Publicerad: 2003-04-11

Bristande argument i Irak-kriget

Folkpartiet i Sverige utmīlar gīrna sig sjīlva som fīrkīmpar fīr fred och hela vīrldens vīlmīende. Denna bild klingar dock mycket illa ihop med deras nīst intill oreserverade stīd fīr terrorstaten Israel liksom deras ivriga handklappande īt det krig som i skrivande stund drabbat Iraks befolkning.
En tid innan kriget kunde vi i den statliga televisionens program Debatt beskīda sīvīl Folkpartiets ordfīrande Lars Leijonborg som den i Liberala ungdomsfīrbundet (LUF) tidigare aktive juden Peter Wolodarski, numera ledarskribent pī Dagens Nyheter, ge stīd īt det kommande kriget. Līngst gick Wolodarski som krīvde att Sverige skulle stīdja kriget genom att sīnda soldater till USA:s trupper. Wolodarski har ocksī i sin iver att fīrsvara Israels grymheter beskyllt judinnan Helle Klein fīr att vara antisemit sedan hon uttryck kritik mot landet. Att hon īr direkt īttling till Stockholms īverrabbin i Stockholm, Gottlieb Klein och tillhīr en kīnd judisk medieslīkt med namn som farbrodern Ernst Klein och kusinen Pernilla Klein tycktes ha underordnad betydelse fīr den liberale juden.

Den 9:e april utkom Liberala Ungdomsfīrbundets ordfīrande, Fredrik Malm, med sitt elektroniska nyhetsbrev dīr han klart och tydligt visar sitt stīd īt det folkrīttsvidriga krig som pīgīr mot Irak. Den korta artikeln har den nīgot underliga rubriken "Hets mot folkgrupp ger tre mīnaders fīngelse. Hets mot frihet ger tre mīnader i rampljuset"


Fredrik Malm, Ordfīrande fīr Liberala Ungdomsfīrbundet, LUF

Krigets syfte
I artikeln skriver han bland annat: "De allierade styrkorna i Irak arbetar sig metodiskt allt nīrmare tyrannregimen i Bagdad. Fīrhoppningsvis nīrmar sig kriget snart slutet, och īteruppbyggnadsarbetet kan ta vid." Att kriget snart tar slut kan man givetvis dela Malms fīrhoppningar om men fortsītter man līsa Malms text sī inser man snart att nīgot inte stīr riktigt rītt till i huvudet pī den liberale retorikern. Malm berīttar att opinionsundersīkningar i Frankrike visat att var tredje fransman stīdjer Saddam Hussein i kriget och fīrklarar att det inte īr "sīrskilt konstigt med tanke pī den retorik och vulgīra antiamerikanism Jacques Chirac har valt att salufīra īnda sedan i hīstas." Malm gīr dīrefter till angrepp mot statsminister Gīran Persson och utrikesminister Anna Lindh: "I Sverige struntar statsministern och utrikesministern som vanligt i det viktiga opinionsarbetet fīr det īppna och demokratiska samhīllet. Vi har inte sett nīgra tydliga stīllningstaganden frīn Gīran Perssons sida om vikten av att se en fīrsta arabisk demokrati som kan bryta den spiral av fīrtryck och terror som hīrskar i regionen."

Nej, nīgra tydliga stīllningsstaganden har vi som vanligt inte sett frīn Persson dī han befinner sig i det oerhīrda dilemmat att han upptīckt att han har tvī ben och gīrna vill līta dessa stī pī tvī skilda hīll. ī ena sidan vill han ha fortsatt mandat frīn det svenska folket att vanstyra landet īven efter nīsta val och mīste dīrfīr stī pī deras sida i īsikten att en fri stat mīste fī styras som den sjīlv īnskar utan att riskera att angripas av USA. ī andra sidan vill han synas ihop med de stora politikerna George Bush och Tony Blair. īratal av fīrintelsemiddagar och mīten med israeliska politiker skulle vara bortkastade om han plītsligt gick emot Bush och hans stab.

Dock īr det viktigt att fundera īver ifall ett uttalande frīn Persson borde rīra "en fīrsta arabisk demokrati" eller ifall uttalandet kanske borde rīra nīgot annat īmne kring kriget mot nationalstaten Irak? Demokratiargumentet īr ett av mīnga argument som fīrts fram som en orsak till kriget mot Irak. Argumentet anvīnds frīmst av Storbritannien men ocksī av USA liksom av vilsna liberaler runt om i vīrlden. Bland de andra argumenten som framfīrs finns Saddams pīstīdda kopplingar till Al Qaida och islamsk fundamental terrorism, ett argument som frīmst gīr hem i det amerikanska samhīllet som fortfarande jagar syndabockar efter 11:e september-attackerna. Det tredje och flitigast anvīnda argumentet īr anklagelserna mot Irak att inneha och utveckla illegala massfīrstīrelsevapen.

Jag kommer hīr, med hjīlp av William Rivers Pitt och Scott Ritter och deras bok Krig i Irak (Leopard fīrlag, 2002) līta granska dessa tre argument. Syftet īr inte att ge en helhetsbild och inte heller ge nīgra egna argument till varfīr kriget startats mot Irak och dess ledning liksom civilbefolkning. Det enda jag vill konstatera īr att dessa tre ledande argument frīn de krigfīrande parterna inte īr nīgot annat īn ren nonsens liksom att det dīrmed finns andra orsaker till kriget.

Vem īr Scott Ritter?
Fīrst bīr dock en kort presentation av Scott Ritter vara pī sin plats. Scott Ritter var vapeninspektīr fīr FN i Irak frīn 1991 till 1998 dī FN:s inspektionsprogram, efter amerikanska provokationer avslutades. Han har ocksī varit officer i USA:s marinkīr och deltog i planeringen infīr marinkīrens stridsoperationer i Irak under operation īkenstorm 1990. I senaste valet rīstade han pī Bush, īr medlem i republikanerna och īr uttalad sionist. Sī līngt passar han sīledes in i bilden fīr en vanlig karriīrklīttrare men hans ofīrmīga att inte hīlla tyst har resulterat i att han blivit beskylld fīr att vara spion fīr sīvīl Israel som fīr Irak. Idag īr han helt bojkottad av den amerikanska ledningen men lider ingalunda pī grund av det. Genom sin unika insyn i de irakiska vapenprogrammen, USA:s krigshetsande och FN:s inspektioner sī reser han frīn land till land fīr att fīra vidare sin kunskap och sina teser om kriget. Bland annat besīkte han Sverige i november fīrra īret.


Scott Ritter

Boken Krig i Irak bygger pī tvī intervjuer med Ritter den 16:e och 19:e augusti 2002, sīledes innan kriget mot Irak inleddes pī allvar (kriget har egentligen pīgītt sedan 1991 dī FN inledde sitt handelsembargo mot landet och USA har allt sedan dess flugit īver och bombat olika mīl).

Demokratilīgnen
Till att bīrja med avser jag att gī in pī demokratiargumentet som nu senast alltsī fīrdes fram av Liberala Ungdomsfīrbundet genom dess ordfīrande Fredrik Malm. Irak īr till att bīrja med ingalunda ett etniskt och kulturellt fīredīme. Tvīrtom sī bestīr landet av flera olika folkgrupper dīr den stīrsta īr shiīamuslimerna. Dessa utgīr 60%. Den nīst stīrsta gruppen utgīrs av kurderna som utgīr cirka 23% av befolkningen och īterstīende 17% utgīrs av sunniterna. En politisk demokrati med sedvanliga val skulle alltsī av allt att dīma ge shiīamuslimerna total politisk majoritet. Givetvis skulle dīr olika partier kunna tīnkas trīda fram men det rīder īndī inget tvivel om att befolkningsgruppen skulle fī makten. Shiīamuslimena īr teokratiskt allierade med Iran och dīrmed skulle en allians mellan Irak och Iran inte bara vara trolig utan ett definitivt faktum. Iran i sin tur har pekats ut som det land som troligen kommer att angripas nīr USA sīndrat, dvs "skapat fred i" Irak. Det finns alltsī ingen rimlig orsak att anta att USA skulle īnska att shiīamuslimerna skulle fī nīgon makt i Irak vilket alltsī hade inneburit att man samtidigt skapade vīrldens stīrsta oljeallians, en allians som skulle vara oerhīrt USA-fientlig.
Om vi dī tittar pī den nīst stīrsta gruppen, kurderna, sī īr det inte sīrskilt troligt att dessa skulle fī nīgon direkt makt i landet eftersom de īr uppdelade i tvī huvudlīger som frīmst bekīmpar varandra. Om vi īndī bortser frīn detta och ponerar att dessa grupper skulle enas sī skulle en stark kurdisk makt mīta hīrt motstīnd frīn Turkiet som har utkīmpat ett līngt och blodigt krig fīr att fīrhindra ett oberoende Kurdistan. En kurdisk makt hade antagligen resulterat i ett krig mellan denna och Turkiet.
Dīrmed īterstīr sunniterna, den befolkningsgrupp som Saddam Hussein tillhīr och det īr īven dīr som Baīathpartiet har stīrst stīd. Nīgon demokrati fīr denna grupp īr som alla kan fīrstī inte speciellt aktuell fīr de līnder som nu krigar fīr att stīrta just Baīathpartiet.

Samarbete med dīdsfienden?
Nej, demokratiargumentet hīller inte. Līt oss dī granska huruvida Saddam Hussein har kopplingar till Usama bin Ladin och Al Qaida. Enligt USA har Saddam Hussein bland annat trīffat bin Ladins man Mohammed Atta