De pro-sionistiska demokratiska ïsiktsregimersom ïterfinns vïrlden ïverïr att stïlla ansvarig fïr otaliga fenomen i dekadensens tecken. Med alkoholfïrskïnande och drogliberal propaganda i av judar ockuperad massmedia, folksplittrande, i den sanna vetenskapen ej stïdda fïrslag och ideologier sï som rasblandning, mïngkultur, feminism och klasskamp som fïrs fram styrs folk och raser vïrlden ïver mot en sann och sïker undergïng. De vita folken - vïrt eget blod - stïr under mycket hïrd press och kontrolleras med jïrnhand, numera ïven med stïd av rïttsvïsendet som upprïttat lagar fïr att fïrhindra den fria, sunda tanken och handlingen.
En ung engelsk kvinna drack sig berusad under hela graviditeten och fïdde en son som vid den sedvanliga hïlsokontrollen uppvisade en promillehalt tvï och en halv gïnger ïver det tillïtna. Under ïr 2002 genomfïrdes 14 117 fosterfïrdrivningar av kvinnor i upp till 24 ïrs ïlder. Just fosterfïrdrivning ïr ett stïndigt hett ïmne bland landets feminister, ofta hïgt uppsatta judinnor. Dessa vill hïvda att kvinnan har rïtt till sin egen kropp, och sï kan vïl anses helt och fullt riktigt sï lïnge kvinnan endast bïr sitt eget liv, detta ïr dock inte enbart vad kvinnlighetshatarna ïsyftar. Det har uppstïtt en fïrestïllning att kvinnor inte ïger nïgot ansvar i en graviditet, och heller ej infïr det liv som ligger i full utveckling. Att fïrdriva ett foster grundat pï rasblandning eller redan uppkomna defekter torde vara att se som en samhïllstjïnst i ordets rïtta bemïrkelse, men fosterfïrdrivningar av idag ïr sïllan av sïdant slag. Istïllet ïberopas en "kvinnlig rïtt" att satsa pï yrkeskarriïr, eget intresse och inte allt fïr sïllan: "en egen framtid". Vad man hïr frïngïr ïr kvinnans ytterst viktiga och hïgst ïrofyllda uppgift som moder. En karriïr som hemmafru ses som nïgot fult och att inte sïnda barnen till dagis strider mot nïgon av demokraterna konstruerad folkmening.
Dessa begrepp ïr endast att se som brister i vïrdnaden infïr moderskapet. Inte ens de mest uppenbara lïgnerna tycks genomskïdas, som nïr den judiska professorn Yvonne Hirdman, mest kïnd fïr sina teorier kring genussystemet, hïvdar: "Det ïr sï fel, nïr manligt och kvinnligt anses vara nïgot som styrs av naturen.ï Hirdman pïstïr hïrmed att vad som ïr manligt och kvinnligt ïr sociala konstruktioner. Detta kunde givetvis inte vara mer fel.
En liten flicka kan till exempel redan vid nïgon veckas ïlder urskilja ett barnskrik frïn ett annat ljud pï samma frekvens, detta ïr en fïrmïga pojkar totalt avsaknar. Det manliga och kvinnliga ligger ïven i fysiska aspekter. Mannen ïr heller inte avsedd att ta till sig av kïnslomïssiga aspekter, dïr han direkt skiljer sig frïn kvinnans instinkter. Hon ïr avsedd att urskilja dessa fenomen, nïgot som ligger genetiskt och dïrmed ïr att anse som kvinnligt.
Enligt Statistiska Centralbyrïns (SCB) rapport fïr ïr 2003, fïddes i bïrjan av 1980-talet lite drygt 34 500 barn av kvinnor mellan 25-29 ïr. Strax under 23 000 barn fïddes samma ïr av kvinnor i ïldrarna 20-24, och i mïdrars ïldersgrupp 15-19 ïr fïddes ungefïr 3 500 barn. Det var pï den tiden inte sïrskilt vanligt att ïldre kvinnor fïdde barn, i ïldrarna 35-39 ïr fïdde kvinnorna ca 8 000 barn, och det fïddes strax ïver 1 000 barn av kvinnor mellan 40-44 ïr.
ïr 2001 hade medelïldern stigit markant och bland annat hade 40-44-ïriga kvinnor nïra tredubblat antalet, kvinnor som nïtt medelïldern, 44-49 ïr, ïkade antalet nyfïdda frïn 43 barn ïr 1981, till 140 barn tio ïr senare. Vad som kan utlïsas av detta, ïr att svenska kvinnor vïntar allt lïngre med att skaffa barn och dïrmed ïven fïr svïrare att ens bli gravida.
Ett vanligt argument bland feministerna ïr att de sociala konstruktionerna uppstïr redan nïr man som nybliven fïrïlder vïljer att kïpa blï strumpor och senare leksaksbilar till den lille sonen men rosa strumpor och senare dockor till den lilla dottern. Detta har ingenting med de naturliga manliga respektive kvinnliga aspekterna att gïra. Skall detta fïrgfenomen ses som en social konstruktion kan vi gï tillbaka till vikingatiden dï den rosa fïrgen bars av mïnnen som en form av statussymbol, dï den kunde ses somett respektingivande fïrmïgenhetstecken. Sïledes borde rosa sockar dï, som social konstruktion, bïras av fïrmïgna familjers avkommor.