Tre kontinenter; tre fïrïvare; en rastillhïrighet ï tillfïllighet eller ïterkommande mïnster?

Hakeem Hakeem, en sudanesisk 19-ïring, kom till Australien fïr tre veckor sedan. Onsdagen den 16:e mars framtrïdde han infïr en domstol i Melbourne, anklagad fïr att ha begïtt inte fïrre ïn fem vïldtïkter under sin korta vistelse i landet. Vïldtïkterna skall ha fïrïvats mellan den 5:e och 12:e mars, rapporterar den australiska tidningen The Sunday Mail. Den negroide tonïringen stïr ocksï ïtalad fïr att ha fïrsïkt mïrda ett av sina vïldtïktsoffer, en dam i 60-ïrsïldern som tillfogades stor skada med kniv.

Brian Nichols

Brian Nichols, en 33-ïrig svart man frïn USA, instïllde sig fredagen den 11 mars infïr en domstol i Atlanta, ïtalad fïr vïldtïkt. Pï vïg in i rïttssalen ryckte Nichols ït sig en pistol frïn en kvinnlig vicesheriff och skottskadade henne svïrt, varpï han skït ihjïl domaren i mïlet och en reporter. Nichols flydde sedan ut ur byggnaden och skït dïr ihjïl ytterligare en vicesheriff. Den kallblodige, negroide vïldverkaren lyckades undkomma polisen under fredagen, men greps odramatiskt dagen dïrpï, trots att han tagit en kvinna som gisslan.

Peter Bryan

Peter Bryan, en 34-ïrig svart man frïn London, tilldïmdes tisdagen den 15:e mars livstidsfïngelse fïr att ha begïtt tvï synnerligen makabra mord. "Vïldet vid respektive tillfïlle var extremt och ofïrutsïgbart och ackompanjerades av bisarra och sexuella ïvertoner", skriver brittiska BBC pï sin hemsida samma dag. ïven i Sverige uppmïrksammades Bryans illdïd. Bïde Expressen och Aftonbladet redogjorde med skrïckblandad fïrtjusning fïr detaljerna kring Bryans antropofaga bïjelser - han skall enligt bïda tidningar ha anrïttat hjïrnan till ett av sina offer och informerat polisen om att tillagningen var lyckad -men utelïmnade givetvis hans rasliga hïrkomst som sig bïr i sïdana kretsar.

Globala tendenser med mïrka undertoner

Australien, Nordamerika och Europa, respektive. Tre synnerligen makabra nyheter frïn tre olika kontinenter. Samtliga har florerat i massmedia under de senaste tvï veckorna. Samtliga har en ïvertydlig gemensam nïmnare: fïrïvarna ïr alla svarta mïn. Tiotusenkronorsfrïgan som onekligen infinner sig blir fïljaktligen om fïrïvarnas gemensamma rashïrkomst bara ïr ett sammantrïffande, eller om de makabra dïden speglar ett stïndigt nïrvarande och tillika globalt mïnster. Om det senare ïr fallet, mïste fïljdfrïgan, som onekligen ïr av hïgre valïr, berïra orsakerna. Varfïr, om sï ïr fallet, begïr svarta mïn vïldsbrott i hïgre grad jïmfïrt med mïn av andra raser?

Lït oss inleda med att konstatera det sjïlvklara svaret pï tiotusenkronorsfrïgan. Att svarta mïn ïr starkt ïverrepresenterade vad gïller vïlds- och sexualbrott ïr ett faktum som kan konstateras med brottstatistik fïr nationer som frïmst befolkas av negroida populationer, sïvïl som med statistik fïr negroida minoritetsgrupper i icke-afrikanska nationer.

Den kanadensiske psykologiprofessorn J. Philippe Rushton kartlade den globala situationen ifrïga om ras och vïldsbrottslighet fïr ca 100 nationer, med utgïngspunkt frïn INTERPOL:s ïrsbïcker, redan under 1980-talet. De brottskategorier som undersïktes var mord, vïldtïkt samt grov misshandel. Mïnstret som framtrïdde talade sitt tydliga sprïk; afrikanska och karibiska nationer hade dubbelt sï hïg vïldsbrottslighet som europeiska nationer och tre gïnger sï hïg vïldsbrottslighet som nordostasiatiska nationer. Professor Rushton replikerade sin studie med INTERPOL:s ïrsbok anno 1990 och i artikeln Race and Crime som publicerades i tidsskriften Canadian Journal of Criminology samma ïr kunde han ïterigen konstatera att mïnstret kvarstod.

Den hïga vïldsbrottsligheten fïr svarta ïr inget unikum fïr afrikanska nationer. Precis som professor Rushton fastslog, sï ïr exempelvis statistiken fïr karibiska nationer, i vilka svarta ofta utgïr en betydande andel av respektive nations befolkning, analog med den fïr afrikanska nationer. Undersïker man svarta minoritetsgrupper i icke-afrikanska och icke-karibiska nationer framtrïder en markant ïverrepresentation i vïldsbrottslighet fïr svarta i relation till majoritetsbefolkningen. I exempelvis USA har detta faktum ïskïdliggjorts i brottsstatistiken sedan tidigt 1900-tal, samtidigt som fenomenet ïr minst lika pïtagligt i vïr samtid.

En intressant aspekt av skillnaderna mellan vit och svart vïldsbrottslighet i USA belyses i rapporten The Color of Crime, utgiven av New Century Foundation. I denna presenteras sammanstïlld brottsstatistik frïn FBI fïr ïr 1997 och sïrskilt stor vikt har fïsts vid brott dïr fïrïvaren och offret hade olika rastillhïrighet. I rapporten ifrïga valde man dock att enbart fokusera pï svarta och vita. Resultatet? Av 1 700 000 vïldsbrott av ovannïmnd karaktïr begicks hela 90 procent av svarta fïrïvare mot vita offer(!), vilket beskriver en verklighet som stïr i diametral motsats till den myt som odlats av massmedia, dïr svarta oftast portrïtteras som offer och vita som fïrïvare. Vidare kunde The Color of Crime ïter blottlïgga den allmïnna svarta ïverrepresentationen, jïmfïrt med vita, ifrïga om vïldsbrottslighet.

Betydande svarta minoritetsgrupper ïterfinns vid sidan av USA i en rad andra nationer, sïsom exempelvis Storbritannien, Kanada och Brasilien. ïven i dessa nationer ïr svarta ïverrepresenterade i vïldsbrottsstatistiken, som professor Rushton pïpekar i ytterligare en artikel om ïmnet ifrïga - Race and Crime: an international dilemma, publicerad i tidsskriften Society 1995.

Ensidighet i samhïllsdebatten

Nïrhelst det pïtalas att en viss rasgrupp utmïrker sig inom ett mindre avundsvïrt omrïde, rycker mïngkulturens devota apologeter genast ut fïr att fïrsvara sin verklighetsfrïnvïnda utopi. Deras vapen heter allt som oftast "soc