Publicerad: 2003-03-09

Konsekvenser av homosexualitetens lov

Det finns mycket att sīga om det fīga angenīma īmnet homosexualitet. Liksom infīr grekernas och romarnas urartning och undergīng har homosexualitet plītsligt kommit att ses som nīgonting acceptabelt vīrt att bejaka i vīrt samhīlle, dīr den relaterade debatten krīver strikt subjektivitet bortom fīrnuftets grīnser. Merparten av folket īr dock fortsatt negativt instīllda till denna sexuella morbiditet, men fī talar īppet om det. Andra kīnner sig av trendighetsskīl nīdgade att anse homosexualitet vara positivt, men dī de aldrig īgnat en īrlig stund īt att objektivt kontemplera kring vad homosexualitet īr eller vilka konsekvenserna som fīljer av dess accepterande har de svīrt att fīrsvara "sin" stīndpunkt. Som sī mīnga mīnniskor tenderar gīra konstruerar de sīledes ytliga fīrsvar, eller anammar redan konstruerade sīdana, vars fīrnuftsmīssiga riktighet de aldrig betīnkt. Jag īmnar hīri bemīta tvī sīdana argument.

Kīrlek och sexualitet
Det fīrsta argumentet kan med enkelhet bemītas och avfīrdas. I ett fīrnuftsvidrigt fīrsīk att emotionellt rīttfīrdiga homosexualitet hīvdas ofta att kīrleken mellan tvī personer inte skall kritiseras beroende pī de īlskandes kīn. Det mī stīmma, men det har fīga relevans med avseende pī homosexualitet dī homosexualitet i sig inte har nīgonting med kīrlek att gīra. Homosexualitet īr sexualitet riktad mot det egna kīnet, varken mer eller mindre. En man kan onekligen īlska en annan man utan att fīr den saks skulle vilja ha en sexuell fīrbindelse med denne, liksom en far kan īlska sin son utan att det dīri finns nīgon sexuell drift.

Med andra ord īr kīrleksargumentet i fīrfīktandet av homosexualitet missvisande. Eros skall inte fīrvīxlas med agape. Homosexualitet innebīr inte īlskandet av nīgon med samma kīn, utan de sexuella bījelserna fīr den samme. Sexualitet i sig har inte nīdvīndigtvis med kīrlek att skaffa, men ītminstone i heterosexuella fīrhīllanden kan den fīrvisso vara dīrmed fīrbunden och begīngen.

Frivillighetsargumentet
Det andra argumentet skall bemītas mer indirekt genom beskrivningen av dess konsekvenser. Dī den finska riksdagskandidaten Matti Linnanvuori nyligen fīresprīkade legaliseringen av frivillig incest reagerade mīnga negativt, men Linnanvuoris fīrslag īr inget annat īn den logiska konsekvensen av det argument pro-homosexuella brukar begagna sig av! Just att homosexuella frivilligt har sex med varandra dī de bejakar sin sexuella morbiditet hīvdas av mīnga vara tillrīckligt som rīttfīrdigande dīrav. Den logiska konsekvensen fīr de som begagnar sig av frivillighetsargumentet borde dock vara att samma argument īven kan appliceras fīr andra sexuellt morbida perversioner.

Den som fīrsvarar bejakandet av homosexualitet med att det utīvas frivilligt kan logiskt sett inte kritisera pedofili, incest, nekrofili eller tidelag. I regel varken betīnker eller bekymrar sig fīresprīkarna hīrom, dels dī de i regel aldrig tīnkt ut detta fīrsvarsargument sjīlva utan har indoktrinerats med det, dels dī de īr ovana vid att īverhuvudtaget formgiva rationella tankar genom att generalisera konsekvenserna av vad de accepterat sī som sant eller korrekt.

En pedofil īr inte en person som vīldtager smībarn, utan en person som sexuellt attraheras av smībarn. Genom att bejaka sin sexuella morbiditet kan en pedofil vīldtaga ett barn, vilket de flesta av sjīlvklara skīl anser fīrdīmligt, men sjīlva vīldtīktsakten īr inte vad som definierar en pedofil.
De flesta pro-homosexuella anser troligen heller inte homosexuella vīldtīkter vara acceptabla. Rent teoretiskt kan ett barn frivilligt begī sexuella handlingar med en vuxen person, kanske omedveten om vad som fīrsiggīs eller uppfostrad i en pervers miljī. I den pedofila miljīn hyllas fīr tillfīllet t.o.m. de tre judarna Bruce Rind, Robert Bauserman och Philip Tromovitch fīr en rapport de fīrfattat vari de hīvdar att barn njuter och līngtar efter sexuell kontakt med vuxna, i synnerhet hīvdas smīpojkar vilja ingī sexuella fīrhīllanden med vuxna homosexuella. Det finns mycket saklig kritik att rikta mot denna rapport och de tre judarnas tolkning av olika data, sī deras pīstīende att barn verkligen līngtar efter i synnerhet homosexuella īvergrepp bīr inte accepteras obetīnkt, men dissekeringen av deras rapport fīr vīnta till ett senare tillfīlle.

Barns "fria vilja"
Hursomhelst, ur ett rent teoretiskt perspektiv skulle barn eller underīriga "frivilligt" kunna ingī sexuella fīrhīllanden med en vuxen person, eller ītminstone ingī i en vuxen persons sexualakt. Enligt det argument pro-homosexuella sīledes īberopar kan de logiskt sett inte ha invīndningar mot pedofilers sexualakter med barn sī līnge det sker enligt "fri vilja", om den fria viljan anses vara ett kriterium vīrt att beakta. Vad anbelangar motargumenten om sexuell mognad, som i sig definitivt gīr bortom frivillig