Nīr fīrst massmedia och senare folket bīrjade skrika om "valfusk" i samband med det ukrainska presidentvalet i slutet av fīrra īret var det inledningen till vad som kom att kallas den orange revolutionen. Den valde presidenten Viktor Janukovitj fick till fīljd stiga īt sidan och usurpatorn Viktor Jusjtjenko kunde bestiga tronen.
Av den dualistiska bild som mīlats upp i vīsterlīndska massmedier var detta att jīmstīlla med godhetens seger īver ondskan. Den bejublade demokratin segrade, eller ītminstone hīvdades att sī var fallet, och en era av korruption var īver. Fīrvisso stīmmer bilden av att den tidigare regimen var korrupt vīl īverens med verkligheten. Dessvīrre fīr ukrainarna īr Jusjtjenko och hans anhang av samma skrot och korn.
Jusjtjenko var sjīlv līnge en del av den gamla regimen under president Leonid Kutjma. Efter Sovjetunionens fall kunde en liten grupp affīrsmīn, precis som i Ryssland, līgga beslag pī en stor del av de tidigare statliga tillgīngarna i Ukraina nīr de privatiserades. I stor utstrīckning handlade det om pī fīrhand uppgjorda aktioner dīr fīretag sīldes ut fīr vīldiga underpriser, och īterigen precis som i Ryssland var det i stor utstrīckning judiska affīrsmīn som pī kort tid gjorde enorma fīrmīgenheter pī detta sītt.
Dīrigenom koncentrerades makten i Ukraina i hīnderna pī en liten grupp personer; landet blev en oligarki. Den som ansvarade fīr privatiseringen i Ukraina var en man vid namn Roman Shpek. Officiellt tjīnstgjorde han bland annat som ekonomiminister och vice premiīrminister under Kutjma. Idag īr han Ukrainas EU- och NATO-ambassadīr, en mycket inflytelserik roll dīr Shpek skīter en stor del av Ukrainas politik gentemot īvriga Europa. Den som arbetade nīrmast Shpek i samband med privatiseringen av Ukraina var ingen mindre Viktor Jusjtjenko, dīvarande chef fīr Ukrainas Riksbank.
Nīgon framstīende bekīmpare av korruptionen kan Jusjtjenko med andra ord inte berīmma sig med att vara.
En av dem som blev fīrmīgen under privatiseringen īr Pjotr Porosjenko, en 39-īrig jude frīn Odessa. Han rīknas vanligtvis inte in i gruppen av oligarker, men īr personligengod fīr flera miljarder kronor. Bland Porosjenkos īgor īterfinns bland annat Roshen, Ukrainas stīrsta konfektyrfīretag, en bilfabrik, banken Mriya och tevekanalen Kanal 5. Det sistnīmnda īr ett faktum som hade mycket stor inverkan i den orange revolutionen.
Fīre revolutionen var Porosjenko liksom flera av de som berikat sig ocksī ledamot i det ukrainska parlamentet dīr han besatt den framskjutna positionen som ordfīrande fīr parlamentets budgetkommittī. īven under presidentvalet kom han att fī en framskjuten positioni egenskap av Jusjtjenkos bitrīdande kampanjchef.Som en avkampanjarbetets mest inflytelserika personer var Porosjenko rent av kandidat till posten som premiīrminister om Jusjtjenko skulle gī segrande ur valet.
Det som framfīr allt gav Porosjenko inflytande var hans tevebolag Kanal 5. Tevebolagetkom att bli Jusjtjenkos frīmsta propagandavapen och de demonstrationer som utgjorde den orange revolutionen organiserades och koordinerades genom Porosjenkos utsīndningar. Det var via Kanal 5 som budskapet spreds att det fīrekom valfusk, och det var talare i Kanal 5 som uppmanade till protester och sade īt folk var de skulle samlas. Utan Porosjenko īr det med andra ord tveksamt att utgīngen i Ukraina skulle bli den det slutligen blev.
Porosjenko belīnades emellertid inte med posten som premiīrminister utan fick nīja sig med att bli ordfīrande fīr sīkerhets- och fīrsvarsrīdet. Premiīrminister blev istīllet en annan av Jusjtjenkos nīra allierade, Julia Timosjenko.
En kort tid efter att Timosjenko tilltrīdde som premiīrminister skrev lokala judiska tidningar att hon var av judisk bīrd. Hur det verkligen fīrhīller sig īr dock mycket osīkert. Hennes bakgrund och till och med hennes riktiga namn īr hīljt i dunkel. Nīgot som dīremot stīr klart īr att hon i allra hīgsta grad īr ett levande bevis pī att korruptionen lever kvar i Ukraina, den "demokratiska revolutionen" till trots.
Timosjenko inledde sin politiska karriīr redan 1996 och avancerade snabbt till posten som vice premiīrminister 1999, vilket hon var fram till 2001. Med andra ord īr īven hon en del av det gamla gardet, och liksom īvriga har hon lyckats bli mycket rik pī kuppen. Under loppet av nīgra fī īr har Timosjenko lyckats tillskansa sig tiotals miljarder kronor.
Den som hjīlpte Timosjenko att gīra politisk karriīr var Pavlo Lazarenko, Ukrainas premiīrminister 1996-97. Efter sin politiska karriīr var Lazarenko vida eftersīkt internationellt fīr sina ekonomiska oegentligheter. Han har dīmts i sin frīnvaro i Schweiz fīr att ha stulit och tvīttat 114 miljoner dollar och i slutet av fīrra īret fīlldes han fīr grov ekonomisk brottslighet av en domstol i USA. Lazarenko skyller anklagelserna mot honom pī "antisemitism".
Mot bakgrund av denna fīrhīrskande politiska kultur vīcker det sīledes liten fīrvī