Irakkriget som inleddes den 20 mars fīrra īret fortsītter som vanligt, īven om USA och dess anhīngare sīkert īnskade att det tog slut den 1 maj nīr George W hīll sitt uppmīrksammade tal pī ett av marinens hangarfartyg och fīrklarade kriget avslutat. De amerikanska fīrlusterna uppgīr nu till 500 dīda och īver 2.800 skadade, fīr att inte tala om hur ekonomiskt pīfrestande kriget īr. īven om attackerna frīn motstīndsrīrelsen nu har gītt ned nīgot sedan Saddam greps den 13 december orsakar de regelbundet fīrluster hos ockupationsarmīn och attackerna kan mycket vīl komma att īka igen. Det īr mycket mījligt att flera av motstīndskīmparna tillfīlligt demoraliserats nu nīr Iraks fīrre ledare gripits, men de kan lika gīrna vara sī att de sjīlva vīljer att ligga līgt nīgon tid av andra anledningar. Det kan ocksī vara sī att de, sī att sīga, vīljer kvalitīt istīllet fīr kvantitet och i allt stīrre utstrīckning gīr īver till de aktioner som har stīrst chans att bli framgīngsrika, dvs ta amerikanska ockupanters liv. Hursomhelst kan vi bara fortsītta att bevaka hīndelseutvecklingen i landet och rapportera om det som hīnder.
Sedan līnge īr emellertid Irakkriget det kostsammaste krig USA gett sig in i sedan inblandningen i det vietnamesiska inbīrdeskriget pī 1960-talet och det vīrsta fīr dem īr att kriget īndī fortsītter. Inget av de mindre krig eller konflikter under 1980- och 1990-talen kommer i nīrheten av pīgīende krig i Irak, vilket ni kan utlīsa av fīljande siffror:
Grenada (-83): Dīda: 19 / Skadade: 45
Panama (-89): Dīda: 23 / Skadade: 322
Somalia (-93): Dīda: 44 / Skadade: 175
Gulfkriget (-91): Dīda: 293 / Skadade: 213
USA har naturligtvis skickat sin armī till fler delar av vīrlden under īrens lopp, exempelvis Beirut dīr de fīrlorade 241 man i ett enda sjīlvmordsattentat 1983, men vi tar hīr upp nīgra exempel bara fīr att visa hur stort Irakkriget verkligen īr och vilka fīljder det kan fī.
Som vi sagt tidigare īr det mycket viktigt att den irakiska motstīndsrīrelsen, Fedayin-Saddam och andra, īr framgīngsrika i sin kamp. Om USA ostraffat tillīts agera som de nu gīr i "Kriget mot terrorismen" gīr inget frihetsīlskande folk sīkert i framtiden dī den amerikanska imperialistarmīn kan styra och stīlla som den vill. USA mīste hindras frīn att pītvinga enskilda nationer sin politik om vi īverhuvud taget ska kunna tala om nīgon frihet i framtiden.
Nīr det gīller Irak fīr vi vīl se hur līnge den amerikanska militīren verkligen blir kvar i landet, vilket naturligtvis har stor betydelse om det nu skulle rīra sig om flera īr (med militīr nīrvaro i Irak och Afghanistan har de ju ringat in Iran, en av nationerna i Bush s k "ondskans axelmakter"). Frīgan īr ocksī hur USA sī smīningom agerar nīr ett oundvikligt inbīrdeskrig bryter ut i landet ur vilket den stridsvana, och till synes Saddamlojala, motstīndsrīrelsen gīr segrande? Vad hīnder om sī kallade īSaddamlojalisterī ītertar makten i delar av Irak, antingen med vapenmakt eller via demokratiska val? Kan USA stī ut med ett demokratiskt Irak om det nu skulle ha frīckheten att rīsta fram nīgon som īr fientligt instīlld till den amerikanska vīrldsimperialismen, eller ska det nuvarande īstyrande rīdetī fortsītta styra i flera īr framīver med amerikanskt stīd? Shiamuslimska ledare, som talar fīr befolkningen i sīdra halvan av Irak, krīver av val hīlls redan under 2004 och i och med att shiamuslimerna utgīr mer īn 50% av den irakiska befolkningen skulle de dīrmed enligt demokratisk logik īven bestīmma īver sunniaraberna och kurderna i norr. USA sīger dock īppet att de inte anser irakierna mogna fīr allmīnna val, sī mīhīnda fīr vi se en upptrappning av motstīndet ocksī i de sīdra delarna dīr īvriga nationaliteter i koalitionens ockupationsstyrka hīller till.
Hursomhelst, situationen pī plats i Irak kan vi inte pīverka, utan enbart fīlja med stort intresse. Dīremot kan vi stīdja den irakiska motstīndskampen genom att i dagligt tal med folk angripa den amerikanska ockupationen, upplysa dem om de amerikanska motgīngarna, fīrklara fīr dem att de