Pī sistone har ett rykte om upphovet till Irakkriget spridit sig anmīrkningsvīrt snabbt, nīmligen att den iranska underrīttelsetjīnsten lurade USA till angrepp. I korthet gīr teorin ut pī att Ahmad Chalabi, ledare fīr den irakiska nationella kongressen och tidigare en av USA:s nīrmaste allierade mot Saddam Hussein, spridit falska uppgifter om fīrekomsten av massfīrstīrelsevapen i Irak. Chalabi hade under 1990-talet sitt hīgkvarter i Theran och hade ett īppet samarbete med den iranska regeringen, samtidigt som han finansierades av USA.
Framfīrallt īr det egentligen Chalabis underrīttelsechef, Aras Karim Habib, som tros vara iransk agent. Habib fīrsīg Chalabi med de uppgifter han senare vidarebefordrade, och uppgifterna skall enligt ryktet vara fīrfalskningar som gīr gīllande att Irak hade tillgīng till massfīrstīrelsevapen, fīr att Iran pī sī sītt skulle fīrmī USA angripa landet.
Att Iran lurade USA angripa Irak genom spridande av esinformation om icke-existerande massfīrstīrelsevapen īr i mīngas īgon en lika hīpnadsvīckande som hīnfīrande teori. Kanske just dīrfīr īr den sī attraktiv fīr dem. Anhīngarna av denna teori begīr dock ett allvarligt kardinalfel, ty oavsett vilka uppgifter som kom frīn Iran sī handlade kriget aldrig om massfīrstīrelsevapen. Massfīrstīrelsevapnen var fīrevīndningen fīr intervention, inte bevekelsegrunden.
Den kanske mest framgīngsrika propagandalīgnen de styrande i USA lyckades etablera fīre kriget var inte att Irak skulle ha massfīrstīrelsevapen, utan att existensen av massfīrstīrelsevapen rīttfīrdigade ett krig. Sīlunda kom diskussionen att handla om huruvida Irak hade tillgīng till massfīrstīrelsevapen eller inte, och mīnga som trodde pī uppgifterna om massfīrstīrelsevapen uppfattade felaktigt att det legitimerade ett amerikanskt anfall.
Om Chalabi och Iran haft nīgon som helst inverkan i samband med USA:s attack pī Irak sī var det alltsī i samband med den fīrevīndning som anvīndes och inte i samband med kriget i sig. Det fanns inga underrīttelserapporter som gjorde gīllande att Irak verkligen hade massfīrstīrelsevapen, men mīnga i den amerikanska administrationen trodde sīkerligen att sī īndī var fallet och ansīg det vara ett līmpligt motiv utīt sett, andra brydde sig troligen inte om hur det līg till. Likvīl, īven om Irak verkligen haft tillgīng till massfīrstīrelsevapen sī hade det inte utgjort nīgot hot mot USA.
Till fīljd av det uppenbara i att massfīrstīrelsevapen inte motiverat kriget har marxister framlagt teorin att USA vill komma īt Iraks olja. Detta argument fīrbiser helt att Saddam Hussein mer īn gīrna ville sīlja olja till USA. Teorins anhīngare verkar ocksī ha en vīldigt abstrakt bild av vad den innebīr i praktiken. Vad betyder det att USA skall "ta Iraks olja"; hur skall det gī till och hur gynnar tillvīgagīngssīttet amerikanska intressen?
Den ekonomiska fīrklaring haltar betīnkligt dī kostnaderna fīr kriget redan vida īverstiger den omsīttning oljan i Irak kommer ha under en īverskīdlig framtid. Fīrklaringen kvarstīr dī att enskilda intressenter kunde tjīna ekonomiskt pī oljan; Haliburton īr favoritexemplet i detta sammanhang. īven denna fīrklaring īverensstīmmer emellertid illa med verkligheten, eller sī īr den i bīsta fall starkt bristfīllig.
Vad oljeteoretikerna framfīrallt inte tar hīnsyn till īr att majoriteten av upphovsmīnnen till kriget inte hade nīgon som helst anknytning till oljeindustrin. De flesta īr īverens om att det var en liten grupp sī kallade neokonservativa som līg bakom kriget - "Jag tror det īr den sīmst bevarade hemligheten i Washington" som den fyrstjīrnige generalen Anthony Zinni nyligen pīpekade i CBS 60 Minutes - och istīllet fīr att vara knutna till oljeindustrin īr nīstan samtliga i denna grupp judar med en stark judisk identitet.
D