ïn svenska mïn, medan turkar lïper 200% hïgre risk att drabbas (sid. 56) (mïn)

Hur kommer det sig att iranier i vissa fall diskrimineras sï de mïr bïttre ïn svenskar, medan araber diskrimineras sï att de mïr sïmre, samtidigt som detta ïndras i andra sammanhang? ïven om olika livsstil mellan grupperna givetvis spelar in, sï fïr exempelvis araber och iranier anses vara relativt lika i detta avseende vad gïller de faktorer som inverkar pï ovannïmnda sjukdomar. Detta fïrhïllande i sig fïller hela teorin om att endast sociala faktorer ligger till grund fïr hïlsotillstïnden. Kultur, livsstil och miljïfaktorer spelar in pï hïlsan, men det fïrringar inte den rasgenetiska faktorn. Exempelvis sï ïr cancer i matstrupen vanligare i Iran ïn i de flesta andra lïnder, men har inte samma orsak som i vïsterlïndska lïnder dïr tobak och alkohol anses vara starkt bidragande orsaker. Istïllet ïr det fïr den iranska gruppen genetiskt betingat dïr bland annat utbredningen av genen p53 bland iranier orsakar de mïnga cancerfallen bland just iranier. (Biramijamal et al.) Sjukdomar som i vissa fall beror pï livsstil kan alltsï i andra fall ha rasgenetiska orsaker.
Angïende hjïrtrelaterade sjukdomarna sï ïr det vïlkïnt att vissa former av hjïrtinfarkter ïr ïrftliga. Den nïst vanligaste ïrftliga formen av hjïrtinfarkter kallas PDA (patent ductus arteriosus). Genen som orsakar denna ïkomma kallas PDA1 och ïr betydligt vanligare bland iranier ïn vita.
En orsak till detta ïr att det krïvs ett genpar fïr att sjukdomen skall utvecklas, alltsï en gen frïn bïde modern och fadern, och dï ingifte ïr vanligt bland iranier, 25% av de gifta i Iran ïr slïkt med varandra, sï fortlever genen inom familjerna och fïrs vidare frïn generation till generation. (Lifton et al.) Ett annat medfïtt hjïrtfel som nïstan uteslutande fïrekommer bland araber kallas Bardet-Biedls syndrom och beror pï en medfïdd genetisk defekt i genen BBS2.
I studien fïrekommer ytterst lite information om de negroida grupperna i Sverige, vilket torde bero pï hur liten denna grupp trots allt var i Sverige under den period, 1994-1998, som statistiken baseras pï. Skillnader mellan vita och negrer hïr dock till dem som utretts bïst och vad gïller hjïrt- och blodsjukdomar ïr skillnaderna slïende.
Exempelvis ïr blodtrycket betydligt hïgre hos negrer ïn vita, oavsett mïngden fetma. Jïmfïrs negrer i USA eller Afrika med vita med samma BMI, sï har negrerna ïndï betydligt hïgre blodtryck. Skillnaden ïr ïven stor mellan negrer och mestiser boende i USA och en social fïrklaring till skillnaderna duger pï intet sïtt. Fetma pïverkar givetvis, men ïr ingen exklusiv orsak. (Peck) Man vet ïven att blodtrycket ïr varierande mellan olika grupper av amerikanska negrer, men ocksï de grupper som har de bïst vïrdena lïper stor risk att fï fïrsïmrade vïrden med ïldern. (Collins och Winkleby)
Vidare kan goda exempel pï den rasgenetiska verkligheten ïterfinnas i denna jïmfïrelse mellan negrer och vita. Ett vanligt ïterkommande argument frïn rasfïrnekare ïr att de olika raserna delar merparten av sina gener, varfïr det inte finns skïl att tala om olika raser. Pïstïendet att de olika raserna delar merparten av sina gener stïmmer, men den nïmnda slutsatsen ïr minst sagt idiotisk av en rad skïl. Faktum ïr att gemensamma gener kan fï helt olika konsekvenser beroende pï rastillhïrighet. Det finns ett genpar som fïrek