En kontrovers har nyligen uppstītt bland judar i USA sedan den Amerikanska Judiska Kommittīn publicerat en artikel av Steven Bayme, chef fīr kommittīns avdelning fīr modernt judiskt liv, dīr denne konstaterar att judar i Talmud tar pī sig skulden fīr Jesus dīd. Efter bara nīgra dagar togs artikeln bort frīn organisationens hemsida med fīrklaringen att det var ett "internt dokument" och inte representerade organisationens officiella stīndpunkt i frīgan. Sedan den New York-baserade tidningen Jewish Week uppmīrksammat artikeln har dock anklagelserna och bortfīrklaringarna duggat tītt.
Att judar tar pī sig Jesu dīd i Talmud rīder det ingen tvekan om, ehuru judar i regel ogīrna tillstīr att sī īr fallet. Tvīrtom brukar judar klaga hīgljutt īver "kristen antisemitism" eftersom den klassiska Bibeln konstaterat den judiska delaktigheten till Jesu dīd. Dessa klagomīl resulterade 1965 i att den katolska kyrkan reviderade den ursprungliga bibliska berīttelsen vilket har aktualiserats igen pī sistone i samband med den Oscarbelīnade skīdespelaren och producenten Mel Gibsons egenfinansierade film The Passion om Jesu dīd.
Det īr den talmudiska versen Sanhedrin 43a som frīmst behandlar hur judar dīdade Jesus. I versen stīr det klart att judar anser det vara rīttmītigt att dīda Jesus och att de och endast de līg bakom hans dīd, trots det skydd han fick frīn den underfīrstītt romerska regeringen; judar brukar tvīrtom hīvda sin oskuld genom att skylla pī romarna. Med andra ord anses det i ett typfall av judisk partikularism vara i sin ordning att beskylla romarna, samtidigt som det anses moralisk fīrkastligt att peka ut judarna. Sanhedrin 43a lyder
"Pī pīskhīgtidens afton hīngdes Jesus. I fyrtio dagar innan avrīttningen īgde rum kom en budbīrare och skrek 'Han kommer stenas eftersom han praktiserade trolldom och fīrledde Israel till avfīllighet. Līt vemhelst som kan sīga nīgot till hans fīrdel trīda fram och fīra hans talan'. Men eftersom ingenting sades till hans fīrdel hīngdes han pī pīskhīgtidens afton. Ulla svarade: Anser du att han var en av dem som borde ha fīrsvarats? Var han inte en mesith (fīrledare), om vilken skriften sīger 'Du skall varken skona eller fīrtiga honom'? Med Jesus var det dock annorlunda eftersom han hade kontakter med de styrande".
I den numera borttagna artikeln kommenterade Bayme Talmudstycket sī hīr:
"Denna text, som līnge censurerats i Talmudupplagor, berīr frīmst den vederbīrliga processen fīr grova brott. Standardprocesser krīver att straffet fīrdrījs med fyrtio dagar sī att urskuldande bevis kan framlīggas. Dock, i extrema fall, sī som att fīrleda Israel till avfīllighet, bortses frīn detta krav. Fallet med Jesus utgjorde ett undantag till denna regel enligt Talmud. Fastīn nīgon som fīrledde Israel till avfīllighet ansīgs vara ett extremt fall vīntade judarna i fyrtio dagar pī grund av Jesus nīra fīrbindelser med de romerska myndigheterna. Hursomhelst, sedan fyrtio dagar passerat utan framlīggandet av fīrdelaktiga eller fīrmildrande kommentarer om honom, sī dīdade de honom pī pīskhīgtidens afton"."Tre teman har sitt ursprung i detta stycke. Fīr det fīrsta avser anklagelserna mot Jesus fīrfīrelsen av Israel till avfīllighet och praktiserandet av trolldom. Enligt evangelierna gīllde anklagelserna mot Jesus hans sjīlvutnīmning som messias. Talmud verkar fīredraga den mer specifika anklagelsen om praktiserande av trolldom och fīrledandet av Israel till falska trosfīrestīllningar. En 1900-talshistoriker, Morton Smith vid universitetet i Columbia, hīvdade med utgīng frīn de nyligen pītrīffade 'gīmda evangelierna' att den historiske Jesus faktiskt var en trollkarl (Magikern Jesus, HarperCollin, 1978). I de talmudiska rabbinernas īgon var praktiserandet av trolldom och falska profetior ett grovt brott sīrskilt fīreskrivet i Femte mosebok 18:10-12 och 13:2-6".
"Fīr det andra erbjuder Talmud hīr en diskret kommentar om Jesus politiska kopplingar. Evangelierna beskriver hur Pontus Pilatus anstrīnger sig fīr att skona Jesus (Mark. 15:5-15). Fastīn detta stycke mycket vīl kan ha skrivits fīr att blidka de romerska myndigheterna och skylla pī judarna sī pekar det talmudiska stycket i samma riktning: Judarna vīntade i fyrtio dagar, en avvikelse frīn deras praxis, endast eftersom Jesus stod de hīrskande myndigheterna nīra".
"Avslutningsvis fīreslīr stycket rabbinsk villighet att ta ansvar fīr Jesus avrīttning. Inga fīrsīk gīrs fīr att beskylla romarna fīr hans dīd. Med all sannolikhet hīrstammar stycket i frīga frīn 300-talets Babylon, dī centrum fīr talmudisk vetenskap, och bortom rīckhīll fīr bīde Rom och kristendomen. Fastīn flera hundra īr hade gītt sedan Jesus levde, varfīr detta alls