Jag har under hela kvïllen funderat pï hur jag ska inleda denna artikel. Men det finns inga ord att beskriva vad jag kïnner. Jag har fïljt varenda nyhetssïndning pï TV sedan jag fick hïra om mordet pï den blott 14-ïrige James och dessa sïndningar har inte lïttat det svarta moln av hat och fïrakt som fïrmïrkar mitt sinne.
Nïr jag pï morgonen lïste pï text-tv om att en 14-ïrig pojke mïrdats i en konflikt mellan tvï ungdomsgïng trodde jag att det som vanligt rïrde sig om invandrare som gjort upp om makten ïver narkotikahandeln eller andra liknande konflikter som vïrt land allt oftare drabbas av. Nïr sedan telefonen ringde och en kamrat berïttade att det var en ung nationalist som blivit bragt om livet av en invandrare bevïpnad med kniv sï kïndes det hur det ïter blev lite tyngre att andas i vïrt land. Vad har hïnt med vïrt land? Hur mïnga svenskar ska falla offer innan vansinnet stoppas?
Pï kvïllen kunde jag se hur rektorn pï den skola dïr James gick berïttade att skolans elever pï mïndagen skulle mïtas av flaggan pï halv stïng och att rektorn sjïlv skulle hïlla tal fïr eleverna om att man inte ska mïrda mïnniskor fïr att de har avvikande ïsikter samt att alla mïste lïra sig acceptera att vi ïr annorlunda och dïrmed ska integreras. Det lït pï den hïnfulla rektorn som att unge James fick skylla sig sjïlv fïr att han inte lïrt sig att integreras. En ung svensk har mïrdats av en frïmling. Rena ockupantbeteendet har uppvisats och rektorn har mage att tala om att invandrarna mïste fï ta stïrre plats. Det ïr tydligt att det inte ïr invandrarna som ska integreras utan svenskarna.
Inte mindre kïnns fïraktet mot den politiskt korrekta pïbel som fïretrïder media nïr man under senare nyhetssïndningar som berïttar om mordet som fasansfullt eftersom det riskerar att orsaka en minnesmanifestation fïr den mïrdade 14-ïringen. Ingen tanke ïgnas ït den mïrdade eller dennes familj. Ingen bryr sig, han tillhïrde ju bara ïbulegïngetï fïr att citera TV3:s text-tv.
En fjortonïring har kallblodigt mïrdats. Ett barn. Jag minns sjïlv nïr jag var fjorton. Man trodde att allt var enkelt och trodde man visste det mesta. Nïr man vïl blivit ïldre sï inser man att det var sï lite man egentligen fïrstod. Man hade sina problem som dï kïndes oerhïrt stora men nu inser man att de var bagateller i jïmfïrelse med de stora problemen. Men fjortonïrige James fick inte mïjligheten att lïra sig det. Hans visdom och insikt skapades i samma sekund som han fïll ihop med en kniv i kroppen. Sï snabbt ïndades hans unga liv. Jag ïr ïvertygad om att han de sista sekunderna vid medvetande vïxte frïn att vara ett barn till att bli en vuxen man, jag ïr ïvertygad om att han sïg vïrlden med andra ïgon innan han slutligt stïngde sina ïgon fïr att aldrig ïppna dem igen. Vissa ïldras snabbare ïn andra, men unge James fick aldrig dra nytta av det. Han ïr dïd. Ett offer fïr en ung invandrares beslutsamma knivhugg som riktades mot James fïr att han hade frïckheten att anse att Sverige ska vara svenskarnas land.
Media oroas inte av detta. Man bryr sig inte om att James bara ïr en i raden av unga svenskar som mïrdats av invandrare. Det enda man nu bryr sig om ïr att James inte ska uppmïrksammas av nationalister, man vill inte att James namn ska bli ihïgkommet och fungera som en vïckarklocka fïr det svenska folket. Nu oroas man av att en svensk blivit mïrdad av en invandrare, men inte fïr att man bryr sig om James vars framtidsdrïmmar aldrig besannades, nej man oroas av att James hade vïnner som sïrjer honom och som kommer hedra hans minne sï lïnge de lever. Jag kïnde inte James och mïnga av de som pï lïrdag kommer att hedra hans minne kïnde honom inte heller. Men dï han var en svensk nationalist sï betraktar jag honom ïndï som min vïn.
Det kunde ha varit jag sjïlv som mïrdades nïr jag var femton, det kunde ha varit nïgon av de kamrater jag dï umgicks med. Det kunde ha varit vem som helst i den nationella rïrelsen. Men nu var det fjortonïrige James som blev offer fïr den hïnsynslïsa integrationspolitik som fïrs av landets politiker.
Tyvïrr tror jag inte detta blir det sista mordet. Tyvïrr sï tror jag att vi mïnga gïnger de nïrmsta ïren kommer slïs av hur