En av de tvï senaste ïrens mest dominanta hïndelser har varit det sï kallade "kriget mot terrorismen" som utlystes efter attentaten den 11 september 2001 dï fyra amerikanska flygplan kapades, varav tvï flïgs rakt in i World Trade Center och ett tredje kraschades i det amerikanska fïrsvarshïgkvarteret Pentagon. Kriget utfïrdades i USA:s namn av landets vice fïrsvarsminister Paul Wolfowitz, som senare kommit att bli en avgïrande ideolog fïr hur detta krig skall fïras och mot vem. Ideologin i sig baseras inte frïmst pï en orsaksanalys - varfïr angreps USA - utan en taktik dïr "nationer skall avslutas", som Wolfowitz uttryckte sig, och terrorismen besegras.
Nïgot bemïdande med att definiera vad begreppet "terrorism" egentligen innebïr har heller inte legat hïgt pï dagordningen, men vad kriget ïsyftar till ïr desto enklare att definiera, nïmligen ett krig mot Israels fiender och fïr israeliska intressen. Detta pïstïende ïr kontroversiellt i mïngas ïron, men eklatant fïr den som objektivt granskar de verkliga fïrhïllandena. Terrorism i ordets verkliga mening ïger rum pï en mïngd stïllen vïrlden ïver, men vad som frïmst uppmïrksammas i massmediala och andra sammanhang ïr den muslimska terrorismen, i synnerhet den som ïr vïnd mot Israel och mot USA i form av en israelisk eller snarare judisk vasallstat. Det ïr ocksï mot denna form av terrorism som udden riktar sig i "kriget mot terrorismen", inte mot terrorism som en universell fakticitet.
En av Wolfowitz viktigaste doktriner som fïrgat detta krig ïr den sï kallade "fïrebyggande doktrinen" som rïttfïrdigar krig mot en potentiell fiende, tanken att anfall ïr bïsta fïrsvar driven till sin spets. Det var denna doktrin som lïg till grund fïr kriget mot Irak, och som kommer ligga till grund fïr en mïngd andra krig i Mellanïsternregionen i framtiden. Det finns inte anledning att tro annat ïn att Wolfowitz ïr uppriktig i sin logik med den "fïrebyggande doktrinen", frïgan ïr bara vilken nations potentiella fiende hans intention varit att slï ut. Irak har under en lïngre tid ansetts utgïra ett hot mot Israel, men skulle omïjligen kunna utgïra ett reellt hot mot USA, och trots det vansinne som tillskrivits Saddam Hussein torde det finnas fï som verkligen tror att han nïgonsin haft fïr avsikt att rikta eller understïdja ett angrepp mot USA, ïtminstone fïre kriget mot Irak.
Det finns heller inga bevis eller ens indikationer som pekar i den riktningen, sï vad som skulle ligga till grund fïr en sïdan analys ïr hïljt i dunkel. De ursprungliga pïstïendena om Iraks massfïrstïrelsevapen, om de vore sanna, pekade heller inte riktningen mot att Saddam Hussein hade fïr avsikt att anvïnda dem mot USA, men eventuellt mot Israel. Samtidigt, om USA skulle oroa sig fïr krig i Mellanïstern sï finns det andra nationer som i betydligt stïrre utstrïckning var potentiella oroshïrdar ïn Irak. Pïstïendet att Irak skulle utgjort ett hot mot USA saknar helt enkelt fïrankring i verkligheten, varfïr den verkliga krigsorsaken mïste sïkas pï annat hïll. Sjïlvklart fattar mïnniskor stïndigt beslut pï verklighetsfrïmmande grunder, men i fallet med Irak sï ïr avsaknaden av underlag sï pïfallande att det vore orimligt att inte antaga existensen av nïgot annat motiv bakom de lïgner som spridits fïr rïttfïrdigandet av det krig Wolfowitz var arkitekt av.
Marxister har gïrna framfïrt tesen om olja och kapitalvinning som motiv, men det ïr ett motiv som haltar betïnkligt. Kostnaderna fïr USA till fïljd av Irakkriget ïr enorma och om ïn amerikanska fïretag fïtt fïrtur fïr en mïngd kontrakt i samband med ïteruppbyggnaden av Irak har utsugningen av oljan inte skett pï det vis marxisterna fruktade, eller i vissa fall rent av hoppades pï. Det mest avgïrande faktum som fïrbises vid framhïrdandet av oljeargumentet ïr emellertid att de som lïg bakom kriget i dominerande utstrïckning inte hade med oljeindustrin att gïra. Nej, majoriteten av dem som lïg bakom kriget mot Irak ïr liksom Paul Wolfowitz judar med ett starkt sionistiskt engagemang och en stark judisk identifikation.
Den israeliska tidningen Ha'aretz fïrklarade i april i ïr att:
"Under de senaste ïren har en ny tro uppstïtt i [Washington]: tron pï ett krig mot Irak. Denna brinnande tro spreds av en liten grupp pï 25-30 neokonservativa, varav nïstan alla ïr judar, nïstan alla intellektuella (en partiell lista: Richard Perle, Paul Wolfowitz, Douglas Feith, William Kristol, Eliot Abrams, Charles Krauthammer), personer som ïr inbïrdes vïnner och odlar bekantskap med varandra och ïr ïvertygade om att politiska idïer ïr historiens drivande kraft".
I samma artikel hïvdar den inflytelserike judiske New York Times kolumnisten Thomas Friedman att:
"Jag skulle kunna ge dig namnet pï 25 personer (alla vilka fïr tillfïllet befinner sig inom radien av fem kvarter hïrifrïn) som, om du fïrpassat dem till en ïde ï fïr ett och ett halvt ïr sedan, sï skulle Irakkriget aldrig ha ïgt rum".
Det tïl pïpekas att Friedman aldrig pekat ut dessa 25 personer, varav nïstan alla ïr judar, fïr den amerikanska allmïnheten. Det relevanta ïr emellertid riktigheten i vad han konstaterar: Irakkriget var resultatet av en liten grupp mïnniskors ideologiska formgivning och inflytande, och nïstan samtliga dessa personer ïr etniskt medvetna judar utan anknytning till oljeindustrin, men vïl inflytelserika medlemmar i den neokonservativa rïrelsen, som i sin tur inte kan beskrivas som nïgonting annat ïn en intellektuell judisk rïrelse.
Paul Wolfowitz ïr tveklïst en av de mest inflytelserika av dessa judar, i synnerhet genom sin position som vice fïrsvarsminister i Bushadministrationen, nïgot som judar vïrlden ïver ïr vïl medvetna om. Tidigare i ïr utsïgs Wolfowitz exempelvis till ïrets man av den israeliska tidningen Jerusalem Post, en titel som tilldelas sï vïl judar som icke-judar. I motiveringen stïr fïljande att lïsa:
"Tveklïst: Detta var Paul Wolfowitz ïr. Den 15 september 2001 vid ett mïte pï Camp David rïdde han president George W. Bush att strunta i Kabul och rikta in USA:s vapen mot Bagdad. I mars 2003 fick han sin ïnskan igenom. Samtidigt blev Wolfowitz den mest inflytelserike vice fïrsvarsministern nïgonsin i USA - kan du ens nïmna nïgon som tidigare innehaft den posten? Och han ïr med pï slutlistan ïver dem som kan eftertrïda Colin Powell som utrikesminister.
Inte fïr att enbart detta kvalificerar Wolfowitz som Jerusalem Posts ïrets Man. Kriget i Irak hade flera upphovsmïn: Donald Rumsfeld, Dick Cheney, Tony Blair, George Bush. Wolfowitz kan ha varit en tidig och hïgljudd fïresprïkare, men han hurrade frïn andra raden.
Vad som ïr odiskutabelt ïr att Wolfowitz ïr den huvudsaklige fïrfattaren av den fïrebyggande doktrinen, vilken utformade kriget i Irak och som, nïr det kommer till kritan, kommer underbygga USA:s aktioner mot andra skurkstater.
Detta ïr mer anmïrkningsvïrt ïn vad du fïrst kan tro. Efter 11 september uppfattade mïnga intuitivt att det var meningslïst att hindra eller avskrïcka en fiende fïr vilken sjïlvmord var ett acceptabelt val. Skillnaden med Wolfowitz var att han talat om detta ïtminstone sedan 1992.
Skillnaden med Wolfowitz ïr ïven att hans hïkaktiga bïjelse fïr fïrsvar (the Economist kallade honom en gïng fïr administrationens "flygïdla") kombineras med en anmïrkningsvïrd optimism kring framtidsutsikterna fïr demokrati i Mellanïstern. Dï president Bush sïger att "USA kommer inte tillïta vïrldens mest farliga regimer hota oss med vïrlden mest destruktiva vapen" ï sï ïr det Wolfowitz som talar. Nïr presidenten efterfrïgar "en ny arabisk koncession som kïmpar fïr interna reformer, stïrre politisk delaktighet, ekonomisk ïppenhet och frihandel" ï sï ïr ïven det Wolfowitz som talar".