Det kristna sveket
Kristendomens ursprung i judendomen har gjort majoriteten av de kristna kyrkorna blinda infīr det judiska arv man tagit i besittning. Detta arv bestīr bl.a. i drīmmen om den judiska nationen, det īheliga landetī som utgīr en av grundbultarna i den kristna dogmatiken. Beundran infīr det gudomliga intīget i Kanan, dīr Abraham enligt sīgen fick līfte om ett land som skulle strīcka sig frīn Egyptens flod till floden Eufrat, har prīglat kristenheten i alla tider. Detta storrike som skulle inkludera stora delar av Syrien och halva Irak, var ocksī ledstjīrnan fīr de judar som ītervīnde efter 400 īr i Egypten under Mose ledning.
Dessa stormaktsdrīmmar har kommit att bli en del av den kristna teologin. Idag fīrmedlas den inte bara av ortodoxa judar, utan īven av ett vīxande antal sionistiskt sinnade frireligiīsa sekter, framfīrallt i USA men īven hīr i Sverige dīr bl.a. Livets Ord under Ulf Ekman fīretrīder en starkt pro-israelisk stīndpunkt.
Pī Livets ords hemsida talar man gīrna om sina varma kīnslor fīr Israel och det judiska folket
Detta har lett till att mīnga kristna sett det som sin plikt att i alla līgen fīrsvara judarnas sak eftersom Israel och judarna anses utgīra en gudomlig princip eller ett heligt maktansprīk om man sī vill.
I konsekvens med detta har kristenheten mer eller mindre kommit att betrakta all kritik mot sionismen som fiendskap mot en gudomlig lag och dīrmed ocksī som fiendskap mot den kristna tron. Detta trots att ett flertal av Kyrkans ledande mīn, som Martin Luther, Johannes Krysostomos m.fl. uttalat sig mycket kritiskt gentemot judendomen.
I denna īnde upptrīder numera īven vissa prelater med en aktiv antiislamism med hīnvisning till nīgra strīrader ur Koranen dīr Islam tar avstīnd frīn Jesus som Guds son. Att judarna genom Talmud betraktar Jesus som en uppviglare och trollkarl avlad, inte av den Helige Ande utan av en av Josefs och Marias nīrmaste vīnner under brīllopsnatten nīr Maria hade sin menstruation, tycks bekymra dessa zeloter mindre.
Pī grund av kristenhetens undfallenhet och helighīllande av allt judiskt har de flesta vīsterlīndska statsskick med officiell kristen status lagt sig raklīnga infīr de flesta pībud som kommit frīn judiska intressegrupper.
Pī detta sītt har kristenheten gjort sig till slavar under den judiska historieskrivningen och motverkar dīrfīr aktivt en sund och objektiv beskrivning av judar och deras historia genom att sītta en gudomlig stīmpel pī den, nīgot som inte fīr ifrīgasīttas.
Den kristna tron har dīrmed aktivt bidragit till att hīlla nere den egna nationella identiteten och stoltheten īver det egna nationella arvet. Eftersom īfrīlsningen kommer frīn judarnaī hīnvisas alla icke-judar till att rikta blickarna mot judarna och invīnta deras agerande. Sī har man alltsī frīnhīndat sig ansvaret fīr sitt eget folk genom att anamma en apokalyptisk spekulation, dīr allt redan frīn bīrjan īr bestīmt.
Denna īdesmīttade syn har fītt kristna att īgna sig īt fel saker som korstīg och liknande istīllet fīr att vīrna om den egna rasen och dess intressen. Det faktum att kristendomen i grund och botten īr ett judiskt pīfund, borde fī oss att inse att den inte hīr hemma i vīr del av vīrlden. Kristendomen īr i grund inget annat īn judendomens fīrlīngda arm, trots enskilda bestridanden frīn diverse kristna kīllor.
Kristendomens fīrmenta pacifism och hīvdande av tolerans mot rasblandning īr ocksī pītagliga, destruktiva inslag. Judarnas krig och folkfīrdrivningar (līs etniska utrensningar) genom historien under gudomlig tīckmantel fīrbigīs med pīfrestande tystnad.
Redan frīn sīndagsskolan fīr man līra sig att nīrhelst folk drevs ut eller fīrintades av det judiska gudsfolket sī var det av godo eftersom det var īogudaktiga hedningarī som avrīttades. Sī skapas e