Pï sistone har ett rykte om upphovet till Irakkriget spridit sig anmïrkningsvïrt snabbt, nïmligen att den iranska underrïttelsetjïnsten lurade USA till angrepp. I korthet gïr teorin ut pï att Ahmad Chalabi, ledare fïr den irakiska nationella kongressen och tidigare en av USA:s nïrmaste allierade mot Saddam Hussein, spridit falska uppgifter om fïrekomsten av massfïrstïrelsevapen i Irak. Chalabi hade under 1990-talet sitt hïgkvarter i Theran och hade ett ïppet samarbete med den iranska regeringen, samtidigt som han finansierades av USA.
Framfïrallt ïr det egentligen Chalabis underrïttelsechef, Aras Karim Habib, som tros vara iransk agent. Habib fïrsïg Chalabi med de uppgifter han senare vidarebefordrade, och uppgifterna skall enligt ryktet vara fïrfalskningar som gïr gïllande att Irak hade tillgïng till massfïrstïrelsevapen, fïr att Iran pï sï sïtt skulle fïrmï USA angripa landet.
Att Iran lurade USA angripa Irak genom spridande av esinformation om icke-existerande massfïrstïrelsevapen ïr i mïngas ïgon en lika hïpnadsvïckande som hïnfïrande teori. Kanske just dïrfïr ïr den sï attraktiv fïr dem. Anhïngarna av denna teori begïr dock ett allvarligt kardinalfel, ty oavsett vilka uppgifter som kom frïn Iran sï handlade kriget aldrig om massfïrstïrelsevapen. Massfïrstïrelsevapnen var fïrevïndningen fïr intervention, inte bevekelsegrunden.
Den kanske mest framgïngsrika propagandalïgnen de styrande i USA lyckades etablera fïre kriget var inte att Irak skulle ha massfïrstïrelsevapen, utan att existensen av massfïrstïrelsevapen rïttfïrdigade ett krig. Sïlunda kom diskussionen att handla om huruvida Irak hade tillgïng till massfïrstïrelsevapen eller inte, och mïnga som trodde pï uppgifterna om massfïrstïrelsevapen uppfattade felaktigt att det legitimerade ett amerikanskt anfall.
Om Chalabi och Iran haft nïgon som helst inverkan i samband med USA:s attack pï Irak sï var det alltsï i samband med den fïrevïndning som anvïndes och inte i samband med kriget i sig. Det fanns inga underrïttelserapporter som gjorde gïllande att Irak verkligen hade massfïrstïrelsevapen, men mïnga i den amerikanska administrationen trodde sïkerligen att sï ïndï var fallet och ansïg det vara ett lïmpligt motiv utït sett, andra brydde sig troligen inte om hur det lïg till. Likvïl, ïven om Irak verkligen haft tillgïng till massfïrstïrelsevapen sï hade det inte utgjort nïgot hot mot USA.
Till fïljd av det uppenbara i att massfïrstïrelsevapen inte motiverat kriget har marxister framlagt teorin att USA vill komma ït Iraks olja. Detta argument fïrbiser helt att Saddam Hussein mer ïn gïrna ville sïlja olja till USA. Teorins anhïngare verkar ocksï ha en vïldigt abstrakt bild av vad den innebïr i praktiken. Vad betyder det att USA skall "ta Iraks olja"; hur skall det gï till och hur gynnar tillvïgagïngssïttet amerikanska intressen?
Den ekonomiska fïrklaring haltar betïnkligt dï kostnaderna fïr kriget redan vida ïverstiger den omsïttning oljan i Irak kommer ha under en ïverskïdlig framtid. Fïrklaringen kvarstïr dï att enskilda intressenter kunde tjïna ekonomiskt pï oljan; Haliburton ïr favoritexemplet i detta sammanhang. ïven denna fïrklaring ïverensstïmmer emellertid illa med verkligheten, eller sï ïr den i bïsta fall starkt bristfïllig.
Vad oljeteoretikerna framfïrallt inte tar hïnsyn till ïr att majoriteten av upphovsmïnnen till kriget inte hade nïgon som helst anknytning till oljeindustrin. De flesta ïr ïverens om att det var en liten grupp sï kallade neokonservativa som lïg bakom kriget - "Jag tror det ïr den sïmst bevarade hemligheten i Washington" som den fyrstjïrnige generalen Anthony Zinni nyligen pïpekade i CBS 60 Minutes - och istïllet fïr att vara knutna till oljeindustrin ïr nïstan samtliga i denna grupp judar med en stark judisk identitet.
D