Oden ïr med oss!

Sedan mer ïn ett millennium tillbaka ïr vïr folksjïl fïrsatt i ett fïrruttnelsetillstïnd till fïljd av en ockupation; en ockupation som ïr sï mycket farligare ïn den direkta, militïra, ockupationen, en listig ockupation som bryter ned folket utan att dessa ïr medvetna om det, och dïrmed fïrsvagar deras vilja till motstïnd och liv ï en andlig ockupation.

Utan en stark fïrankring i folksjïlen, vïra egna gudar och seder kan vi aldrig lyckas med vïr kamp; som ren materialist finns det absolut inga giltiga skïl fïr att vilja att vïrt folk skall ïverleva, dï finns enbart kvantitativa vïrden och man hamnar dï alltid i rent ekonomiska system fïr vilka det ïr totalt irrelevant huruvida en specifik ras ïverlever eller inte.

Den kristna tumïren har lïmnat mïnga dïdliga spïr i vïrt folk och, olyckligt nog, ïr den nationalistiska rïrelsen inte heller skonad. Dessa skadliga element mïste alla rensas ut om vi skall ha nïgon som helst chans att ïverleva. Jag tïnker dï inte frïmst pï de uppenbara kristna identitetsrïrelserna, som ïr pï utdïende, utan pï den slavmoral som finns utbredd och bland annat ger sig uttryck genom tankegïngar som ïjudarna har sï mycket makt, vad synd det ïr om ossï och annan feminint, defaitistiskt trams.

Detta ïr den absolut viktigaste delen av vïr nuvarande kamp ï att vïcka vïr egen folksjïl, fïr utan den ïr vi redan dïda, hïgar med materia. Och om vi inte sjïlva har vaknat, om Oden inte lever inom oss, om vi tillber andra folks gudar eller hemfaller ït ren materialism, hur skall vi dï nïgonsin kunna vïgleda vïra brïder tillbaka till sin stolthet och styrka?

Men ïn finns blotmïn i Norden, och det finns ett digert utbud av god litteratur att tillgï fïr den som vill fïrstï sjïlva grunderna till vïr kamp. Nedan fïljer nïgra tankar kring tvï lysande bïcker som kan fungera som inspiration.

Creed of Iron (1997) innehïller mestadels tankar om hur viktigt vïrt band till vïra gudar ïr fïr vïr ras ïverlevnad och hur detta manifesteras i ïwotanismenï, som man skulle kunna kalla denna tolkning av vïra fïrfïders tro. Personligen har jag (och mïnga med mig) mycket svïrt att sïtta ett namn pï ïreligionenï, dï det ïr sï mycket mer ïn en religion i vanlig bemïrkelse. Pï den tiden dï tron var som mest utbredd hade folk av naturliga skïl inget namn pï den, dï det inte pï samma sïtt fanns olika religionssystem att skilja mellan, och dïrfïr finns inget namn som kïnns bekvïmt att anvïnda nu heller; men den utformning som fïrekommer i boken brukar oftast kallas odinism eller wotanism, en nïgot ïamerikaniseradï version som inte alltid sammanfaller med min egen tolkning, men likvïl kan vara intressant att studera.

Boken ïr skriven av Ron McVan med fïrord av den vïlbekante David Lane, och har blivit nïgot av en klassiker. Den ïr tillïgnad den store ïsterrikiske run-esoterikern Guido von List (1848-1919), vars mest kïnda verk Das Geheimnis der Runen (eng. The secret of the Runes) tar upp en teori om runorna som en lïnnskrift i tre skikt, som vïra fïrfïder anvïnde fïr att, genom slutna sïllskap, bevara gammal visdom till eftervïrlden under en tid dï Rom hade bestïmt sig fïr att utrota hedendomen i Germania.

McVan pïpekar att det inte nïdvïndigtvis alltid ïr den starkaste som ïverlever, fïr om den starkaste har fïrlorat sin vilja till liv kommer denne, trots sin styrka, tyna bort och ge plats ït nïgon som, i egentlig mening, ïr sïmre lïmpad. Detta ïr precis vad som hïnt med den vita rasen ï den har, genom demokratiska principer, humanism och kristen slavmoral, fïrlorat all sjïlvrespekt och vilja till liv, och kommer sïledes, trots sin storhet, gï under om vi inte lyckas vïnda trenden. Det enda man kan gïra i en sïdan situation ïr att arbeta med att sprida kunskap om sitt folks historia och storslagenhet, tvïtta bort etnomasochismen och ïterge folket sin sjïlvrespekt, och i detta arbete bidrar Creed of Iron storstilat.

Temple of Wotan (2000) ïr ïven den skriven, och omsorgsfullt illustrerad, av Ron McVan och kan ses som nïgot av en logisk fortsïttning pï Creed of Iron och ett utmïrkt komplement till denna. Hïr gïr fïrfattaren inte lika mycket in pï personliga tankar kring ras, forn sed och Wotan, boken gïr i stïllet pï djupet med den hedna filosofin och behandlar tolkningar av de ariska myterna ur esoterisk synvinkel, berïttar