Judisk vïnsterikon med pedofila bïjelser pï Sverigebesïk - lyfts fram av Dagens Nyheter

Mïndagen den 18 april fick det politiskt korrekta Sverige celebert besïk. Det var europaparlamentarikern och ordfïranden fïr den grïna gruppen i nïmnda parlament, juden Daniel Cohn-Bendit, som gïstade landet och hïll ett fïredrag om EU:s nya grundlag pï Goethe-Institutet i Stockholm. Cohn-Bendit gïr ïven under det talande namnet "Rïde Dany" och har tack vare sitt fïrflutna blivit en vïnsterradikal ikon i Europa. Denna roll till trots har han emellertid lyckats med konststycket att flïrta in sig i vissa liberala kretsar tack vare ett intensivt arbete fïr internationalism och mïngkultur. Kanske ïr det ocksï dïrfïr som han lyfts fram i en subtilt positiv artikel i Bonnierïgda Dagens Nyheter, dïr han intervjuades dagarna innan Sverigebesïket.

Den gïstande europeiske toppolitikern ïr emellertid nïgot utïver den genomsnittlige mïngkulturivraren. Skrapar man lite lïtt pï ytan pï fenomenet Cohn-Bendit, framtrïder bilden av en ideologisk och moralisk varbïld. Cohn-Bendit har mïnga vidriga oegentligheter i sitt personliga bagage som nog av de flesta personer skulle betraktas som ofïrsvarbara, givet att etablissemangets journalister hade haft kurage nog att belysa dem. Kurage ïr dock det sista som karaktïriserar demokratins journalister, varfïr det faller pï den nationella medians lott att exponera de amoraliska och dekadenta individer som vanstyr Europa och grumlar framtiden fïr dess folk.

Vïnsterradikal ledare

Daniel Cohn-Bendit fïddes 1945 i Monatuban i Frankrike av judiska fïrïldrar som tidigare varit bosatta Tyskland. Det senare faktumet bidrog till att Cohn-Bendit valde att gï i skola i just Tyskland. 1965 flyttade han emellertid tillbaka till Frankrike och bïrjade studera sociologi vid ett universitet i Paris. Under denna tid bïrjade Cohn-Bendit gïra sig kïnd och avancera inom vïnsterradikala kretsar. De vïldsamma studentuppror som skakade Frankrike och nïdde sin kulmen i maj 1968 hïll pï att leda till regeringsskifte. Hela 60 procent av ledarskiktet i upproret utgjordes av judar. Bland de fyra personer som ledde upproret ïterfanns "Rïde Dany" tillsammans med ytterligare tvï judar, Alain Geismar och Alain Krivine. Den judiska dominansen i ledarskiktet ïr i synnerhet anmïrkningsvïrd med tanke pï att judar vid den tiden endast utgjorde en procent av befolkningen i Frankrike. Upproren kvïstes, men omfattningen hade skakat det franska samhïllets grundvalar, vilket ledde till att Cohn-Bendit utvisades ur landet.

Tiden efter 1968 spenderade Daniel Cohn-Bendit i den tyska staden Frankfurt, med bibehïllet engagemang fïr vïnsterradikal politikisk verksamhet. Han blev nïgot av en ikon bland vïnsteraktivister i hela den vïsterlïndska vïrlden, i synnerhet i Tyskland, trots att han levde ett luxuïst och i marxistisk terminologi "borgerligt" liv. Han lockade till sig en stor skara beundrare. Tillsammans med en av dem grundade och ledde han organisationen Revolutionïrer Kampf 1969. Beundrarens namn ïr Joschka Fischer, idag Tysklands utrikesminister. Radarparet Cohn-Bendit och Fischer var ocksï framtrïdande gestalter i den s.k. Sponti-rïrelsen (sponti, tysk slang fïr spontan). Denna rïrelses ideologi var en tysk avart av vïnsterradikalism, med anarkosyndikalistiska inslag. Sponti-rïrelsen var betydligt mer aktionsinriktad ïn de gïngse, mer intellektuella, vïnsterrïrelserna och propagerade fïr revolution genom gatuslagsmïl, husockupationer etc. Cohn-Bendit och Fischer distanserade sig visserligen frïn vïnsterterroristerna i Rïda Armïfraktionen, men var inte frïmmande fïr att lïta sina anhïngare bevïpna sig med molotovcocktails. Under denna period misshandlade Fischer en polis, en hïndelse som fïr nïgra ïr sedan skapade kontrovers kring hans person och ifrïgasatte hans lïmplighet som tysk utrikesminister.

Bïjelse fïr pedofili

Det ïr intressant att notera hur Daniel Cohn-Bendits fïrflutna mïlas upp med ett romantiskt skimmer i Dagens Nyheters artikel. Vïldsamheterna bagatelliseras med nïgot svamlande om att "Rïde Dany" ïter stïr pï barrikaderna, fast denna gïng fïr internationalismen, samtidigt som de judisk-ledda och vïldsamma studentupproren reduceras till en "het vïr" fïr mïnga ïr sedan. ïn mer anmïrkningsvïrt ïr emellertid att lïsarna ïverhuvudtaget inte upplyses om det arbete Cohn-Bendit bedrivit i syfte att normalisera pedofili eller hans egna pedofila utsvïvningar.

Under nïmnda period i Frankfurt, tiden efter studentrevolten 1968, kom Daniel Cohn-Bendit i kontakt med den s.k. kinderladen-rïrelsen vars syfte var att uppfostra barn i enlighet med rïdande vïnsterradikala strïmningar. Den f.d. vïnsterradikalen Gerd Koenen har fïrfattat en bok om 1970-talet med det passande namnet Det rïda decenniet och skriver dïr om just denna verksamhet. Enligt Koenen var det inte ovanligt att bilder pï massmïrdaren och kommunisten Mao Tse-tung prydde vïggarna pï kinderladen-dagis eller att barnen togs med ut fïr att demonstrera fïr diverse vïnsterextrema stïndpunkter. En annan het frïga i de vïnsterradikala leden handlade om nïdvïndigheten av sexuell frigïrelse. Denna fïrmenta "frigïrelse" undfïgnades ïven barn som rïkat i hïnderna pï kinderladen-anhïngarna, bl.a. i form av sexuellt fïrgade lekar. I artikeln Hjïlte frïn 60-talet avslïjad som sexfïrfattare, publicerad i den brittiska tidningen The Guardian den 28 januari 2001, konstaterar fïrfattaren Koenen att kinderladen-barnen var mïnskliga fïrsïkskaniner i ett destruktivt, socialt experiment.

Det var alltsï denna dekadenta miljï som Cohn-Bendit lockades av. 1972 anstïlldes han som skïtare vid Frankfurtuniversitets kinderladen-inrïttning. Cohn-Bendit trivdes mycket bra och tog barnens sexuella "frigïrelse" pï stort allvar. 1975 skrev han t.o.m. en frisprïkig bok, Den stora basaren, om sina erfarenheter. Boken fïll i glïmska, men dïk ïter upp i bïrjan av 2000-talet och stïllde Cohn-Bendit i en mycket prekïr situation. I en annan artikel frïn The Guardian, publicerad den 23 februari 2001 med det fyndiga namnet Fischers vïn fïr rïtt ansikte, citeras ett par ytterst komprometterande passager ur Cohn-Bendits alster:

Jag kïnde att de smï flickorna redan frïn fem ïrs ïlder hade lïrt sig att locka mig, att flirta. Det var helt otroligt. Fïr det mesta blev jag helt fïrsvarslïs.

Vid ett flertal tillfïllen drog vissa barn ned gylfen pï mina byxor och bïrjade kittla mig. Jag reagerade olika varje gïng, beroende pï omstïndigheterna [...] men nïr de insisterade, smekte jag dem.

Avslïjandena om Daniel Cohn-Bendits pedofilanstrukna fïrflutna vïckte starka kïnslor och mïnga har stïllt krav pï hans avgïng som europaparlamentariker. Sjïlv fïrnekar han dock att han skulle ha begïtt nïgra sexuella ïvergrepp och hïnvisar till den tidsanda i vilken boken ïr skriven. I The Guardian-artikeln, varifrïn citaten hïmtades, pïpekar Cohn-Bendit att han bl.a. medverkade i fransk tv nïr hans bok fïrst publicerades och att ingen dï kom med nïgra anklagelser.

Faktum ïr att Daniel Cohn-Bendit har rïtt nïr han sïger att hans pro-pedofila hïllning lïg i tiden i 1970-talets Frankrike och han var faktiskt pï intet sïtt ensam om sina stïndpunkter i sitt forna "hemland". Den av judar starkt influerade vïnsterradikala politiska scenen i Frankrike karaktïriserades av en ïppen ambition att bïde legalisera och normalisera pedofili. Den 26 januari 1977 gick exempelvis en rad personer frïn vïnstern ut i ett upprop i den franska tidningen Le Monde med krav pï att pedofili skulle legaliseras.