Lektionen Vlaams Blok
Fïr en dryg vecka sedan, den 21 april, dïmdes det belgiska nationaldemokratiska partiet Vlaams Blok fïr "rasism" av en domstol i Gent. Huvuddomaren i mïlet, Alain Smetrijns, ansïg det bevisat att partiet kritiserade invandring baserat pï ras istïllet fïr nationalitet, vilket hïvdades vara tillrïckligt fïr ett fïllande. Bevisningen bestod frïmst av material som Vlaams Blok framstïllt, dïr ett av de frïmsta bevisen ansïgs vara ett flygblad dïr det krïvdes att invandrare som bott i landet i tvï eller tre generationer borde repatrieras. Var den rasliga aspekten kommer in i det sammanhanget kan knappast anses ïvertydligt.
Konsekvensen fïr Vlaams Blok blir att ett statligt stïd motsvarande 36 miljoner kronor uteblir eftersom en lag frïn 1981 fïrbjuder statligt stïd till "rasistiska" partier. Enligt Vlaams Bloks fïretrïdare innebïr det i praktiken att partiet kommer upphïra existera, och hïvdar att just detta faktum ïr den egentliga orsaken till domslutet.
Det senare sïger implicit nïgonting ytterst relevant om Vlaams Blok, nïmligen hur partiet ser pï rasfrïgan. Partiet har efter domslutet gïtt ut och fïrnekat att ras har nïgon som helst relevans, vare sig fïr partiets politik eller i verkligheten. Med andra ord delar partiet samma instïllning till mïnniskans biologiska beskaffenhet som Sverigedemokraterna, Front National, och samtliga av etablissemangets partier. Tvistefrïgan handlar om assimilering och asyl, inte om ras. Istïllet fïr att gï ut och konstatera att ras givetvis ïr en avgïrande faktor och att den egna rasens existens bïr sïkras fïrnekar Vlaams Blok frïgans relevans.
Att partiet har denna instïllning ïr dock ingen nyhet. Det stïmmer fïrvisso att det en gïng i tiden fanns personer inom partiet som betraktade den rasliga relevansen fïr den praktiska politiken, men dessa har under tidens gilla gïng gallrats ut. Den frïmste av dem var Roeland Raes, grundare av rïrelsen Were Di som pï 70- och 80-talet hade en sund instïllning till rasfrïgan. Raes gick senare med i Vlaams Blok och avancerade till posten som vice ordfïrande. Sedan uteslïts han med omedelbar verkan fïr tre ïr sedan. Varfïr? Jo, Raes hade i en intervju sagt sig vara osïker pï huruvida det verkligen var sï mïnga som sex miljoner judar som gasades till dïds under Andra vïrldskriget. Ett sïdant politiskt inkorrekt uttalande ansïgs oacceptabelt inom Vlaams Blok. ï andra sidan, ett parti som skall vïrna om den nordiska rasens intressen mïste alltid sïtta judiska intressen i frïmsta rummet, eller hur?
Vlaams Bloks tidigare partiledare Filip DeWinter och Haags chefrabbin Pinchas Meyers skakar hand i ett judiskt bibliotek
|
Nïr med bïrjan fïr nïgra ïr sedan flera massmedialt upphaussade, sï kallade "antisemitiska" angrepp riktades mot judar och judiska institutioner i Belgien skrev Vlaams Blok en mïngd artiklar i sin interna media som fïrdïmde dïden, och partirepresentanter i Antwerpen agerade sï att belgiska skattebetalare fick bekosta ett ïkat skydd fïr judiska inrïttningar, samtidigt som vanliga belgare utsattes fïr ett betydligt mer omfattande vïld. Istïllet fïr att analysera konflikten ur ett evolutionïrt perspektiv sattes judiska intressen fïrst.
I februari 2003 medverkade sedan den dïvarande partiledaren Filip Dewinter i den ortodoxt judiska tidningen Hamischpacha. Dïr uttalade han sitt stïd fïr etablerandet av ett Storisrael och poserade tillsammans med Pinchas Meyers, chefrabbinen i Haag. Nïr sedan artikeln kritiserades internt bland judar svarade David Damen, juden som intervjuat Dewinter:
Varfïr inte rïsta pï Vlaams Blok? De stïr alltid pï judarnas och Israels sida. I inrikespolitiken stïr de sida vid sida med judarna och krïver ett slut pï den muslimska invandringen till Belgien och fïr utvisningen av illegala invandrare, fïr att hindra deras stïndigt ïkande inflytande. I utrikespolitiken ïr de det enda partiet som uttrycker sympati och fïrstïelse fïr Israels stïndpunkter.
Redan nu uppskattas 10-15