Sverige ïr 2006 har av regeringen utsetts till "Mïngkulturïret 2006". Den som ansvarar fïr evenemanget ïr Sveriges judiske utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky. Till samordnare fïr evenmanget har regeringen utsett en annan jude, Yvonne Rock, tidigare bland annat grundare och chef fïr Judiska teatern.
Syftet med Mïngkulturïret ïr att det skall "ïka alla invïnares mïjligheter att delta i kulturlivet och skapa ett samspel mellan olika kulturtraditioner. Syftet ïr att pï ett tydligt sïtt spegla och infïrliva den etniska och kulturella mïngfald som finns i dagens Sverige".
Pagrotsky har ocksï vid ett tal till Kulturdepartementet redogjort fïr sin mïlsïttning att gïra Sverige betydligt mycket mer "mïngkulturellt" ïn vad som ïr fallet idag. Nedan fïljer ett utdrag ur talet:
Vi lever i en tid dï grïnser fïr allt mindre betydelse. Mïnniskor, kultur, medier, information och kapital har fïrre och fïrre hinder fïr att rïra sig i en allt mer grïnslïs omvïrld. Det lite slitna ordet internationalisering har fïtt innehïll och blivit tydligt. Fïr mig ïr detta positivt.
Jag ïr en varm anhïngare av internationaliseringen och ïr ïvertygad om att den i grunden ïr positiv fïr oss, samtidigt som den skapar stora utmaningar. Vi ïr ett litet land och har aldrig kunnat bygga vïr framtid inom vïra egna grïnser utan sedan lïnge insett vïrt beroende av omvïrlden och, ïtminstone efter Karl XII, att Sverige inte ïr nïgon stormakt. Vi har lïnge vetat att vi inte kan fïrlita oss pï vïrt eget sprïk i umgïnget med andra lïnder.
Den hïr ïppenheten ger oss nya influenser. Om vi hïller oss till kulturlivet har internationella intryck och pïverkan alltid haft stor betydelse. Men genom internationaliseringen kommer nu andra traditioner och kulturmïnster nïrmare ïn nïgonsin tidigare. Jag kan inte se annat ïn att detta ïr en resurs som kulturlivet inte tillrïckligt tar tillvara.
Visst, vi kan alltid hïnvisa till all musik, all dans, all konst upprïkningen kan bli lïng som har sin grund hos kulturutïvare i andra lïnder. Men det rïcker inte. Vi mïste ta nïsta steg. Vi mïste arbeta sï att de uppït tjugo procent av den svenska befolkningen som har sina rïtter i andra kulturer ocksï ïr direkt inblandade i kulturlivet. Och dï menar jag bïde som utïvare, publik och makthavare.
[...]
Det ïr i fïrsta hand vïra gemensamma kulturinstitutioner som ska fïrverkliga mïlen i Mïngkulturïret. Det mïste ske genom att fïrïndra och utveckla den verksamhet som man nu driver. Vi ska inte bygga nïgon ny sidostruktur som lever sitt liv ïtskilt frïn verksamhetens kïrna. Centralt ïr att Mïngkulturïret inte blir ett jippo som vi fyrar av och snabbt glïmmer bort. Min och regeringens ambition med ïret ïr att det ska sïtta bestïende avtryck