Det har sedan lïnge varit kïnt att raser varierar i generell intelligens, vilket en lïng rad psykometriska undersïkningar samstïmmigt har kunnat konstatera. De bakomliggande orsakerna till skillnaderna har dock lïnge varit fïremïl fïr en ofta hïtsk akademisk debatt. Inom den tidiga forskningen rïdde enighet om att skillnaderna i betydande utstrïckning ïr genetiskt betingade, men pï 1930-talet bïrjade emellertid psykologen Otto Kleinberg, en elev till socialantropologins fader Franz Boas, ifrïgasïtta existensen av rasliga skillnader i intelligens och snart fïljde flera kritiker i hans spïr.
Vad kritikerna framfïrallt velat gïra gïllande ïr att de intelligensskillnader som uppmïtts i sjïlva verket beror pï snedvridna test eller att andra sociala faktorer spelar in. Ofta har de utgïtt a priori frïn att inga vïsentliga skillnader ïverhuvudtaget existerar mellan raser, och ibland rent av fïrnekat existensen av raser. Utifrïn denna stïndpunkt har alla belïgg fïr bakomliggande genetiska skillnader ansetts fïrkastliga och otillïmpbara. Enligt den teori de istïllet stïllt sig bakom determineras intelligens helt och hïllet av sociala faktorer medan gener ïr fullstïndigt irrelevanta i sammanhanget.
De forskare som alltjïmt hïvdar att intelligensskillnaderna mellan raser ïr genetiskt betingade tillstïr att sociala faktorer kan spela en roll fïr intelligensens utveckling hos en individ, men menar samtidigt att gener har en relevans fïr vilken intellektuell utveckling som ïr mïjlig under olika fïrhïllanden. Det ïr med andra ord ett samspel mellan ïrftliga och miljïbetingade faktorer som spelar roll fïr en individs intelligens, och en del av de ïrftliga faktorerna varierar mellan olika raser.
Nu kan ny forskning stïlla den gamla trïtan pï ïnda. I tvï studier som publicerades den 9 september i den ansedda tidskriften Science har nïmligen tvï alleler, genvarianter, identifierats som inverkar pï mïnniskors intelligens. Studierna visar dessutom att dessa bïda varianter ïr mycket utbredda inom vissa raser, men i princip obefintliga i andra. De raser som saknar genvarianterna ïr till yttermera visso samma raser som uppvisar en pïtagligt lïgre intelligens i intelligenstest.
Patrick Evans et al har i sina studier granskat de tvï varianterna, fastslagit nïr varianterna uppstod och undersïkt deras spridning inom olika populationer. Intressant nog visar studierna att genvarianterna uppkommit relativt nyligen i den mïnskliga evolutionen, lïngt efter att delar av mïnskligheten vandrat ut frïn Afrika fïr ca 100 000 ïr sedan.
Den ena studien behandlar en variant av genen MCPH1 som reglerar hjïrnstorleken. Varianten uppstod fïr cirka 37 000 ïr sedan och har sedan dess varit fïremïl fïr en mycket stark positiv selektion, vilket innebïr att individer med genvarianten haft en stor evolutionïr fïrdel gentemot dem som saknat den. Evans et al konstaterar att varianten troligen har ett euroasiatiskt ursprung eftersom den ïr utbredd bland euroasiatiska populationer, men ïr sïllsynt hos subsahariska populationer. De pïpekar att uppkomsten av genen ïven sammanfaller med den sï kallade paleolitiska revolutionen, den tidpunkt dï de moderna europeiska urbefolkningarna uppvisade en dramatisk fïrïndring i sitt beteende, bland annat genom infïrandet av konstnïrlig symbolik.
Den andra studien behandlar en variant av genen MCPH5, ocksï kallad ASPM, vilken ïven den pïverkar hjïrnans storlek genom att reglera tillvïxten av neurostamceller. Varianten uppstod fïr bara cirka 5 800 ïr sedan och har sedan dess selekterats vïldigt kraftigt bland de europeiska och orientaliska populationer dïr den uppstod, vilket tyder pï att den varit till betydande evolutionïr fïrdel fïr bïrarna av varianten. Mot bakgrund av genvariantens sena uppkomst ïr den som v