Den 25 november i fjol rapporterade Dagens Nyheter att president Bush godkïnt en rekordstor fïrsvarsbudget i storleksordningen 3000 miljarder kronor. Kan befolkningen i ett land vars regering spenderar sïdana astronomiska summor pï fïrsvar lita pï att nationens grïnser bevakas minutiïst? Frïgan kan fïrst tyckas vara lïjevïckande, men en artikel i den amerikanska upplagan av TIME Magazine den 20:e september i ïr visar att den ïr hïgst motiverad. Om berïkningarna visar sig stïmma kommer nïmligen tre miljoner illegala invandrare att vïlla in ïver USA:s grïnser i ïr och dïrmed gïra 2004 till ett rekordïr. Artikelfïrfattarna leker med de smïtt ofattbara siffrorna; tre miljoner, sï mïnga mïnniskor kan exempelvis fylla 22 000 flygplan av typen Boeing 737-700. Hur mïnga illegala invandrare som redan huserar i USA vet ingen, men antalet uppskattas i TIME-artikeln till ansenliga 15 miljoner.
Nïsta gïng du passerar genom en flygplats och tvingas uppvisa ett ID-kort fïr att faststïlla din identitet och sedan avlïgsna dina skor, ta av dig ditt bïlte, tïmma dina fickor, bevisa att din laptop inte ïr en sprïngladdning och skicka din hand- eller resvïska genom en maskin fïr att klarlïgga huruvida den innehïller vapen, tïnk pï detta: Under blott en dag kommer mer ïn 4000 illegala invandrare att vandra genom den livligast trafikerade illegala inkïrsporten till USA, den 375-mile lïnga grïnsen mellan Arizona och Mexico. Inget letande efter vapen. Inga avlïgsnade skor. Inga ID-kontroller. Inom kort kommer mïnga att skaffa sig fïrfalskade ID-handlingar, inklusive falska socialfïrsïkringsnummer, fïr att dïlja sin olagliga nïrvaro (TIME Magazine, 20 sept. 2004).
Den nuvarande amerikanska administrationens storsvulstiga retorik ifrïga om nationens sïkerhet blir, med ovanstïende jïmfïrelse i ïtanke, tragikomisk att ïhïra. Att ett demokratiskt samhïllsskick genomsyras av inkompetens och skenhelighet ïr emellertid knappast en novitet som behïver klargïras fïr den-svenske.com:s lïsare, varfïr vi kan ïtergï till TIME-artikeln i frïga. Det hittills positiva omnïmnandet av denna frïn er artikelfïrfattare syftar pï intet sïtt till att utmïla dessa journalister som hjïltar. Faktum ïr att deras artikel ïr skriven ur ett synnerligen snïvt perspektiv betrïffande den illegala invandringens skuggsidor, dïr en rad angelïgna faktorer medvetet negligeras.
De fïrluster som tillfogades USA den 11/9 ter sig lindriga i skuggan av den djupgïende degeneration som eskalerat analogt med icke-vita minoritetsgruppers tilltagande numerïr. Det fïrstnïmnda dïdet bleknar de facto till intet i jïmfïrelse med den senare processen, ïven om vi bara avser de mïnskliga fïrlusterna. Antalet amerikaner som har avlidit till fïljd av terrordïd ïr onekligen avsevïrt fïrre ïn de amerikaner som fallit offer fïr det mïngrasliga samhïllets skenande kriminalitet. De sociala och ekonomiska konsekvenserna av den icke-vita invandringen ïr ett oïndligt mer angelïget problem ïn alla de terrordïd som drabbat USA sammantaget.
Dïrutïver, fïr att bemïta TIME-journalisternas terrorskrïck, torde exempelvis antalet muslimska fundamentalister, den grupp som i dagslïget kan sïgas vara mest benïgen att utfïra terrordïd, som korsar den mexikanska grïnsen till USA vara fïrsvinnande litet. Sannolikt icke-existerande. Att USA drastiskt bïr stïrka bevakningen av grïnsen mot Mexico rïder det dock inga tvivel om, men inte p.g.a. fïrment anstormande terrorister. Det primïra syftet bakom en sïdan ambition borde istïllet vara en vilja att stïvja den massiva icke-vita invandringen till USA.
Det republikanska partiet, eller "Grand Old Party", har "traditionellt varit de vitas parti", som ledarsidan i Expressen uttryckte det den 29 augusti i ïr. Utifrïn det faktum att kïrnvïljarna ïr vita amerikaner skulle man kunna fïrledas att tro att partiet faktiskt utgïr frïn denna grupps intressen. Hïr finns emellertid ett stort problem: det republikanska partiet ser sin rasligt homogena vïljarskara som en stor belastning. Av detta fïljer givetvis att man frïn republikanernas hïll inte hyser nïgon som helst avsikt att tillvarata sina vita vïljares lïngsiktiga intressen. Det bïr visserligen medges att det fortfarande finns enskilda republikanska politiker som ventilerar ett visst missnïje ifrïga om invandringspolitiken, men moderpartiet som sïdant har redan gjort ett tydligt vïgval.
Apropï den rekordstora illegala invandringen frïn Latinamerika sï ïr det just spansktalande mestiser som hamnat i blickfïnget fïr lismande republikaner. Inte minst den sittande presidenten George W Bush hoppas med hjïlp av denna vïxande minoritetsgrupp kunna bryta demokraternas popularitet bland icke-vita. I sin ïvlan att spïda ut den vita vïljarskaran med mïrkare element har presidenten bl.a. bïrjat studera spanska, samtidigt som den expanderande mestisminoriteten dïrutïver har blivit fïremïl fïr spansksprïkig tv-reklam som propagerar fïr republikanska alternativ. Ytterligare ett tecken pï denna olyckliga utveckling kunde urskiljas infïr det konvent som republikanerna traditionsenligt hïll infïr det stundande presidentvalet. Jïmfïrt med det konvent som hïlls infïr presidentvalet ïr 2000 ïkade nïmligen andelen delegater med minoritetsbakgrund med lavinartade 70 procent enligt konventets egen hemsida, ett tragiskt faktum som emellertid passade republikanernas anti-vita agenda som hand i handske.
Lite anekdotiskt kan det vara vïrt att nïmna att den nuvarande presidentens fader, George Bush senior, var en minst lika god kïlsupare under sin tid som besudlare av det amerikanska presidentïmbetet. Detta demonstrerades inte minst dï den vïlkïnde pro-vita aktivisten David Duke (nu aktuell med sin exposï ïver judenhetens aggressiva etnocentrism ï Den Judiska Rasismen, som salufïrs av NSF-butiken) stïllde upp i guvernïrsvalet fïr republikanernas rïkning i delstaten Louisiana. Detta begav sig ïr 1991 och Duke, som uppenbarligen drev frïgor som berïrde, rïnte stora framgïngar under valkampanjen till det anti-vita etablissemangets stora fïrtret och fïrskrïckelse. Till det senare visade det sig att man kunde rïkna president Bush senior. Denne uppmanade nïmligen Louisianas befolkning att inte rïsta pï partivïnnen David Duke. Landets republikanske president vïdjade istïllet folket att lïgga sin rïst pï den demokratiske motkandidaten, Edwin Edwards, som i folkmun, t.o.m. bland sina egna sympatisïrer, gick under ïknamnet "Skurken". Precis som Edwards fïga smickrande ïknamn antydde, sï var han mer korrupt och skrupelfri ïn vanligt fïr att tillhïra det politiska etablissemanget. Men hellre ïn att se en guvernïr vars frïmsta ambition var att vïrna det egna folkets vïl och ve, valde president George Bush att stïdja en notoriskt korrupt man som dessutom tillhïrde det rivaliserande partiet. Efter en massiv smutskastningskampanj lyckades Duke, som fïrlorade valet, ïndock samla knappt 40 procent av rïsterna. Sïdan fader sïdan son. Fïrhoppningsvis kan Bush-klanens bïda fïrhïrdade folkfïrrïdare fungera som en varningssignal till de naiva drïnare som fortfarande tror att konservatismen utgïr en bastion mot tilltagande anti-vïsterlïndska strïmningar. Nog om denna utvikning.
Den eviga frïgan som infinner sig nïr man betraktar den elïndiga och prekïra situation vïrt folk runtom i vïrlden befinner sig i ïr hur detta kunnat ske. USA, den nation som ïr aktuell i denna artikel, ïr ett typexempel. Frïn att ha varit en sund och vïlmïende nation, grundad av frihetskïmpar och rasnationalister som George Washington och Thomas Jefferson, har USA degenererat till att bli ett mïngrasligt gehenna, styrt av skrupelfria politiker som entusiastiskt ïser sitt eget folks annalkande undergïng. Hur kunde detta ske? Drabbades det vita USA av kollektiv sjïlvmordsbenïgenhet och raslig amnesi av sig sjïlvt? Nej, givetvis inte. Visst kan man finna brister i vïrt folks, och dïrmed vita amerikaners, folkkaraktïr som underlïttat denna process, men den fïrestïende demografiska omvïlvningen USA och andra tidigare vita nationer stïr infïr, och som pï sikt hotar vïrt folks existens, ïr pï intet vis sjïlvfïrvïllad. Faktum ïr att den ïr resultatet av en i allra hïgsta grad medveten ambition frïn medlemmar av en sammansvetsad etnocentrisk minoritetsgrupp med rïtter i Mellanïstern.