Publicerad: 2005-03-22

Tre kontinenter; tre fīrīvare; en rastillhīrighet ī tillfīllighet eller īterkommande mīnster?

Hakeem Hakeem, en sudanesisk 19-īring, kom till Australien fīr tre veckor sedan. Onsdagen den 16:e mars framtrīdde han infīr en domstol i Melbourne, anklagad fīr att ha begītt inte fīrre īn fem vīldtīkter under sin korta vistelse i landet. Vīldtīkterna skall ha fīrīvats mellan den 5:e och 12:e mars, rapporterar den australiska tidningen The Sunday Mail. Den negroide tonīringen stīr ocksī ītalad fīr att ha fīrsīkt mīrda ett av sina vīldtīktsoffer, en dam i 60-īrsīldern som tillfogades stor skada med kniv.

Brian Nichols
Brian Nichols
Brian Nichols, en 33-īrig svart man frīn USA, instīllde sig fredagen den 11 mars infīr en domstol i Atlanta, ītalad fīr vīldtīkt. Pī vīg in i rīttssalen ryckte Nichols īt sig en pistol frīn en kvinnlig vicesheriff och skottskadade henne svīrt, varpī han skīt ihjīl domaren i mīlet och en reporter. Nichols flydde sedan ut ur byggnaden och skīt dīr ihjīl ytterligare en vicesheriff. Den kallblodige, negroide vīldverkaren lyckades undkomma polisen under fredagen, men greps odramatiskt dagen dīrpī, trots att han tagit en kvinna som gisslan.
Peter Bryan
Peter Bryan
Peter Bryan, en 34-īrig svart man frīn London, tilldīmdes tisdagen den 15:e mars livstidsfīngelse fīr att ha begītt tvī synnerligen makabra mord. "Vīldet vid respektive tillfīlle var extremt och ofīrutsīgbart och ackompanjerades av bisarra och sexuella īvertoner", skriver brittiska BBC pī sin hemsida samma dag. īven i Sverige uppmīrksammades Bryans illdīd. Bīde Expressen och Aftonbladet redogjorde med skrīckblandad fīrtjusning fīr detaljerna kring Bryans antropofaga bījelser - han skall enligt bīda tidningar ha anrīttat hjīrnan till ett av sina offer och informerat polisen om att tillagningen var lyckad -men utelīmnade givetvis hans rasliga hīrkomst som sig bīr i sīdana kretsar.

Globala tendenser med mīrka undertoner

Australien, Nordamerika och Europa, respektive. Tre synnerligen makabra nyheter frīn tre olika kontinenter. Samtliga har florerat i massmedia under de senaste tvī veckorna. Samtliga har en īvertydlig gemensam nīmnare: fīrīvarna īr alla svarta mīn. Tiotusenkronorsfrīgan som onekligen infinner sig blir fīljaktligen om fīrīvarnas gemensamma rashīrkomst bara īr ett sammantrīffande, eller om de makabra dīden speglar ett stīndigt nīrvarande och tillika globalt mīnster. Om det senare īr fallet, mīste fīljdfrīgan, som onekligen īr av hīgre valīr, berīra orsakerna. Varfīr, om sī īr fallet, begīr svarta mīn vīldsbrott i hīgre grad jīmfīrt med mīn av andra raser?

Līt oss inleda med att konstatera det sjīlvklara svaret pī tiotusenkronorsfrīgan. Att svarta mīn īr starkt īverrepresenterade vad gīller vīlds- och sexualbrott īr ett faktum som kan konstateras med brottstatistik fīr nationer som frīmst befolkas av negroida populationer, sīvīl som med statistik fīr negroida minoritetsgrupper i icke-afrikanska nationer.

Den kanadensiske psykologiprofessorn J. Philippe Rushton kartlade den globala situationen ifrīga om ras och vīldsbrottslighet fīr ca 100 nationer, med utgīngspunkt frīn INTERPOL:s īrsbīcker, redan under 1980-talet. De brottskategorier som undersīktes var mord, vīldtīkt samt grov misshandel. Mīnstret som framtrīdde talade sitt tydliga sprīk; afrikanska och karibiska nationer hade dubbelt sī hīg vīldsbrottslighet som europeiska nationer och tre gīnger sī hīg vīldsbrottslighet som nordostasiatiska nationer. Professor Rushton replikerade sin studie med INTERPOL:s īrsbok anno 1990 och i artikeln Race and Crime som publicerades i tidsskriften Canadian Journal of Criminology samma īr kunde han īterigen konstatera att mīnstret kvarstod.

Den hīga vīldsbrottsligheten fīr svarta īr inget unikum fīr afrikanska nationer. Precis som professor Rushton fastslog, sī īr exempelvis statistiken fīr karibiska nationer, i vilka svarta ofta utgīr en betydande andel av respektive nations befolkning, analog med den fīr afrikanska nationer. Undersīker man svarta minoritetsgrupper i icke-afrikanska och icke-karibiska nationer framtrīder en markant īverrepresentation i vīldsbrottslighet fīr svarta i relation till majoritetsbefolkningen. I exempelvis USA har detta faktum īskīdliggjorts i brottsstatistiken sedan tidigt 1900-tal, samtidigt som fenomenet īr minst lika pītagligt i vīr samtid.

En intressant aspekt av skillnaderna mellan vit och svart vīldsbrottslighet i USA belyses i rapporten The Color of Crime, utgiven av New Century Foundation. I denna presenteras sammanstīlld brottsstatistik frīn FBI fīr īr 1997 och sīrskilt stor vikt har fīsts vid brott dīr fīrīvaren och offret hade olika rastillhīrighet. I rapporten ifrīga valde man dock att enbart fokusera pī svarta och vita. Resultatet? Av 1 700 000 vīldsbrott av ovannīmnd karaktīr begicks hela 90 procent av svarta fīrīvare mot vita offer(!), vilket beskriver en verklighet som stīr i diametral motsats till den myt som odlats av massmedia, dīr svarta oftast portrītteras som offer och vita som fīrīvare. Vidare kunde The Color of Crime īter blottlīgga den allmīnna svarta īverrepresentationen, jīmfīrt med vita, ifrīga om vīldsbrottslighet.

Betydande svarta minoritetsgrupper īterfinns vid sidan av USA i en rad andra nationer, sīsom exempelvis Storbritannien, Kanada och Brasilien. īven i dessa nationer īr svarta īverrepresenterade i vīldsbrottsstatistiken, som professor Rushton pīpekar i ytterligare en artikel om īmnet ifrīga - Race and Crime: an international dilemma, publicerad i tidsskriften Society 1995.

Ensidighet i samhīllsdebatten

Nīrhelst det pītalas att en viss rasgrupp utmīrker sig inom ett mindre avundsvīrt omrīde, rycker mīngkulturens devota apologeter genast ut fīr att fīrsvara sin verklighetsfrīnvīnda utopi. Deras vapen heter allt som oftast "soc