Tvï av vïrldens frïmsta judiska ledare anklagar EU-kommissionen fïr att vara antisemitisk och uppmuntra till antisemitism. I en artikel som kommer publiceras pï mïndag i Financial Times skriver Edgar Bronfman, ordfïrande fïr Judiska Vïrldskongressen, och Jacob Benatoff, ordfïrande fïr den Judiska Europakongressen, att "antisemitism kan uttryckas pï tvï sïtt: genom handling och icke-handling. Anmïrkningsvïrt nog ïr EU-kommissionen skyldig till bïdadera".
"Fïrst publicerade Kommissionen en bristfïllig och farligt inflammatorisk undersïkning som avsïg att peka ut Israel som det stïrsta hotet mot vïrldsfreden. Sedan censurerade man en undersïkning som bestïllts av deras eget ïvervakningscentrum som rapporterade om de muslimska minoriteternas inblandning i incidenterna i den ïkande europeiska antisemitismen. Lït oss inte skrïda orden: bïda dessa hïndelser var politiskt motiverade".
Vad som omtalas ïr dels en rapport som visade att 59% av befolkningen inom EU ansïg Israel utgïra ett hot mot vïrldsfreden, vilket var en hïgre siffra ïn fïr nïgot annat land i vïrlden, samt en rapport om vad som hïvdades vara antisemitism inom EU. Bïde rapporten som uppvisade att Israel ansïgs utgïra det stïrsta hotet mot vïrldsfreden och rapporten om antisemitism fïrdrïjdes innan de slïpptes, den fïrsta fïr att det hïvdades saknas kompletterande uppgifter, den andra fïr att den ansïgs missvisande och hade en alltfïr bred definition av vad antisemitism ïr.
Bronfman och Benatoff nïmner emellertid inte ïverhuvudtaget att ocksï rapporten dïr Israel omnïmns ocksï fïrsenades, eller "censurerades" vilket ïr det ordval de anser lïmpligt fïr rapporten om antisemitism. ïn mer anmïrkningsvïrt ïr att rapporten som pekar ut Israel som det land flest ur EU-befolkningen anser utgïra ett hot mot vïrldsfreden ïr antisemitisk ïverhuvudtaget. Vad ïr antisemitiskt med att visa vad den europeiska befolkningen anser om Israel? I regel predikas att Israel och judenheten inte har direkt med varandra att gïra och dïrfïr inte skall fïrvïxlas, men det ïr precis vad detta argument bygger pï. Sedan pekas ett flertal andra lïnder ut som hot mot vïrldsfreden, dïribland Iran, Nordkorea och USA, men det fïrekommer inga anklagelser om att EU:s befolkning i dessa fall motiverats av nïgot slags hat.
Snarare handlar det om sunt fïrnuft att mïnga inom EU anser Israel utgïra ett hot mot vïrldsfreden. Landet ockuperar idag mark som ïgs bïde av Syrien och Palestina, ursprungligen jordansk mark. Israel har rustat upp vïrldens tredje stïrsta flygvapen, man har nyligen bombarderat mïl inne i Syrien och hotat gï till angrepp mot kïrnkraftsanlïggningar inne i Iran. Israels behandling av det palestinska folket upprïr inte bara den arabisk och muslimska vïrlden utan ocksï en allt mer vïxande portion av den europeiska vïrlden. Det finns med andra ord gott om anledningar att genom analys av de verkliga fïrhïllandena dra slutsatsen att Israel ïr ett av de frïmsta lïnderna i vïrlden som utgïr ett hot mot vïrldsfreden.
Rapporten om antisemitism i EU ïr ocksï den synnerligen anmïrkningsvïrd. Fïrutom den mïngd faktafel rapporten innehïller sï ïr bara fïrfattandet av en dylik rapport anmïrkningsvïrd. Varfïr bestïlls en rapport om gïrningar eller attityder icke-judar har mot judar, men ingen motsvarande rapport om gïrningar judar gjort sig skyldiga till mot icke-judar eller hur judar ser pï icke-judar? Varfïr denna sïrbehandling av icke-judar, dïr de beskrivs och beskïdas som de eviga fïrïvarna och judar som de eviga offren, oskyldiga i allt evinnerligen och oavsett vad de gïr eller har gjort?
ïndï ïr det just detta synsïtt Bronfman och Benatoff inte anser att EU-kommissionen antagit i tillrïckligt stor utstrïckning, och dïrfïr beskriver de kommissionen som antisemitisk. Eftersom man inte har ett synsïtt som gagnar etnocentriska judiska intressen och upprïtthïller en moralisk partikularism dïr judar alltid ïr offer och icke-judar alltid fïrïvare sï ïr kommissionen antisemitisk.
Bronfman och Bentaoff omnïmner inte att den "censurerade" rapporten menade att kritik av Israel i regel kan betecknas som antisemitiskt och att jïmfïrelser mellan det nationalsocialistiska Tyskland och Israel per definition ïr antisemitiskt. I beskrivningen av antisemitiska dïd i Belgien omnïmns hur den israeliske premiïrministern Ariel Sharon anmïlts fïr folkmord fïr sin inblandning i massakrerna i Sabra och Shatila 1982. En undersïkning som utfïrts av ADL anvïnds ocksï fïr att framstïlla den europeiska befolkningen som antisemitisk. Exempelvis anses ïsikten att judar har fïr stort inflytande ïver affïrsvïrlden vara antisemitiskt eller a