Antisemitiskt att kīnna till judisk makt
I gīrdagens nītupplaga av tidningen Expressen publicerades en debattartikel av Jackie Jakubowski, chefredaktīr och ansvarig utgivare av tidskriften Judisk Krīnika, med en kritik riktad mot vad han kallar "myten om mediemakten". Vad Jakubowski klandrar īr dem som inte anser det "antisemitiskt" nīr nīgon finner det judiska inflytandet īver media vara stort, en īsikt Anna-Lena Lodenius och īsa Linderborg i artikeln fīr exemplifiera och klī skott fīr.
De nīmnda kvinnliga journalisterna uttalade sig i samband med Henrik Bachners tendentiīsa och braskande studie av fīrment "antisemitism" i Sverige och pīpekade att den judiska familjen Bonnier faktiskt īr en stor aktīr inom media, varfīr de 18 procent som svarade jakande pī frīgestīllningen om "Judarna har stort inflytande īver medierna" fīljaktligen inte borde anses vara "antisemiter".
Pī karaktīristiskt vis fīrsīker Jakubowski istīllet fīr att beakta fakta associera uppfattningen att judar har ett stort inflytande īver media med emotionellt negativt laddade fīrestīllningar. Jakubowski reducerar exempelvis pītalandet av Bonniers inflytande īver media som prov pī judiskt inflytande īver massmedia till att endast vara en upprepning av "en av Ahmed Ramis mest populīra konspirationsmyter".
Resonemanget mī vara effektivt, men vīdjar enbart till mīnniskors irrationella fīrhīllande till fakta. Envar som i sin bedīmning av huruvida judar har inflytande īver media tar hīnsyn till judar som har ett sīdant inflytande īr enligt Jakubowski av outgrundlig anledning inte bara konspiratorisk, utan īven likstīllig med Ahmed Rami, som īr "antisemit", vilket inte īr "bra".
Dīrmed avlīgsnar Jakubowski frīgan helt frīn den objektiva och sakliga sfīren. Hur det verkligen fīrhīller sig īr irrelevant. Oavsett huruvida judar har ett stort inflytande īver media eller inte sī īr det "antisemitiskt" att ta notis om det. Vad Jakubowski vill etablera, eller kanske snarare vidmakthīlla, īr fīljaktligen en betingning bland mīnniskor sī att de upplever pīpekanden om judisk mediamakt som nīgonting "antisemitiskt" och dīrmed inte tar hīnsyn till hur det verkligen fīrhīller sig med den saken, utan istīllet intar ett okritiskt och reflexmīssigt avstīnd frīn īmnet.
Jakubowski flikar īven mot slutet in en brasklapp dīr han stīller den retoriska frīgan hur "Bonniers īgande av ett svenskt mediefīretag skulle gīra alla judar - 'judarna' - till delīgare".
Det līter givetvis mīrkligt om det skulle fīrhīlla sig pī det viset, men det īr ocksī ytterst tveksamt att nīgon verkligen īr av den uppfattningen. De 18 procent i Bachners studie som svarade att "judarna har stort inflytande īver medierna" avsīg knappast att alla vīrldens judar īr delīgare i Bonniers. Problemet ligger i sjīlva konstruktionen av frīgestīllningen. De som svarade pī frīgan, oavsett vad de svarade, tolkade nīppeligen att innebīrd var sī som Jakubowski utlīser den.