Senatorn Ernest Hollings har suttit i den amerikanska senaten sedan 1966. Snart kan hans tid i maktens korridorer vara bi sedan han fïr tvï veckor sedan skrev en artikel rubricerad "Varfïr vi ïr i Irak", publicerade i tre lokaltidningar i delstaten Syddakota. Artikeln vïckte dï ingen stïrre uppmïrksamhet, men det viktiga budskapet lïr snart vïcka hus i helvete dï Hollings mer eller mindre rakt ut konstaterar att Irakkriget fïrs fïr att gynna judiska och israeliska intressen.
Med 760 dïda i Irak och ïver 3.000 skadade fïr livet fortsïtter folk grïla om varfïr vi ïr i Irak och hur vi skall komma dïrifrïn.
Nu vet alla vad som inte var skïlet till kriget. Till och med president Bush erkïnner att Saddam Hussein inte hade nïgonting att gïra med 11 september. En lista frïn utrikesdepartementet ïver de 45 lïnder dïr al-Qaida var verksamma den 11 september (70 celler i USA) innehïll inte Irak.
Att det saknades en koppling till al-Qaida ïr uppenbart liksom att talet om massfïrstïrelsevapen var synnerligen ogrundat. Senator Hollings konstaterar att det i sjïlva verket hela tiden handlat om Israel.
Givetvis fanns det inga massfïrstïrelsevapen. Israels underrïttelsetjïnst, Mossad, vet vad som fïrsiggïr i Irak. Den ïr bïst. Den mïste veta; Israels ïverlevnad ïr beroende av vetskap. Israel skulle fïr lïnge sedan ha visat oss massfïrstïrelsevapnen om det fanns nïgra, eller om de fïrflyttats. Dï Irak inte var nïgot hot, varfïr angripa en sjïlvstïndig nation? Svaret: President Bush politik fïr att sïkra Israel.
Det har i ïratal funnits en sammanlïnkad meningsinriktning under ledning av Richard Perle, Paul Wolfowitz och Charles Krauthammer som gjort gïllande att det bïsta sïttet att sïkra Israels sïkerhet ïr att sprida demokrati i nïromrïdet. Wolfowitz skrev: USA kanske inte kan lyckas leda lïnderna genom demokratins portar, men dïr porten ïr igenstïngd med en totalitïr regel kan amerikansk makt vara det enda sïttet att ïppna den. Och vid ett annat tillfïlle: Irak som den fïrsta arabiska demokratin... skulle kasta en vïldigt lïng skugga ïver till att bïrja med Syrien och Iran men slutligen hela den arabiska vïrlden.
Senator Hollings konstaterar alltsï att Irakkriget ïr ett resultat av "Bush politik fïr att sïkra Israel", och att tre judar, Perle, Wolfowitz och Krauthammer, var huvudmïnnen bakom denna politik. Det kan ïven pïpekas att ingen av dem har nïgon koppling till oljeindustrin, vilket ïr marxisternas favoritfïrklaring. Vad de fïrbiser ïr att den lilla grupp om kanske 25 personer som var chefideologer bakom kriget sï var nïstan samtliga judar och ytterst fï hade nïgon som helst koppling till oljeindustrin. Den israeliska tidningen Ha'aretz konstaterade 5 april 2003 hur det dï:
Under de senaste ïren har en ny tro uppstïtt i [Washington]: tron pï ett krig mot Irak. Denna brinnande tro spreds av en liten grupp pï 25-30 neokonservativa, varav nïstan alla ïr judar, nïstan alla intellektuella (en partiell lista: Richard Perle, Paul Wolfowitz, Douglas Feith, William Kristol, Eliot Abrams, Charles Krauthammer), personer som ïr inbïrdes vïnner och odlar bekantskap med varandra och ïr ïvertygade om att politiska idïer ïr historiens drivande kraft.
Hollings vidare teoretiserande om Bush motiv mï vara intressanta, men nïgot naiva.
Varje president har sedan 1947 gjort futila fïrsïk att hjïlpa Israel i fredsfïrhandlingarna. Men det har inte framtrïtt nïgot ledarskap bland palestinierna som kan gïra ett bindande ïtagande. President Bush insïg att hans chanser till fïrhandling inte var bïttre. Han tilltrïdde sitt ïmbete uppfylld av en tanke: att bli ïtervald. Bush trodde att skattelïttnader skulle hïlla samman folket och att spridandet av demokrati i Mellanïstern fïr att sïkra Israel skulle berïva Demokraterna de judiska rïsterna.
Du sïger inte rakt ut att din Israelpolitik ïr att invadera Irak. Men George W Bush, som konstaterats av ex-ministern Paul O'Neill och andra, inledde fïrarbetet fïr att invadera Irak bara dagarna efter sin installati