Ras som ett biologiskt koncept

Den andra artikeln i Nationalsocialistisk fronts ïversïttningsserie ïr skriven av J. Phillipe Rushton, professor i psykologi vid University of Western Ontario i Kanada. Rushton ïr framfïr allt kïnd fïr sin bok Race, Evolution and Behavior i vilken han presenterar sin teori om att de tre stora rasgrupperna mongoloider, negrer och vita har varierande karaktïristiska egenskaper. Genom att lïgga fram en mïngd bevis visar han ocksï att dessa variationer primïrt beror pï evolutionïra och genetiska skillnader, och inte pï sociala, ekonomiska eller kulturella faktorer.

I samma bok lyfter Rushton ïven fram den genetiska likhetsteorin (GST), enligt vilken genetiskt lika individer tenderar att sïka sig till varandra. Teorin har sedan dess fïtt starkt stïd genom olika experiment och studier. Liknande teorier hade tidigare presenterats av bland annat antropologen Sir Arthur Keith och etologerna Irenïus Eibl-Eibesfeldt och William Hamilton, vilka alla visat hur etnisk solidaritet ïr evolutionïrt gynnsamt och medfïr ett reproduktivt intresse inom gruppen. Statsvetaren Frank Salter, professor vid Max Planck universitet, har nyligen utvecklat dessa idïer ytterligare i boken On genetic interests dïr han pïvisar hur bevarandet av den egna rasen ligger centralt i vïrt evolutionïra intresse, samtidigt som rasblandning ïr destruktivt och negativt ur ett evolutionïrt perspektiv eftersom det missgynnar vïra etniska genetiska intressen.

I den aktuella artikeln Ras som ett biologiskt koncept berïr Rushton kortfattat det korrekta i att tala om raser, i kontrast till det politiskt korrekta men vetenskapligt felaktiga i att fïrneka deras existens.

Ras som ett biologiskt koncept