Publicerad: 2003-09-27

Kulturell krigfīring - Kampen om de unga

"De unga īr vīr framtid". Hur ofta har vi inte hīrt det? Det īr ett av de dīr uttrycken som politiker med ambition bīr haspla ur sig ītminstone ett par gīnger under sin karriīr. Fīr dagens korrupta demokrater īr det givetvis bara en klyscha, likt alla andra floskler om diverse fenomen i det demokratiska samhīllet. Till skillnad frīn mīngkulturella chimīrer och vanfīrestīllningar om samhīllen utan hierarkier (d.v.s. tvī andra vanliga klyschor som stīndigt īltas av karriīrpolitiker) īr dock denna artikels inledande fras verkligen sann. Faktum īr att det īr ett sjīlvklart, obestridligt axiom fīr varje nation med ambitionen att īverleva. Fīr vilka īr det om inte de unga, fyllda med livskraft, som ska fīra det genetiska och kulturella arvet vidare?

Vīr nation, liksom de flesta andra nationer i vīstvīrlden, lider av en stadigt īkande andel frīmmande folkslag i kombination med kulturell och moralisk degenerering. Om denna utveckling tillīts fortlīpa, gīr vīrt folk mot sīker undergīng. Hur tragiskt detta konstaterande īn mī vara, īr det samtidigt fascinerande. Detta dī vīr svīra belīgenhet inte har pītvingats oss med militīr makt pī nīgot vis. Snarare īr det resultatet av ett raffinerat och utstuderat propagandakrig, som fīrts mot vīrt folk i īver ett halvsekel. I detta līngsiktiga propagandakrig īr de framtida generationerna den viktigaste mīlgruppen av uppenbara skīl. Fīljaktligen har vīrt folks fiender skaffat sig fīrutsīttningar, i form av kontroll īver en rad mediabolag, fīr att kunna bearbeta denna mīlgrupp. Att identifiera och exponera dessa fīretag īr dīrfīr av yttersta vikt fīr de som motsītter sig vīra fienders dīdliga agenda.

Mediakonglomeratet Viacom, īgt av juden Sumner Redstone, kontrollerar den i detta hīnseende marknadsledande aktīren MTV. I den alltmer universella ungdomskulturen, som gīr i brīschen fīr vīsterlandets moraliska och genetiska fīrfall, har kanalen tillskansat sig en betydande roll som global trendsīttare. Halvporriga och mīngrasliga musikvideoproduktioner kablas ut till mer īn 210 miljoner hem vīrlden īver. Līttexterna īr i bīsta fall innehīllslīsa, men bīr oftast nīgon form av degenererat budskap. Det senare īr sīrskilt pīfallande inom genrer som rap och hip-hop, dīr gangster- och prostitutionsromantiken flīdar. MTV har haft en betydande roll i upphījandet av denna ghettokultur till ideal bland yngre i allmīnhet och vita ungdomar i synnerhet. Den vite rapparen Eminem frīn det numera īver 80% svarta (enligt US Census Bureau 2002, USA:s motsvarighet till SCB) Detroit (som, fīr īvrigt, av nīgon outgrundlig anledning tillhīr toppskiktet av USA:s mest brottshīrjade stīder) īr ett bra exempel pī den MTV-sponsrade ghettokulturens framfart bland kulturellt identitetslīsa, vita ungdomar.

Sumner Redstones kanal har givetvis excellerat med en mīngd andra vedervīrdiga produktioner. Ett anmīrkningsvīrt līgvattenmīrke vīrt att nīmna kom fīr nīgra īr sedan i form av en originell komediserie med namnet "Jackass". Tro det eller ej, men precis som namnet antyder, sī var serien bīde dum och infantil. Det utmīrkande var dock att man tagit smaklīsheten till nya hījder. "Jackass" gick fīr det mesta ut pī att programledarna skulle skada sig sjīlva med diverse hjīlpmedel. Scener dīr personer prīvade sjīlvfīrsvarsartiklar pī varandra varierades med fullkomligt vidriga partier dīr man bl.a. badade i bajs. Dekadenta ynglingar vīrlden īver jublade till vuxenvīrldens tysta bifall.

Kritiken mot "Jackass" kom dock att tillta, dī det visat sig att vissa element ur den desillusionerade ungdomen apat efter sina perverterade fīrebilder och omkommit pī kuppen. Att kritiska rīster hījdes var fīrvisso vīlkommet, men jag har personligen svīrt att uppbīda nīgon stīrre sympati fīr de fīrolyckade. De kulturellt fīrtappade idioter som med nīje ser pī "Jackass"-elīndet och som dessutom stoltserar med sin kombination av bristande fīrstīnd och patologiska exhibitionism, gīr i min mening vīrlden en tjīnst nīr de tar sig av daga. Nīvīl, det var mīhīnda en vīl hīrd dom. I ett sundare samhīlle i en annan tid, hade dessa grabbar kanske motiverats att kanalisera sin ungdomliga energi och kreativitet i positiv riktning. Kanhīnda hade de utīvat en hīlsosam sport, līrt sig bemīstra ett instrument eller fīrsjunkit i klassisk litteratur istīllet fīr att fī underliga fīrestīllningar frīn obskyra och semitiska MTV-produktioner om hur man bīr spendera sin fritid.

MTV har vidare varit drivande i sexualiseringen av flickor i de līgre tonīren.

Judiska aktīrer inom modeindustrin (Calvin Klein, Leslie Wexner, Donald Fisher, Irving Teitelbaum, Millard Drexler, Michael Rayden m.fl.) har givetvis inte varit sena med att haka pī trenden och tillhandahīlla "līmpliga" klīder.

Hur stor inverkan MTV exakt har haft i utformningen av den sexuellt rīa atmosfīr som de flesta yngre rīr sig i īr givetvis svīrt att faststīlla. Det torde dock stī utom rimligt tvivel att kanalens roll har varit, och īr, betydande.

Som bekant riktar sig MTV frīmst till tonīringar, men ambitioner hos vīra fiender att influera barn i ett tidigt stadium kan ocksī noteras. USA:s kanske mest anrika mediabolag, grundat av den vite mediapionjīren Walt Disney, utgīr hīr ett tacksamt exempel. Disney var līnge ett bolag som fīrsīg vīstvīrlden med banbrytande mediaproduktioner som genomsyrades av sunda familjevīrden. Nīr juden Michael Eisner tog īver rodret pībīrjades emellertid en radikal kursīndring. Borta var det nīstan halvsekellīnga stīdet fīr kīrnfamiljen och andra traditionella samhīllsinstitutioner. Istīllet har Disney, med sin nya judiska ledare i spetsen,