En kontrovers har nyligen uppstïtt bland judar i USA sedan den Amerikanska Judiska Kommittïn publicerat en artikel av Steven Bayme, chef fïr kommittïns avdelning fïr modernt judiskt liv, dïr denne konstaterar att judar i Talmud tar pï sig skulden fïr Jesus dïd. Efter bara nïgra dagar togs artikeln bort frïn organisationens hemsida med fïrklaringen att det var ett "internt dokument" och inte representerade organisationens officiella stïndpunkt i frïgan. Sedan den New York-baserade tidningen Jewish Week uppmïrksammat artikeln har dock anklagelserna och bortfïrklaringarna duggat tïtt.
Att judar tar pï sig Jesu dïd i Talmud rïder det ingen tvekan om, ehuru judar i regel ogïrna tillstïr att sï ïr fallet. Tvïrtom brukar judar klaga hïgljutt ïver "kristen antisemitism" eftersom den klassiska Bibeln konstaterat den judiska delaktigheten till Jesu dïd. Dessa klagomïl resulterade 1965 i att den katolska kyrkan reviderade den ursprungliga bibliska berïttelsen vilket har aktualiserats igen pï sistone i samband med den Oscarbelïnade skïdespelaren och producenten Mel Gibsons egenfinansierade film The Passion om Jesu dïd.
Det ïr den talmudiska versen Sanhedrin 43a som frïmst behandlar hur judar dïdade Jesus. I versen stïr det klart att judar anser det vara rïttmïtigt att dïda Jesus och att de och endast de lïg bakom hans dïd, trots det skydd han fick frïn den underfïrstïtt romerska regeringen; judar brukar tvïrtom hïvda sin oskuld genom att skylla pï romarna. Med andra ord anses det i ett typfall av judisk partikularism vara i sin ordning att beskylla romarna, samtidigt som det anses moralisk fïrkastligt att peka ut judarna. Sanhedrin 43a lyder
"Pï pïskhïgtidens afton hïngdes Jesus. I fyrtio dagar innan avrïttningen ïgde rum kom en budbïrare och skrek 'Han kommer stenas eftersom han praktiserade trolldom och fïrledde Israel till avfïllighet. Lït vemhelst som kan sïga nïgot till hans fïrdel trïda fram och fïra hans talan'. Men eftersom ingenting sades till hans fïrdel hïngdes han pï pïskhïgtidens afton. Ulla svarade: Anser du att han var en av dem som borde ha fïrsvarats? Var han inte en mesith (fïrledare), om vilken skriften sïger 'Du skall varken skona eller fïrtiga honom'? Med Jesus var det dock annorlunda eftersom han hade kontakter med de styrande".
I den numera borttagna artikeln kommenterade Bayme Talmudstycket sï hïr:
"Denna text, som lïnge censurerats i Talmudupplagor, berïr frïmst den vederbïrliga processen fïr grova brott. Standardprocesser krïver att straffet fïrdrïjs med fyrtio dagar sï att urskuldande bevis kan framlïggas. Dock, i extrema fall, sï som att fïrleda Israel till avfïllighet, bortses frïn detta krav. Fallet med Jesus utgjorde ett undantag till denna regel enligt Talmud. Fastïn nïgon som fïrledde Israel till avfïllighet ansïgs vara ett extremt fall vïntade judarna i fyrtio dagar pï grund av Jesus nïra fïrbindelser med de romerska myndigheterna. Hursomhelst, sedan fyrtio dagar passerat utan framlïggandet av fïrdelaktiga eller fïrmildrande kommentarer om honom, sï dïdade de honom pï pïskhïgtidens afton"."Tre teman har sitt ursprung i detta stycke. Fïr det fïrsta avser anklagelserna mot Jesus fïrfïrelsen av Israel till avfïllighet och praktiserandet av trolldom. Enligt evangelierna gïllde anklagelserna mot Jesus hans sjïlvutnïmning som messias. Talmud verkar fïredraga den mer specifika anklagelsen om praktiserande av trolldom och fïrledandet av Israel till falska trosfïrestïllningar. En 1900-talshistoriker, Morton Smith vid universitetet i Columbia, hïvdade med utgïng frïn de nyligen pïtrïffade 'gïmda evangelierna' att den historiske Jesus faktiskt var en trollkarl (Magikern Jesus, HarperCollin, 1978). I de talmudiska rabbinernas ïgon var praktiserandet av trolldom och falska profetior ett grovt brott sïrskilt fïreskrivet i Femte mosebok 18:10-12 och 13:2-6".
"Fïr det andra erbjuder Talmud hïr en diskret kommentar om Jesus politiska kopplingar. Evangelierna beskriver hur Pontus Pilatus anstrïnger sig fïr att skona Jesus (Mark. 15:5-15). Fastïn detta stycke mycket vïl kan ha skrivits fïr att blidka de romerska myndigheterna och skylla pï judarna sï pekar det talmudiska stycket i samma riktning: Judarna vïntade i fyrtio dagar, en avvikelse frïn deras praxis, endast eftersom Jesus stod de hïrskande myndigheterna nïra".
"Avslutningsvis fïreslïr stycket rabbinsk villighet att ta ansvar fïr Jesus avrïttning. Inga fïrsïk gïrs fïr att beskylla romarna fïr hans dïd. Med all sannolikhet hïrstammar stycket i frïga frïn 300-talets Babylon, dï centrum fïr talmudisk vetenskap, och bortom rïckhïll fïr bïde Rom och kristendomen. Fastïn flera hundra ïr hade gïtt sedan Jesus levde, varfïr detta alls