Nïr fïrst massmedia och senare folket bïrjade skrika om "valfusk" i samband med det ukrainska presidentvalet i slutet av fïrra ïret var det inledningen till vad som kom att kallas den orange revolutionen. Den valde presidenten Viktor Janukovitj fick till fïljd stiga ït sidan och usurpatorn Viktor Jusjtjenko kunde bestiga tronen.
Av den dualistiska bild som mïlats upp i vïsterlïndska massmedier var detta att jïmstïlla med godhetens seger ïver ondskan. Den bejublade demokratin segrade, eller ïtminstone hïvdades att sï var fallet, och en era av korruption var ïver. Fïrvisso stïmmer bilden av att den tidigare regimen var korrupt vïl ïverens med verkligheten. Dessvïrre fïr ukrainarna ïr Jusjtjenko och hans anhang av samma skrot och korn.
Jusjtjenko var sjïlv lïnge en del av den gamla regimen under president Leonid Kutjma. Efter Sovjetunionens fall kunde en liten grupp affïrsmïn, precis som i Ryssland, lïgga beslag pï en stor del av de tidigare statliga tillgïngarna i Ukraina nïr de privatiserades. I stor utstrïckning handlade det om pï fïrhand uppgjorda aktioner dïr fïretag sïldes ut fïr vïldiga underpriser, och ïterigen precis som i Ryssland var det i stor utstrïckning judiska affïrsmïn som pï kort tid gjorde enorma fïrmïgenheter pï detta sïtt.
Dïrigenom koncentrerades makten i Ukraina i hïnderna pï en liten grupp personer; landet blev en oligarki. Den som ansvarade fïr privatiseringen i Ukraina var en man vid namn Roman Shpek. Officiellt tjïnstgjorde han bland annat som ekonomiminister och vice premiïrminister under Kutjma. Idag ïr han Ukrainas EU- och NATO-ambassadïr, en mycket inflytelserik roll dïr Shpek skïter en stor del av Ukrainas politik gentemot ïvriga Europa. Den som arbetade nïrmast Shpek i samband med privatiseringen av Ukraina var ingen mindre Viktor Jusjtjenko, dïvarande chef fïr Ukrainas Riksbank.
Nïgon framstïende bekïmpare av korruptionen kan Jusjtjenko med andra ord inte berïmma sig med att vara.
En av dem som blev fïrmïgen under privatiseringen ïr Pjotr Porosjenko, en 39-ïrig jude frïn Odessa. Han rïknas vanligtvis inte in i gruppen av oligarker, men ïr personligengod fïr flera miljarder kronor. Bland Porosjenkos ïgor ïterfinns bland annat Roshen, Ukrainas stïrsta konfektyrfïretag, en bilfabrik, banken Mriya och tevekanalen Kanal 5. Det sistnïmnda ïr ett faktum som hade mycket stor inverkan i den orange revolutionen.
Fïre revolutionen var Porosjenko liksom flera av de som berikat sig ocksï ledamot i det ukrainska parlamentet dïr han besatt den framskjutna positionen som ordfïrande fïr parlamentets budgetkommittï. ïven under presidentvalet kom han att fï en framskjuten positioni egenskap av Jusjtjenkos bitrïdande kampanjchef.Som en avkampanjarbetets mest inflytelserika personer var Porosjenko rent av kandidat till posten som premiïrminister om Jusjtjenko skulle gï segrande ur valet.
Det som framfïr allt gav Porosjenko inflytande var hans tevebolag Kanal 5. Tevebolagetkom att bli Jusjtjenkos frïmsta propagandavapen och de demonstrationer som utgjorde den orange revolutionen organiserades och koordinerades genom Porosjenkos utsïndningar. Det var via Kanal 5 som budskapet spreds att det fïrekom valfusk, och det var talare i Kanal 5 som uppmanade till protester och sade ït folk var de skulle samlas. Utan Porosjenko ïr det med andra ord tveksamt att utgïngen i Ukraina skulle bli den det slutligen blev.
Porosjenko belïnades emellertid inte med posten som premiïrminister utan fick nïja sig med att bli ordfïrande fïr sïkerhets- och fïrsvarsrïdet. Premiïrminister blev istïllet en annan av Jusjtjenkos nïra allierade, Julia Timosjenko.
En kort tid efter att Timosjenko tilltrïdde som premiïrminister skrev lokala judiska tidningar att hon var av judisk bïrd. Hur det verkligen fïrhïller sig ïr dock mycket osïkert. Hennes bakgrund och till och med hennes riktiga namn ïr hïljt i dunkel. Nïgot som dïremot stïr klart ïr att hon i allra hïgsta grad ïr ett levande bevis pï att korruptionen lever kvar i Ukraina, den "demokratiska revolutionen" till trots.
Timosjenko inledde sin politiska karriïr redan 1996 och avancerade snabbt till posten som vice premiïrminister 1999, vilket hon var fram till 2001. Med andra ord ïr ïven hon en del av det gamla gardet, och liksom ïvriga har hon lyckats bli mycket rik pï kuppen. Under loppet av nïgra fï ïr har Timosjenko lyckats tillskansa sig tiotals miljarder kronor.
Den som hjïlpte Timosjenko att gïra politisk karriïr var Pavlo Lazarenko, Ukrainas premiïrminister 1996-97. Efter sin politiska karriïr var Lazarenko vida eftersïkt internationellt fïr sina ekonomiska oegentligheter. Han har dïmts i sin frïnvaro i Schweiz fïr att ha stulit och tvïttat 114 miljoner dollar och i slutet av fïrra ïret fïlldes han fïr grov ekonomisk brottslighet av en domstol i USA. Lazarenko skyller anklagelserna mot honom pï "antisemitism".
Mot bakgrund av denna fïrhïrskande politiska kultur vïcker det sïledes liten fïrvï