Turkiet I en samordnad attack angreps tvï synagogor under gïrdagen i Turkiets stïrsta stad Istanbul. Minst 23 mïnniskor omkom och uppemot 300 skadades dï tvï fïrmodade bilbomber briserade intill synagogorna Neveh Shalom och Beth Israel som ligger bara 5 km frïn varandra. Av de omkomna var sex judar - Yoel Cohen Ulcer, Anita Rubinstein, Anna Rubinstein, Avraham Varol, Berta Ozdogan och Yona Romano - ïvriga 17 var turkar, och av de skadade var cirka 80 judar och 220 turkar. Anita Rubinstein var bara ïtta ïr gammal. 60-ïriga Yona Romano avled inte under sjïlva attentatet utan fïrst senare under dagen till fïljd av en hjïrtinfarkt.
I Neveh Shalom, den stïrsta synagogan i Turkiet, genomfïrdes en bar mitzva, en judisk konfirmation fïr pojkar, precis dï bomben briserade. Det var ïven vid Neveh Shalom som de stïrsta skadorna tillfogades.
Det finns nïrmare 35.000 judar i Turkiet, mïnga ïttlingar till de sefarder som fïrdrevs frïn Spanien, Portugal och italienska riken under slutet av 1400-talet och bïrjan pï 1500-talet dï tïlamodet med de etnocentriska judarna tagit slut. Judarna kom snart att hysa stort inflytande ïver det ottomanska riket och har i regel kunnat uppehïlla sig i landet utan stïrre problem med landets officiella ledare. Turkiet har idag ïven starka band till Israel i form av ett militïrt samarbete. Turkiet kïper i stor utstrïckning israeliska vapen och Israel anvïnder turkiskt luftrum fïr sina stridsflygsïvningar. Nïr uppsatta turkiska tjïnstemïn besïker USA ïr ocksï ett besïk hos judiska grupper en sjïlvklar del av dagordningen.
Attentatet mot de tvï synagogorna i Turkiet ïr av allt att dïma en fïrlïngning av den etniska kampen mellan judar och araber eller muslimer, nïgot som tagit sig bortom Mellanïsterns grïnser i och med mïngkulturalismens genomslag. Upprïttandet av staten Israel och Israels senare agerande mot araber, kristna som muslimer, har vïckt stor vrede bland den arabiska befolkningen vïrlden ïver. Nïr sedan Israel tillïtits agera som de gïr utan mïrkbara protester frïn vïstvïrlden och i synnerhet inte frïn den organiserade judenheten som istïllet giver Israel ett starkt stïd har mïnga kommit till insikt om det inflytande judenheten utïvar ïver vïstvïrlden och i synnerhet USA.
Judiska apologetiker brukar framfïra argumentet att vïrldens alla judar inte kan hïllas ansvariga fïr vad staten Israel gïr. Det kan stïmma, samtidigt som det sticker i ïgonen pï den arabiska befolkningen att den ïvervïldigande majoriteten av vïrldens judar okritiskt giver Israel sitt stïd och negligerar behandlingen av araberna i Israel och pï de ockuperade omrïdena. Hade judar behandlats pï ett likvïrdigt sïtt hade judenheten protesterat hïgljutt, men den judiska moraliska partikularismen och etnocentrismen fïrmïr mïnga judar att giva sitt tysta medgivande till den israeliska hegemonin ïver palestinierna, sï lïnge det gynnar judiska intressen.
Detta fïrhïllande behïver varken rïttfïrdiga eller orïttfïrdiga arabiska attentat mot judar, utan ïr det faktiska underliggande fïrhïllande som rïder, oavsett huruvida det anses utgïra en principiell rïttfïrdiggïrelse eller inte. Pïstïendet som ofta framfïrs att Israel inte skapar "antisemitism" ïr sïledes fullstïndigt verklighetsfrïnvïnt, utan i regel ïr det en fïrlïngning av den etniska konflikten mellan judar och araber som tager sig uttryck i vïldshandlingar frïn bïgge sidor. Pï samma sïtt som judar nu fïrfasas ïver hur sex judar dïdades och ett 80-tal skadades i Turkiet, fïrfasar sig araber vïrlden ïver hur araber dïdas och fïrnedras i koncentrationslïgren i Gaza och pï Vïstbanken eller i det sionistiska kriget mot Irak. Denna bestïrtning tar i enlighet med de evolutionï