De senaste veckorna har medierna i Frankrike dominerats av de vïldsamma demonstrationer som fïljt i spïren av ett nytt lagfïrslag om ungdomars anstïllningsskydd i landet. Veckorna innan dess var det en annan vïldsam hïndelse som dominerade nyhetsflïdet, berïttelsen om det brutala mordet pï den 23-ïrige juden Ilan Halimi, ett mord i vars kïlvattnen en debatt virvlade upp om det fïrmenta problemet med "antisemitism" i Frankrike.
Ilan Halimi, en mobiltelefonfïrsïljare, fïrsvann i januari sedan han givit sig ut pï en trïff med en kvinna han trïffat i den butik dïr han arbetade. En tid dïrefter kontaktades Halimis fïrïldrar av en person som lït meddela att Halimi kidnappats och framfïrde krav pï en lïsensumma fïr att han skulle friges. Pï polisens inrïdan gick fïrïldrarna inte med pï kidnapparnas krav och svarade heller inte i telefonen nïr kidnapparna fïrsïkte ringa dem igen. Den 13 februari pïtrïffades Halimi naken, bunden och svïrt misshandlad vid vïgkanten i en fïrort till Paris. Pï vïg till sjukhus avled han till fïljd av skadorna.
Halimi fïll offer fïr en kidnapparliga bestïende av afrikaner och araber som satt i system att locka till sig unga mïn med hjïlp av attraktiva kvinnor. Ligan hade pï liknande sïtt utan framgïng fïrsïkt snïrja minst tio mïn, bïde judar och fransmïn, innan de lyckades fïra bort Halimi. En kort tid efter Halimis dïd kunde polisen gripa tretton misstïnkta i en av Paris invandrartïta fïrorter. Ligaledaren Youssef Fofana greps av polis i sitt fïdelseland Elfenbenskusten och har utlïmnats till Frankrike dïr han inom kort skall stïllas infïr rïtta.
Polisen sïger sig vara fïrbryllad ïver ligans agerande. Medlemmarna i ligan saknade helt realistiska planer fïr hur lïsensumman skulle betalas ut, men vad som framfïrallt fïrvïnar ïr det ïvervïld deras offer utsattes fïr. Stora delar av Halimis kropp var nïr han pïtrïffades tïckt av blïmïrken, skïrsïr och brïnnmïrken, skador som tillfogats honom vid flera tillfïllen under flera dagars tid.
Vïldsamma mord hïr emellertid inte till ovanligheterna i det mïngkulturella Frankrike och till en bïrjan var fallet Halimi bara ytterligare ett i mïngden av de cirka 700 mord som ïrligen drabbar landet, men det faktum att Halimi var jude gjorde snart att uppmïrksamheten kring mordet blev en helt annan ïn den brukliga.
En starkt bidragande faktor var att hans dïd av en hïndelse sammanfïll med den judiska paraplyorganisationen CRIF:s ïrliga middag, en tillstïllning dï alla ministrar, ledande politiker, tjïnstemïn och affïrsmïn i Frankrike inbjuds till en middag tillsammans med landets judiska elit, ofta karaktïriserad av olika politiska lïften till den judiska minoriteten. Mordet pï Halimi blev middagens huvudïmne, dïr de judiska ledarna vïnde sig direkt till premiïrminister Dominique de Villepin med krav pï en grundlig utredning av fallet. "ïr Ilian dïd eftersom han ïr jude? Herr premiïrminister, du ïr skyldig landet sanningen", sade CRIF:s ordfïrande Roger Cukierman bland annat i sitt tal under middagen.
Nïrvarande vid middagen var ïven inrikesministern Nicolas Sarkozy, sjïlv jude, som snabbt hïvdade att "antisemitism" lïg bakom mordet, trots att gïrningsmïnnen inte gripits och att nïgra andra motiv ïn de ekonomiska inte var kïnda. Sarkozy framfïrde senare samma pïstïende infïr media och i det franska parlamentet.
De pïfïljande dagarna fylldes franska ledarsidor och fïrstasidor av artiklar med fïrdïmanden av "antisemitismen". Liknande artiklar publicerades inom kort ïver hela vïrlden, inklusive Sverige, dïr mordet pï Halimi hïvdades vara prov pï "judehat". I Paris arrangerades en demonstration med 33 000 deltagare, de flesta judar och bland dem inrikesminister Sarkozy, i protest mot "antisemitismen", och vid begravningen av Halimi i Paris stïrsta synagoga deltog demonstrativt flera hïgdjur inom den franska politiken, sï som premiïrminister de Villepin och president Jacques Chirac, till stïd fïr landets judenhet.
Allt detta samtidigt som bïde polis och ïklagare konstaterade att ingenting tydde pï att "antisemitism" hade nïgon som helst relevans fïr dïdet. Utspelen frïn de judiska ledarna i Frankrike och gensvaren frïn politiker och media mïlade med andra ord upp en med verkligheten icke ïverensstïmmande bild i mïnniskors medvetande, men en sï pass stark bild att den ïndï fïrgat och av mïnga mïnniskor fïrnimmas som verkligheten. Detta efterspel till mordet pï Halimi ïterspeglar ett fïrfarande som ïr lïngt ifrïn unikt; en process som i modern politik snarare blivit regel ïn undantag.
De senaste ïren har flera fall uppdagats i Frankrike dïr motiven bakom olika brott, eller pïstïdda brott, initialt tillskrivits en fïrment "antisemitism", vilket senare i tysthet har kunnat konstateras vara helt obefogat.
Ett av de mest uppmïrksammade fallen var knivïverfallet pï rabbi Gabriel Farhi, son till en av Frankrikes mest framstïende rabbiner och sjïlv ledare fïr organisationen Mouvment juif libïral de france. Farhi pïrtïffades knivskuren i januari 2004 och berïttade senare fïr polisen hur en man ifïrd motorcykelhjïlm ïverfïll honom pï vïg hem frïn en synagoga. Under utropet "Allah Akhbar", Gud ïr stïrst, stïtte mannen en kniv i Farhi. ïverfallet hade fïregïtts av hotbrev mot rabbi Farhi och flera andra ledande judar, vilket var en av anledningarna till att knivdïdet rïnte stor uppmïrksamhet sïvïl i Frankrike som utomlands.
Jacques Chirac och Paris borgmïstare Bertrand Delanoe gick ut i massmedia och fïrdïmde dïdet. Farhi sjïlv gav ocksï flera intervjuer dïr han manade till kamp mot "antisemitismen". Hïndelsen fick emellertid en tvïr vïndning dï polisen plïtsligt grep rabbi Farhi. Det visade sig nïmligen att hela hïndelsen var arrangerad och att den som hïll i kniven vid "ïverfallet" var ingen mindre ïn Farhi sjïlv. Kort efter gripandet kunde ytterligare flera judar gripas i kretsen kring Farhi, misstïnkta fïr att ha fïrfattat falska hotbrev till judiska ledare, inklusive de brev Farhi tidigare hïvdat fïregick ïverfallet pï honom.
I maj 2004 dïmdes Alex Moise, ïverhuvudet fïr den sionistiska organisationen Frankrikes vïnner till Israels Likudparti, till tvï mïnaders fïngelse i ett liknande fall sedan han pï motsvarande manïr fïrfattat en rad "antisemitiska" hot mot sig sjïlv. I juni samma ïr uppmïrksammades hur ett 50-tal gravstenar pï en judisk griftegïrd i ïstra Frankrike vrïkts omkull, med pïfïljande rubriker runtom i landet dïr det intrïffade beskrevs som ett "antisemitiskt" illdïd. Vid den pïfïljande polisutredningen kunde det dock konstateras att gravstenarna blïst omkull i en storm som dragit fram ïver omrïdet.
Den 4 juni 2004 angreps den 17-ïrige juden Yisrael Yiftah pï vïgen till en affïr mittemot den judiska skolan Mekor Yisrael i Paris, en hïndelse som kom att kablas ut vïrlden ïver beskriven som ett "antisemitiskt" illdïd. Tidningen Le Monde anvïnde hïndelsen i sin ledare den 6 juni och hïvdade melodramatiskt att "judarna" fortfarande dïdas pï fransk mark 60 ïr efter Dagen D, trots att Yiftah inte dog utan endast fick lindriga skador vid ïverfallet. ïven i Sverige publicerade flera dagstidningar uppgifter om ïverfallet och i samtliga fall betonades att det intrïffade var prov pï "antisemitism".
En mycket viktig detalj utelïmnades emellertid unisont i sammanhanget. Den massmediala bild som fïrmedlades gav intryck av att Yiftah ensam angreps enbart eftersom han var jude, men i sjïlva verket hïgg gïrningsmannen, en 28-ïrig nordafrikan, i samma veva ïven ner sex icke-judar, men dessa omnïmndes i regel ïverhuvudtaget inte i nyhetsrapporteringen. Av sju offer omnïmndes endast det judiska offret, och endast angreppet pï honom beskrevs vara motiverat av rashat. Detta samtidigt som gïrnin