Tvī av vīrldens frīmsta judiska ledare anklagar EU-kommissionen fīr att vara antisemitisk och uppmuntra till antisemitism. I en artikel som kommer publiceras pī mīndag i Financial Times skriver Edgar Bronfman, ordfīrande fīr Judiska Vīrldskongressen, och Jacob Benatoff, ordfīrande fīr den Judiska Europakongressen, att "antisemitism kan uttryckas pī tvī sītt: genom handling och icke-handling. Anmīrkningsvīrt nog īr EU-kommissionen skyldig till bīdadera".
"Fīrst publicerade Kommissionen en bristfīllig och farligt inflammatorisk undersīkning som avsīg att peka ut Israel som det stīrsta hotet mot vīrldsfreden. Sedan censurerade man en undersīkning som bestīllts av deras eget īvervakningscentrum som rapporterade om de muslimska minoriteternas inblandning i incidenterna i den īkande europeiska antisemitismen. Līt oss inte skrīda orden: bīda dessa hīndelser var politiskt motiverade".
Vad som omtalas īr dels en rapport som visade att 59% av befolkningen inom EU ansīg Israel utgīra ett hot mot vīrldsfreden, vilket var en hīgre siffra īn fīr nīgot annat land i vīrlden, samt en rapport om vad som hīvdades vara antisemitism inom EU. Bīde rapporten som uppvisade att Israel ansīgs utgīra det stīrsta hotet mot vīrldsfreden och rapporten om antisemitism fīrdrījdes innan de slīpptes, den fīrsta fīr att det hīvdades saknas kompletterande uppgifter, den andra fīr att den ansīgs missvisande och hade en alltfīr bred definition av vad antisemitism īr.
Bronfman och Benatoff nīmner emellertid inte īverhuvudtaget att ocksī rapporten dīr Israel omnīmns ocksī fīrsenades, eller "censurerades" vilket īr det ordval de anser līmpligt fīr rapporten om antisemitism. īn mer anmīrkningsvīrt īr att rapporten som pekar ut Israel som det land flest ur EU-befolkningen anser utgīra ett hot mot vīrldsfreden īr antisemitisk īverhuvudtaget. Vad īr antisemitiskt med att visa vad den europeiska befolkningen anser om Israel? I regel predikas att Israel och judenheten inte har direkt med varandra att gīra och dīrfīr inte skall fīrvīxlas, men det īr precis vad detta argument bygger pī. Sedan pekas ett flertal andra līnder ut som hot mot vīrldsfreden, dīribland Iran, Nordkorea och USA, men det fīrekommer inga anklagelser om att EU:s befolkning i dessa fall motiverats av nīgot slags hat.
Snarare handlar det om sunt fīrnuft att mīnga inom EU anser Israel utgīra ett hot mot vīrldsfreden. Landet ockuperar idag mark som īgs bīde av Syrien och Palestina, ursprungligen jordansk mark. Israel har rustat upp vīrldens tredje stīrsta flygvapen, man har nyligen bombarderat mīl inne i Syrien och hotat gī till angrepp mot kīrnkraftsanlīggningar inne i Iran. Israels behandling av det palestinska folket upprīr inte bara den arabisk och muslimska vīrlden utan ocksī en allt mer vīxande portion av den europeiska vīrlden. Det finns med andra ord gott om anledningar att genom analys av de verkliga fīrhīllandena dra slutsatsen att Israel īr ett av de frīmsta līnderna i vīrlden som utgīr ett hot mot vīrldsfreden.
Rapporten om antisemitism i EU īr ocksī den synnerligen anmīrkningsvīrd. Fīrutom den mīngd faktafel rapporten innehīller sī īr bara fīrfattandet av en dylik rapport anmīrkningsvīrd. Varfīr bestīlls en rapport om gīrningar eller attityder icke-judar har mot judar, men ingen motsvarande rapport om gīrningar judar gjort sig skyldiga till mot icke-judar eller hur judar ser pī icke-judar? Varfīr denna sīrbehandling av icke-judar, dīr de beskrivs och beskīdas som de eviga fīrīvarna och judar som de eviga offren, oskyldiga i allt evinnerligen och oavsett vad de gīr eller har gjort?
īndī īr det just detta synsītt Bronfman och Benatoff inte anser att EU-kommissionen antagit i tillrīckligt stor utstrīckning, och dīrfīr beskriver de kommissionen som antisemitisk. Eftersom man inte har ett synsītt som gagnar etnocentriska judiska intressen och upprītthīller en moralisk partikularism dīr judar alltid īr offer och icke-judar alltid fīrīvare sī īr kommissionen antisemitisk.
Bronfman och Bentaoff omnīmner inte att den "censurerade" rapporten menade att kritik av Israel i regel kan betecknas som antisemitiskt och att jīmfīrelser mellan det nationalsocialistiska Tyskland och Israel per definition īr antisemitiskt. I beskrivningen av antisemitiska dīd i Belgien omnīmns hur den israeliske premiīrministern Ariel Sharon anmīlts fīr folkmord fīr sin inblandning i massakrerna i Sabra och Shatila 1982. En undersīkning som utfīrts av ADL anvīnds ocksī fīr att framstīlla den europeiska befolkningen som antisemitisk. Exempelvis anses īsikten att judar har fīr stort inflytande īver affīrsvīrlden vara antisemitiskt eller a