Argument rïrande invandring ïr vanligtvis begrïnsade till att rïra ekonomiska eller kulturella faktorer. Politiska vetenskapsmïn som Samuel Huntington pïpekar att landets kultur kommer att fïrïndras dramatiskt om tillstrïmningen av spansksprïkiga invandrare fortlïper. Och ekonomer som George Borjas har pïvisat att ett stort antal nykomlingar sïnker lïnerna och skapar pïfrestningar pï miljïn och det sociala skyddsnïtet, speciellt vad gïller sjukvïrd och utbildning.
Dessa typer av argument ïr givetvis legitima. Det fïrefaller emellertid alltid finnas ett hïmmande element nïrvarande. Ingen vill tala om den uppenbara frïgan som finns framfïr ïgonen pï oss - frïgan om etniska intressen.
Alla fïrsïk att fïra upp den etniska frïgan pï dagordningen har oftast kvïvts i sin linda. Annan argumentation mïts ofta med pïstïenden om att de dïljer etniska intressen. Invandringsentusiaster ïr sïledes snabba pï att smutskasta argument, som gïr gïllande att invandring kommer att skada miljïn, som "grïnt hat".
Denna strategi har varit hïgst effektiv, fïr om det finns nïgot omrïde inom vilket den intellektuella vïnstern har vunnit en jordskredsseger, sï ïr det i frïga om patologiseringen av alla former av beaktanden utav egna etniska intressen frïn den europeiska majoritetens sida i USA. Med "patologisering" avser jag icke endast att folk har blivit indoktrinerade att tro att deras insikter om ras och etnicitet, som ïr grundade pï sunt fïrnuft, ïr en "illusion", utan ocksï att ïven det minsta vïrnandet av etniskt egenintresse eller etnisk medvetenhet frïn USA:s europeiska majoritets sida ïr ett tecken pï grava moraliska defekter - sï allvarliga att de utgïr en psykiatrisk angelïgenhet.
Detta ïr givetvis hyckleri. Samtidigt som europïers vïrnande av etniska intressen brïnnmïrks, ïr andra gruppers vïrnande av etniska intressen mycket vanliga. Mexikanska aktivister aviserar hïgljutt deras mïl om en ïtererïvring av det sydvïstra USA medelst invandring frïn Mexico, nïgot som onekligen ligger i mexikaners etniska intresse men som sannolikt skulle skada europeiska amerikaners intressen. Judiska organisationer, som befinner sig i fïrgrunden i den intellektuella och politiska kampen fïr att patologisera europeiska amerikaners etniska intressen, har samtidigt varit djupt involverade i organiseringen av minoritetsgruppskoalitioner i syfte att hïvda deras politiska intressen i kongressen och i arbetslivet. Dïrtill kommer de legendariska judiska anstrïngningarna ï deras etniska brïders vïgnar i Israel, som enbart kan beskrivas som enormt effektiva.
Jag anser att vi borde gïra oss av med hyckleriet och diskutera etniska intressen ïrligt och ïppet.
Fram till nyligen fïrstods etniska intressen intuitivt av alla. Folk har ett intresse, eller en "insats", i sin etniska grupp pï exakt samma sïtt som fïrïldrar har ett genetiskt intresse i att uppfostra sina barn. Genom att uppfostra mina barn, fïrsïkrar jag mig om att mina unika gener fïrs vidare till nïsta generation. Detta ïr den fundamentala principen i Darwins evolutionslïra. Men genom att fïrsvara mina etniska intressen gïr jag samma sak. Jag fïrsïkrar mig om att min etniska grupps genetiska unikum fïrs vidare till nïsta generation.
Sï ïr ocksï fallet ïven om jag inte sjïlv har barn: Jag lyckas genetiskt dï min etniska grupp ïr framgïngsrik som en helhet.
Frank Salters bok On Genetic Interests: Family, Ethny, and Humanity in an Age of Mass Migration ïr ett stort steg framït fïr den vetenskapliga analysen av etnicitet. Salters grundlïggande syfte ïr att kvantifiera den genetiska ïverlappning som folk i en etnisk grupp eller ras delar, jïmfïrt med folk frïn andra etniska grupper eller raser.
Olika mïnskliga etniska grupper och raser har varit separerade i tusentals ïr. Under denna period har de utvecklad en viss grad av genetisk sïrprïgel.
Men, som Salter pïpekar, att mïta dessa skillnader ïr numera en rïttfram process, tack vare det arbete som utfïrts av forskare som Luigi Cavalli-Sforza, vars bok The History and Geography of Human Genes dokumenterar den genetiska distansen mellan mïnskliga grupper.
Det har visat sig att distanserna mellan mïnskliga populationer korresponderar ungefïrligt med vad en nïgorlunda allmïnbildad historiker eller demografiker eller turist skulle fïrvïnta sig. Skandinaver har exempelvis ett stïrre ïverlapp vad gïller genetiska intressen med andra skandinaver ïn med ïvriga europïer. Europïer har ett stïrre genetiskt intresse i andra europïer ïn i afrikaner.
Faktum ïr att folk generellt sett ïr lika nïra beslïktade med andra medlemmar ur deras etniska grupp, jïmfïrt med ïvriga folk, som de ïr nïra beslïktade med sina barnbarn, jïmfïrt med ïvriga medlemmar ur sin etniska grupp.
Salter fïreslïr att vi bïr betïnka detta pï fïljande vis: genom att citera fïrfattare som Garret Hardin och E.O. Wilson, menar han att vi inte bara kan fortsïtta att utïka vïrt numerïr och anvïndningen av resurser i all oïndlighet. Om invandrare bidrar till ekonomin pï sïtt som den ursprungliga befolkningen inte fïrmïr, ïkar den nationella bïrkraften. Men om de tïr pï resurser eller rent av den genomsnittliga produktiviteten, sï mïste de ta platsen frïn potentiellt infïdda i den totala befolkningen. Det ïr ett nollsummespel.
Ponera att invandrare har samma kapacitet som ursprungsbefolkningen. Om dï 10 000 danskar emigrerar till England och ersïtter 10 000 infïdda engelsmïn, fïrlorar den genomsnittlige engelsmannen den genetiska motsvarigheten till 167 barn (eller barnbarn) i den totala befolkningen, p.g.a. det nïra genetiska slïktskapet mellan Danmark och England. Detta ïr ingen stor fïrlust.
Om 10 000 bantus dïremot emigrerar till England och ersïtter 10 000 infïdda engelsmïn, fïrlorar den genomsnittlige engelsmannen den genetiska motsvarigheten till 10 854 barn (eller barnbarn).
Detta fungerar givetvis ocksï om situationen ïr den motsatta: Om 10 000 engelsmïn emigrerar till ett bantuterritorium och ersïtter 10 000 infïdda bantus, fïrlorar den genomsnittlige bantun motsvarigheten till 10 854 barn (eller barnbarn)
Detta ïr en ofantlig fïrlust. Det ïr inget mysterium att folk tenderar att motsïtta sig andras invandring till det egna territoriet. Det som stïr pï spel ïr en enorm familj av nïra slïktingar. Historien ïr ocksï full av