Den brittiska ambassaden i den zimbabwiska huvudstaden Harare har kommit ïver en rapport kallad "Lïsningen pï det vita problemet" som utlïgger en plan fïr hur den vita befolkningen i landet skall rensas ut. Planen gïr ut pï att arrangera bombattentat mot ett mïl i Zimbabwe, vilka sedan skall skyllas pï "brittiskt finansierade terrorister". Dïrefter skulle alla brittiska medborgare tvingas lïmna landet inom 48 timmar.
Hela 75 procent av den vita befolkningen har brittiskt medborgarskap, mïnga av dem dubbelt brittiskt-zimbabwiskt medborgarskap dï Zimbabwe under namnet Rhodesia tidigare var en brittisk koloni och senare en fortsatt medlem av det brittiska samvïldet. Planen ïmnar dock gï lïngre ïn sï i den etniska rensningen.
Vi anser det realistiskt att fïrdrivandet av de brittiska medborgarna kommer leda till en minskning av den [vita] befolkningen med 80 till 90 procent inom sex mïnader. Om planen fïrverkligas inom kort kan vi nïstan vara fullstïndigt av med dem infïr upptakten till parlamentsvalen [som hïlls nïsta ïr].
Zimbabwes president Robert Mugabe har sedan en lïngre tid arbetat aktivt fïr att fïrdriva landets vita, bland annat genom uppmuntran till ockupation av vita bïnders markïgor, samt tvïngskonfiskering av dem samma. I samband med ockupationerna har flera vita bïnder mïrdats, misshandlats och vïldtagits utan nïgra som helst rïttsliga pïfïljder.
Ytterst anmïrkningsvïrt i sammanhanget ïr massmedias nïstintill totala tystnad om avslïjandena av planen pï en etnisk rensning av den vita befolkningen i Zimbabwe. Brittiska Sunday Times och austarliska The Australian utgïr de tvï undantagen. Det anmïrkningsvïrda i tystnaden bland ïveriga medier skall ses i ljuset av hur dessa ideligen talar om vikten av att "vi aldrig fïr glïmma" och att etnisk rensning "aldrig fïr upprepas".
Den politiska dimensionen i fïrtegenheten gïr inte att ta miste pï. Massmedia utmïlar konsekvent en bild dïr endast vita kan vara "rasister", varfïr nïgra motbilder inte ïr vïlkomna. Hïndelserna i Zimbabwe exemplifierar dïrutïver de potentiella konsekvenserna av ett multietniskt samhïllsbygge och vilket ïde som vïntar vita nïr de som minoritet hamnar i andra folks vïld, nïgot massmedia inte ïr alltfïr angelïgna om att vita begrundar.
Genom ïrens lopp har massmedia hïtskt kritiserat hur den vita befolkningen i landet under perioden 1965-1979 kïmpade fïr att bibehïlla makten istïllet fïr att lïmna ïver beslutsfattandet till den negroida befolkningen och dïrmed sjïlva riskera etnisk rensning. Till fïljd av omvïrldens pïtryckningar gav dessvïrre den vita befolkningen upp sin kamp fïr sjïlvbestïmmande och ïverlevnad, vilket lett till dagens situation dïr landets styrande planerar hur de skall rensas ut.
Den uppenbara dubbelmoralen kan ïven beskïdas i hur internationella organ agerat gentemot vita regeringar som vïrnat om vitas etniska intressen och icke-vita regeringar. 1968 infïrde FN sanktioner mot R