Det kristna sveket

Kristendomens ursprung i judendomen har gjort majoriteten av de kristna kyrkorna blinda infïr det judiska arv man tagit i besittning. Detta arv bestïr bl.a. i drïmmen om den judiska nationen, det ïheliga landetï som utgïr en av grundbultarna i den kristna dogmatiken. Beundran infïr det gudomliga intïget i Kanan, dïr Abraham enligt sïgen fick lïfte om ett land som skulle strïcka sig frïn Egyptens flod till floden Eufrat, har prïglat kristenheten i alla tider. Detta storrike som skulle inkludera stora delar av Syrien och halva Irak, var ocksï ledstjïrnan fïr de judar som ïtervïnde efter 400 ïr i Egypten under Mose ledning.

Dessa stormaktsdrïmmar har kommit att bli en del av den kristna teologin. Idag fïrmedlas den inte bara av ortodoxa judar, utan ïven av ett vïxande antal sionistiskt sinnade frireligiïsa sekter, framfïrallt i USA men ïven hïr i Sverige dïr bl.a. Livets Ord under Ulf Ekman fïretrïder en starkt pro-israelisk stïndpunkt.

Pï Livets ords hemsida talar man gïrna om sina varma kïnslor fïr Israel och det judiska folket

Detta har lett till att mïnga kristna sett det som sin plikt att i alla lïgen fïrsvara judarnas sak eftersom Israel och judarna anses utgïra en gudomlig princip eller ett heligt maktansprïk om man sï vill.

I konsekvens med detta har kristenheten mer eller mindre kommit att betrakta all kritik mot sionismen som fiendskap mot en gudomlig lag och dïrmed ocksï som fiendskap mot den kristna tron. Detta trots att ett flertal av Kyrkans ledande mïn, som Martin Luther, Johannes Krysostomos m.fl. uttalat sig mycket kritiskt gentemot judendomen.

I denna ïnde upptrïder numera ïven vissa prelater med en aktiv antiislamism med hïnvisning till nïgra strïrader ur Koranen dïr Islam tar avstïnd frïn Jesus som Guds son. Att judarna genom Talmud betraktar Jesus som en uppviglare och trollkarl avlad, inte av den Helige Ande utan av en av Josefs och Marias nïrmaste vïnner under brïllopsnatten nïr Maria hade sin menstruation, tycks bekymra dessa zeloter mindre.

Pï grund av kristenhetens undfallenhet och helighïllande av allt judiskt har de flesta vïsterlïndska statsskick med officiell kristen status lagt sig raklïnga infïr de flesta pïbud som kommit frïn judiska intressegrupper.
Pï detta sïtt har kristenheten gjort sig till slavar under den judiska historieskrivningen och motverkar dïrfïr aktivt en sund och objektiv beskrivning av judar och deras historia genom att sïtta en gudomlig stïmpel pï den, nïgot som inte fïr ifrïgasïttas.

Den kristna tron har dïrmed aktivt bidragit till att hïlla nere den egna nationella identiteten och stoltheten ïver det egna nationella arvet. Eftersom ïfrïlsningen kommer frïn judarnaï hïnvisas alla icke-judar till att rikta blickarna mot judarna och invïnta deras agerande. Sï har man alltsï frïnhïndat sig ansvaret fïr sitt eget folk genom att anamma en apokalyptisk spekulation, dïr allt redan frïn bïrjan ïr bestïmt.

Denna ïdesmïttade syn har fïtt kristna att ïgna sig ït fel saker som korstïg och liknande istïllet fïr att vïrna om den egna rasen och dess intressen. Det faktum att kristendomen i grund och botten ïr ett judiskt pïfund, borde fï oss att inse att den inte hïr hemma i vïr del av vïrlden. Kristendomen ïr i grund inget annat ïn judendomens fïrlïngda arm, trots enskilda bestridanden frïn diverse kristna kïllor.

Kristendomens fïrmenta pacifism och hïvdande av tolerans mot rasblandning ïr ocksï pïtagliga, destruktiva inslag. Judarnas krig och folkfïrdrivningar (lïs etniska utrensningar) genom historien under gudomlig tïckmantel fïrbigïs med pïfrestande tystnad.

Redan frïn sïndagsskolan fïr man lïra sig att nïrhelst folk drevs ut eller fïrintades av det judiska gudsfolket sï var det av godo eftersom det var ïogudaktiga hedningarï som avrïttades. Sï skapas e