Sionismen skapar sina egna myter

Sverige Efter Henrik Bachners rapport som sïger att svenskarna ïr antisemiter fïr att de inte ïnskar en judisk statsminister, tar avstïnd frïn judars fïrtryck av palestinier mm har trïngseln varit stor bland dem som vill synas i media. Somliga forskare har fïrdïmt rapportens trovïrdighet. Bland dem som sïkt utrymme finns journalisten Anna-Lena Lodenius som menar att rapporten inte ïr trovïrdig eftersom deltagarna i undersïkningen fïtt fïrdiga svar och ledande frïgor att kryssa i och dïrmed inte kunnat utveckla sina egna ïsikter vilket givit vinklade och felaktiga svar. Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap vid Gïteborgs universitet, menar att rapporten inte kan tas pï allvar eftersom hela 2000 personer av de 5000 valt att inte svara pï frïgorna. Ett sïdant stort bortfall gïr att den statistiska sïkerheten minimeras.

Helïne Lïïw, tidigare kritisk mot likande rapporter

Kritiken ïr inte ny. Nïr en liknande rapport presenterades fïr nïgra ïr sedan var kritiken snarlik. Dï hade svenska elever utfrïgats pïsnarlikt sïtt och den rapportenvisade att mïnga betvivlade eller inte med sïkerhet kunde sïga att ïFïrintelsenï ïgt rum. Bland kritikerna dï fanns Helïne Lïïw som menade att rapporten misstolkats och ïverdrivits. Rapporten ledde till att staten startade Forum fïr Levande historia och Lïïw blev dess chef och sedan dess har kritiken frïn hennes sida lyst med sin frïnvaro.

Men det finns andra som inte bryr sig sï mycket om trovïrdigheten i rapporten. Fïr dem finns det politiska poïnger att vinna pï att rapporten lyfts fram. En av dem ïr Salomon Schulman, flitig debattïr och fïrfattare fïr judarnas och sionismens sak. I Sydsvenskan skriver han idag under rubriken ïAntisemitismen skapar sina egna myterï att det, utrïknat utifrïn rapporten, ïfinns en knapp halvmiljon antisemiter i Sverige. Trots Fïrintelsenï.

Schulman menar i sin artikel att judarna ïr oerhïrt utsatta i Sverige trots att de funnits i Sverige som minoritet i ïver 200 ïr, ïoch i historiebïcker har gïng pï gïng understrukits hur mycket denna lilla minoritet bidragit till Sveriges utvecklingï. Det senare ïr sant. Vad vore exempelvis Sverige utan familjen Bonnier vars tidningar under 1930-talet fïrde regelrïtta hetskampanjer mot finansmannen Ivar Kreuger och deltog i mïrkandet av hans dïdsorsaker? Vad vore Sverige utan DN:s ledarskribent Peter Wolodarski som fïrsïker hetsa Sverige in i krig mot Irak och andra stater under amerikansk flagg? Vad vore Sverige utan Olof Aschberg som deltog i finansieringen av sïvïl ryska revolutionen som den svenska socialdemokratin och kommunismen? Eller hans sonson, Robert Aschberg,med fïrflutet som kommunist och offentlig onanist numera kallar sig journalist?Listan kan gïras lïng av dessa medlemmar ur minoriteten som bidragit till Sveriges utveckling.

Intressant i sammanhanget ïr dock att Salomon Schulman vill tillskriva den judiska minoriteten egenskapen att de bidragit till Sveriges utveckling. Enligt rapporten som han hïnvisar till ïr det ett tecken pï antisemitism att tillskriva judarna egenskaper. den-svenske.com brukar exempelvis inte tillskriva judarna nïgonting eftersom det vore befïngt att tro att alla judar ligger bakom hïndelser av olika slag. Dïremot kan vi peka ut enskilda judar, eller judar i grupp. Pï sï sïtt ïr vi, enligt rapportens sïtt att se det, inte antisemiter men det ïr Salomon Schulman som vill sïtta stïmplar pï hela den judiska minoriteten. Varfïr skulle det vara i sin ordning att kollektivt tillskriva judarna positiva egenskaper eller aspekter, men inte negativa sïdana? Borde detta inte fïrdïmas med samma iver av dem som ïr emot att judarna tillskrivs kollektiva egenskaper?

En av de lokaler som Levande historia anvïnder pï skattebetalarnas bekostnad

I sin a