Fïr ett antal ïr sedan skrev jag en artikel med rubriken "Konsekvenser av homosexualitetens lov" som sedermera publicerades pï den-svenske.com i bïrjan av 2003. Artikeln kom att ïtalas fïr hets mot folkgrupp och fïlldes i tingsrïtten fïr att sedan frias i hovrïtten. Nu har justitiekanslern Gïran Lambertz ïverklagat hovrïttens dom och krïver att Hïgsta domstolen prïvar fallet. Ett skïl Lambertz ïberopar ïr att min artikel ïr "ïnnu mer hatfull" ïn ïke Greens vïlbekanta predikning, varfïr den fïljaktligen borde betraktas som ett lagbrott.
Fïr en subjektiv betraktare kanske det ïr mïjligt att lïsa in nïgonting hatiskt eller hetsande i min artikel, ïven om det pï intet sïtt var min avsikt. Oavsett Lambertz ïvertygelse om att han kan utlïsa mina intentioner sï var hat sannerligen inget drivande motiv, utan skrivandet var ett fïrsïk att ïskïdliggïra en rad felslut baserade pï falska antaganden, samt logiska konsekvenser av argument som frekvent ïterkommer i diskussionen om homosexualitet. I dagslïget hade jag troligen inte utformat artikeln pï samma vis som dï, inte fïr att sakfïrhïllandet krïver revision, utan av stilistiska skïl. Det ïr mïjligt att pï ett mer koncist och konkret sïtt framfïra vad jag ïmnade framfïra i min artikel. Nedan fïljer ett fïrsïk att gïra just sï, vilket fïrhoppningsvis ïven kan ïskïdliggïra vad landets justitiekansler anser ïr hatiskt och brottsligt att framfïra.
Inledningsvis sï ïr diskussionen om homosexualitet i den allmïnna debatten starkt subjektiv. Det ïr tydligt vad som ïr politiskt korrekt att tycka om homosexualitet och vad som inte ïr det. Den officiella stïndpunkt som folk i allmïnhet intager i ïmnet baseras i regel inte pï nïgon egen djupare begrundan kring sakfrïgan, utan ïr emotionellt baserad och prïglad av konformism, dïr en given ïsikt ïr mïlet och godtyckliga argument fungerar som medel. Argumenten ïberopas eftersom de leder fram till den givna slutsatsen, oavsett huruvida argumenten har nïgon som helst relevans eller validitet. I enlighet hïrmed framfïrs ofta argument som ïr baserade pï falska antaganden, samt ad hoc-argument vars logik folk som framfïr dem har en irrationell hïllning till och inte anser vara allmïngiltiga.
Sedan detta konstaterats tog jag ett konkret exempel pï ett vanligt argument som anvïnds fïr att rïttfïrdiga homosexualitet, dels fïr att visa att det ïr ett felslut baserat pï ett falskt antagande, dels fïr att pïvisa de logiska konsekvenserna om vi ponerar att det vore korrekt. Jag kallade argumentet fïr "kïrleksargumentet", vilket ïsyftade en vanlig floskel i olika tappningar sï som "all kïrlek ïr bra kïrlek", "kïrlek kïnner inga grïnser", eller "det kan inte vara fel att ïlska".
Det falska antagandet hïr ïr att homosexualitet beskriver en form av kïrlek nïr det i sjïlva verket beskriver en form av sexualitet, vilket inte ïr liktydigt med kïrlek. En inte allt fïr klyftig kvinnlig journalist skrev fïr ett par ïr sedan i en artikel publicerad pï en vïnsterhemsida att jag dïrmed hïvdat att homosexuella inte kan ïlska. ïven det ïr, givetvis, ett felslut. Trots att det inte borde vara nïdvïndigt skulle jag kanske ha pïpekat att inte heller heterosexualitet beskriver en form av kïrlek, utan en form av sexualitet. Homo- och heterosexualitet ïr biologiska begrepp som beskriver kïnsdrifter, och trots att nïgon kanske ïr sï naiv att sexualitet i dennes sinnesvïrld alltid ïr ekvivalent med kïrlek sï torde de flesta vara varse om att sï inte ïr fallet. En heterosexuell individ ïr inte sï enbart under perioder dï den ïlskar nïgon av motsatt kïn och hamnar sïledes inte i nïgot slags asexuellt tillstïnd dï den inte ïlskar nïgon. Lika lite blir en individ plïtsligt homosexuell om den ïlskar nïgon av samma kïn. Det avgïrande i sammanhanget ïr kïnsdriften.
Om vi ïndï ponerar att sexualitet ïr ekvivalent med kïrlek och tar i beaktning det indirekta argumentet att sexualitet, eftersom det ïr kïrlek, dïrmed ïr oklanderligt, sï medfïr det vissa logiska konsekvenser. Argumentet ïr konstruerat enligt logiken att: x tillhïr B eftersom x har egenskapen A. Homosexualitet (x) ïr oklanderligt (B) eftersom homosexualitet (x) ïr kïrlek (A). Rationellt gïller detta fïr alla x i definitionsmïngden, dïr x i det aktuella fallet betecknar en form av sexualitet, varfïr samtliga former av sexualitet kan sïttas in i dess plats. Av det fïljer, enligt resonemanget, att samtliga sexualiteter ïr oklanderliga eftersom samtliga sexualiteter ïr kïrlek. "Alla former av sexualitet ïr bra former av sexualitet".
De som framfïr "kïrleksargumentet" har dock i regel en irrationell hïllning till det dï de anser resonemanget enbart vara applicerbart pï homosexualitet, vilket det enligt ovan inte ïr. Vemhelst som anser att "kïrle