Lektionen Vlaams Blok
Fīr en dryg vecka sedan, den 21 april, dīmdes det belgiska nationaldemokratiska partiet Vlaams Blok fīr "rasism" av en domstol i Gent. Huvuddomaren i mīlet, Alain Smetrijns, ansīg det bevisat att partiet kritiserade invandring baserat pī ras istīllet fīr nationalitet, vilket hīvdades vara tillrīckligt fīr ett fīllande. Bevisningen bestod frīmst av material som Vlaams Blok framstīllt, dīr ett av de frīmsta bevisen ansīgs vara ett flygblad dīr det krīvdes att invandrare som bott i landet i tvī eller tre generationer borde repatrieras. Var den rasliga aspekten kommer in i det sammanhanget kan knappast anses īvertydligt.
Konsekvensen fīr Vlaams Blok blir att ett statligt stīd motsvarande 36 miljoner kronor uteblir eftersom en lag frīn 1981 fīrbjuder statligt stīd till "rasistiska" partier. Enligt Vlaams Bloks fīretrīdare innebīr det i praktiken att partiet kommer upphīra existera, och hīvdar att just detta faktum īr den egentliga orsaken till domslutet.
Det senare sīger implicit nīgonting ytterst relevant om Vlaams Blok, nīmligen hur partiet ser pī rasfrīgan. Partiet har efter domslutet gītt ut och fīrnekat att ras har nīgon som helst relevans, vare sig fīr partiets politik eller i verkligheten. Med andra ord delar partiet samma instīllning till mīnniskans biologiska beskaffenhet som Sverigedemokraterna, Front National, och samtliga av etablissemangets partier. Tvistefrīgan handlar om assimilering och asyl, inte om ras. Istīllet fīr att gī ut och konstatera att ras givetvis īr en avgīrande faktor och att den egna rasens existens bīr sīkras fīrnekar Vlaams Blok frīgans relevans.
Att partiet har denna instīllning īr dock ingen nyhet. Det stīmmer fīrvisso att det en gīng i tiden fanns personer inom partiet som betraktade den rasliga relevansen fīr den praktiska politiken, men dessa har under tidens gilla gīng gallrats ut. Den frīmste av dem var Roeland Raes, grundare av rīrelsen Were Di som pī 70- och 80-talet hade en sund instīllning till rasfrīgan. Raes gick senare med i Vlaams Blok och avancerade till posten som vice ordfīrande. Sedan uteslīts han med omedelbar verkan fīr tre īr sedan. Varfīr? Jo, Raes hade i en intervju sagt sig vara osīker pī huruvida det verkligen var sī mīnga som sex miljoner judar som gasades till dīds under Andra vīrldskriget. Ett sīdant politiskt inkorrekt uttalande ansīgs oacceptabelt inom Vlaams Blok. ī andra sidan, ett parti som skall vīrna om den nordiska rasens intressen mīste alltid sītta judiska intressen i frīmsta rummet, eller hur?
Vlaams Bloks tidigare partiledare Filip DeWinter och Haags chefrabbin Pinchas Meyers skakar hand i ett judiskt bibliotek
|
Nīr med bīrjan fīr nīgra īr sedan flera massmedialt upphaussade, sī kallade "antisemitiska" angrepp riktades mot judar och judiska institutioner i Belgien skrev Vlaams Blok en mīngd artiklar i sin interna media som fīrdīmde dīden, och partirepresentanter i Antwerpen agerade sī att belgiska skattebetalare fick bekosta ett īkat skydd fīr judiska inrīttningar, samtidigt som vanliga belgare utsattes fīr ett betydligt mer omfattande vīld. Istīllet fīr att analysera konflikten ur ett evolutionīrt perspektiv sattes judiska intressen fīrst.
I februari 2003 medverkade sedan den dīvarande partiledaren Filip Dewinter i den ortodoxt judiska tidningen Hamischpacha. Dīr uttalade han sitt stīd fīr etablerandet av ett Storisrael och poserade tillsammans med Pinchas Meyers, chefrabbinen i Haag. Nīr sedan artikeln kritiserades internt bland judar svarade David Damen, juden som intervjuat Dewinter:
Varfīr inte rīsta pī Vlaams Blok? De stīr alltid pī judarnas och Israels sida. I inrikespolitiken stīr de sida vid sida med judarna och krīver ett slut pī den muslimska invandringen till Belgien och fīr utvisningen av illegala invandrare, fīr att hindra deras stīndigt īkande inflytande. I utrikespolitiken īr de det enda partiet som uttrycker sympati och fīrstīelse fīr Israels stīndpunkter.
Redan nu uppskattas 10-15