Den judiska nyhetsbyrïn JTA (Jewish Telegraphic Agency), vars lïsare frïmst utgïrs av judar, publicerar fïr nïrvarande en artikelserie om sina rasfrïnders belïgenhet i ïsteuropa. I det senaste reportaget har turen kommit till Ukraina, dïr man skildrar unga judars och judinnors livssituation och vad deras tankar kretsar kring. Som alltid nïr unga mïnniskor ïr i fokus kom diskussionen mestadels att handla om sïkandet efter en partner, men dï det var judiska ungdomar som intervjuades, tillkom dïrutïver en etnocentrisk aspekt som sïllan gïr sig gïllande nïr exempelvis svenska ungdomars vardag skildras. Ukraina ïr ett stort land, bïde geografiskt och befolkningsmïssigt. Att hitta jïmnïriga partners torde inte vara svïrare i Ukraina ïn annorstïdes. De judiska ynglingarnas problem ïr emellertid att de inte vill sïka sina partners bland landets rïttmïtiga invïnare, ukrainarna, utan bland Ukrainas, till fïljd av emmigration, krympande judiska minoritet. Att hitta en make eller maka har sïledes blivit nïgot komplicerat, vilket bl.a. den 25-ïriga judinnan Irina Zborovskaya intygar nïr hon sïger;ïJag kan laga mat, jag kan sy, jag kan dansa och sjunga, jag gillar barn och jag ïr inte ful. Men det ïr tydligen inte tillrïckligt. Om jag var villig att gifta mig med en icke-jude skulle jag ha ett stïrre antal att vïlja blandï. En med Irina jïmnïrig judinna, Marina Olexinko, menar att hon ïr sï ïinvolverad i det judiska samhïllslivet att om min man inte ïr judisk, sï kommer han inte att fïrstï vad som ïr viktigt fïr migï, och ger med den kommentaren svar pï varfïr ukrainare inte duger. den-svenske.com beklagar pï intet sïtt att det finns en genuin motvilja till att ïkta en inhemsk, ukrainsk partner bland judar som kamperar i Ukraina. Detta ïr de facto positivt i dubbel bemïrkelse. Dels fïr att det bidrar till att upprïtthïlla den genetiska integriteten fïr europïer, men ocksï fïr att denna aversion mot icke-judiska partners belyser judenhetens privilegierade situation. Medan denna frïga diskuteras obehindrat inom judenheten, oftast utifrïn utgïngspunkten att ïktenskap mellan judar och icke-judar ïr ett problem fïr det judiska folket, ïr det ett strïngt tabu fïr vïstvïrldens hïrt ansatta vita befolkning att hysa ïsikter om att rasblandade ïktenskap ïr dïliga ur vïrt folks perspektiv. Om vi fïr resonemangets skull exempelvis ponerar att en fristïende svensk tidning skulle ondgïra sig ïver det faktum att etniska unga svenskar, som olyckligtvis rïkar vara bosatta i nïgon av vïra mïngkulturella fïrorter men som inte desto mindre ïmnar stadga sig med en etniskt svensk partner, har ett starkt begrïnsat urval att vïlja bland, hur skulle dï exempelvis massmedia tillhïrande den inflytelserika judiska Bonnierfamiljen reagera? Givetvis skulle en diatrib av hatiska beskyllningar riktas mot den fiktiva tidningen i frïga. Fïrmenta experter skulle, pï sedvanligt manïr, tillïtas hïvda att dylika former av etnisk sjïlvbevarelsedrift ïr ett tecken pï den patologiska rasism som nïst intill alla svenskar innerst inne lider av. JTA:s artikel bekrïftar att den judiska etnocentrismen ses som en hïgst naturlig fïreteelse och sjïlvklar rïttighet av judarna sjïlva. I media som nïst intill utesl