Publicerad: 2006-04-06

Offerrollen som minoritetspolitisk strategi

De senaste veckorna har medierna i Frankrike dominerats av de vīldsamma demonstrationer som fīljt i spīren av ett nytt lagfīrslag om ungdomars anstīllningsskydd i landet. Veckorna innan dess var det en annan vīldsam hīndelse som dominerade nyhetsflīdet, berīttelsen om det brutala mordet pī den 23-īrige juden Ilan Halimi, ett mord i vars kīlvattnen en debatt virvlade upp om det fīrmenta problemet med "antisemitism" i Frankrike.

Ilan Halimi, en mobiltelefonfīrsīljare, fīrsvann i januari sedan han givit sig ut pī en trīff med en kvinna han trīffat i den butik dīr han arbetade. En tid dīrefter kontaktades Halimis fīrīldrar av en person som līt meddela att Halimi kidnappats och framfīrde krav pī en līsensumma fīr att han skulle friges. Pī polisens inrīdan gick fīrīldrarna inte med pī kidnapparnas krav och svarade heller inte i telefonen nīr kidnapparna fīrsīkte ringa dem igen. Den 13 februari pītrīffades Halimi naken, bunden och svīrt misshandlad vid vīgkanten i en fīrort till Paris. Pī vīg till sjukhus avled han till fīljd av skadorna.

Halimi fīll offer fīr en kidnapparliga bestīende av afrikaner och araber som satt i system att locka till sig unga mīn med hjīlp av attraktiva kvinnor. Ligan hade pī liknande sītt utan framgīng fīrsīkt snīrja minst tio mīn, bīde judar och fransmīn, innan de lyckades fīra bort Halimi. En kort tid efter Halimis dīd kunde polisen gripa tretton misstīnkta i en av Paris invandrartīta fīrorter. Ligaledaren Youssef Fofana greps av polis i sitt fīdelseland Elfenbenskusten och har utlīmnats till Frankrike dīr han inom kort skall stīllas infīr rītta.

Polisen sīger sig vara fīrbryllad īver ligans agerande. Medlemmarna i ligan saknade helt realistiska planer fīr hur līsensumman skulle betalas ut, men vad som framfīrallt fīrvīnar īr det īvervīld deras offer utsattes fīr. Stora delar av Halimis kropp var nīr han pītrīffades tīckt av blīmīrken, skīrsīr och brīnnmīrken, skador som tillfogats honom vid flera tillfīllen under flera dagars tid.

Vīldsamma mord hīr emellertid inte till ovanligheterna i det mīngkulturella Frankrike och till en bīrjan var fallet Halimi bara ytterligare ett i mīngden av de cirka 700 mord som īrligen drabbar landet, men det faktum att Halimi var jude gjorde snart att uppmīrksamheten kring mordet blev en helt annan īn den brukliga.

En starkt bidragande faktor var att hans dīd av en hīndelse sammanfīll med den judiska paraplyorganisationen CRIF:s īrliga middag, en tillstīllning dī alla ministrar, ledande politiker, tjīnstemīn och affīrsmīn i Frankrike inbjuds till en middag tillsammans med landets judiska elit, ofta karaktīriserad av olika politiska līften till den judiska minoriteten. Mordet pī Halimi blev middagens huvudīmne, dīr de judiska ledarna vīnde sig direkt till premiīrminister Dominique de Villepin med krav pī en grundlig utredning av fallet. "īr Ilian dīd eftersom han īr jude? Herr premiīrminister, du īr skyldig landet sanningen", sade CRIF:s ordfīrande Roger Cukierman bland annat i sitt tal under middagen.

Nīrvarande vid middagen var īven inrikesministern Nicolas Sarkozy, sjīlv jude, som snabbt hīvdade att "antisemitism" līg bakom mordet, trots att gīrningsmīnnen inte gripits och att nīgra andra motiv īn de ekonomiska inte var kīnda. Sarkozy framfīrde senare samma pīstīende infīr media och i det franska parlamentet.

De pīfīljande dagarna fylldes franska ledarsidor och fīrstasidor av artiklar med fīrdīmanden av "antisemitismen". Liknande artiklar publicerades inom kort īver hela vīrlden, inklusive Sverige, dīr mordet pī Halimi hīvdades vara prov pī "judehat". I Paris arrangerades en demonstration med 33 000 deltagare, de flesta judar och bland dem inrikesminister Sarkozy, i protest mot "antisemitismen", och vid begravningen av Halimi i Paris stīrsta synagoga deltog demonstrativt flera hīgdjur inom den franska politiken, sī som premiīrminister de Villepin och president Jacques Chirac, till stīd fīr landets judenhet.

Allt detta samtidigt som bīde polis och īklagare konstaterade att ingenting tydde pī att "antisemitism" hade nīgon som helst relevans fīr dīdet. Utspelen frīn de judiska ledarna i Frankrike och gensvaren frīn politiker och media mīlade med andra ord upp en med verkligheten icke īverensstīmmande bild i mīnniskors medvetande, men en sī pass stark bild att den īndī fīrgat och av mīnga mīnniskor fīrnimmas som verkligheten. Detta efterspel till mordet pī Halimi īterspeglar ett fīrfarande som īr līngt ifrīn unikt; en process som i modern politik snarare blivit regel īn undantag.

De senaste īren har flera fall uppdagats i Frankrike dīr motiven bakom olika brott, eller pīstīdda brott, initialt tillskrivits en fīrment "antisemitism", vilket senare i tysthet har kunnat konstateras vara helt obefogat.

Ett av de mest uppmīrksammade fallen var knivīverfallet pī rabbi Gabriel Farhi, son till en av Frankrikes mest framstīende rabbiner och sjīlv ledare fīr organisationen Mouvment juif libīral de france. Farhi pīrtīffades knivskuren i januari 2004 och berīttade senare fīr polisen hur en man ifīrd motorcykelhjīlm īverfīll honom pī vīg hem frīn en synagoga. Under utropet "Allah Akhbar", Gud īr stīrst, stītte mannen en kniv i Farhi. īverfallet hade fīregītts av hotbrev mot rabbi Farhi och flera andra ledande judar, vilket var en av anledningarna till att knivdīdet rīnte stor uppmīrksamhet sīvīl i Frankrike som utomlands.

Jacques Chirac och Paris borgmīstare Bertrand Delanoe gick ut i massmedia och fīrdīmde dīdet. Farhi sjīlv gav ocksī flera intervjuer dīr han manade till kamp mot "antisemitismen". Hīndelsen fick emellertid en tvīr vīndning dī polisen plītsligt grep rabbi Farhi. Det visade sig nīmligen att hela hīndelsen var arrangerad och att den som hīll i kniven vid "īverfallet" var ingen mindre īn Farhi sjīlv. Kort efter gripandet kunde ytterligare flera judar gripas i kretsen kring Farhi, misstīnkta fīr att ha fīrfattat falska hotbrev till judiska ledare, inklusive de brev Farhi tidigare hīvdat fīregick īverfallet pī honom.

I maj 2004 dīmdes Alex Moise, īverhuvudet fīr den sionistiska organisationen Frankrikes vīnner till Israels Likudparti, till tvī mīnaders fīngelse i ett liknande fall sedan han pī motsvarande manīr fīrfattat en rad "antisemitiska" hot mot sig sjīlv. I juni samma īr uppmīrksammades hur ett 50-tal gravstenar pī en judisk griftegīrd i īstra Frankrike vrīkts omkull, med pīfīljande rubriker runtom i landet dīr det intrīffade beskrevs som ett "antisemitiskt" illdīd. Vid den pīfīljande polisutredningen kunde det dock konstateras att gravstenarna blīst omkull i en storm som dragit fram īver omrīdet.

Den 4 juni 2004 angreps den 17-īrige juden Yisrael Yiftah pī vīgen till en affīr mittemot den judiska skolan Mekor Yisrael i Paris, en hīndelse som kom att kablas ut vīrlden īver beskriven som ett "antisemitiskt" illdīd. Tidningen Le Monde anvīnde hīndelsen i sin ledare den 6 juni och hīvdade melodramatiskt att "judarna" fortfarande dīdas pī fransk mark 60 īr efter Dagen D, trots att Yiftah inte dog utan endast fick lindriga skador vid īverfallet. īven i Sverige publicerade flera dagstidningar uppgifter om īverfallet och i samtliga fall betonades att det intrīffade var prov pī "antisemitism".

En mycket viktig detalj utelīmnades emellertid unisont i sammanhanget. Den massmediala bild som fīrmedlades gav intryck av att Yiftah ensam angreps enbart eftersom han var jude, men i sjīlva verket hīgg gīrningsmannen, en 28-īrig nordafrikan, i samma veva īven ner sex icke-judar, men dessa omnīmndes i regel īverhuvudtaget inte i nyhetsrapporteringen. Av sju offer omnīmndes endast det judiska offret, och endast angreppet pī honom beskrevs vara motiverat av rashat. Detta samtidigt som gīrnin