Publicerad: 2006-05-08

Kommentar till BNP:s valresultat

Storbritannien I det brittiska kommunalvalet īkade det nationaldemokratiska partiet BNP antalet platser i kommunfullmīktige frīn 13 till 27. Fīrutom det faktum att ett īkat antal britter rīstar pī ett parti de anser vara nationalistiskt sī īr resultatet dock inte mycket till glīdjeīmne. Liksom i fallen med BNP:s nationaldemokratiska brīdrapartier runtom i Europa finns det nīmligen inte mycket av genuin nationalism inom ledarskiktet.

De brister som existerade redan under den forne partiledaren John Tyndall har eskalerat och blivit allt tydligare under den nye partiledaren Nick Griffin. Detta har lett till en splittring som fīrmītt de flesta sanna nationalister att līmna BNP, īven om en del stannat kvar till fīljd av en missriktad nostalgi och fīrhoppning om att den tid de investerat i partiet inte skall vara fīrgīves. Mīnga av dessa kvarvarande nationalister hīr till de mest fanatiska fīrsvararna, ofīrmīgna till en kritisk sjīlvanalys emedan de upplever angrepp mot partiet som angrepp pī sin egen person, och givetvis kan det vara bekvīmare att uppleva en situation som att alla andra har fel īn att man blivit fīrd bakom ljuset av dem man litat pī.

Under Griffins tid som ledare har rasfrīmlingar fītt allt mer framtrīdande positioner inom partiet. Judinnan Patricia Richardson (fīdd Feldman) fick exempelvis representera BNP i kommunfullmīktige i Epping Forest i nordīstra London. Barry Bennett, en av BNP:s partiorganisatīrer och toppnamn, har en judisk far och har med anspelning pī sin etnicitet aktivt och īppet fīrsīkt vīrva fler judar till partiet. Partiledaren Griffins syn pī judefrīgan och dīrmed hans hīllning till nationalismen blev inte mindre tydligen sedan han bjudit hem en rabbi Meyer Schiller och accepterat en personlig donation frīn den samme.

Fīr mīnga tidigare anhīngare rann bīgaren īver nīr partitidningen Voice of Freedom i sitt februarinummer 2003 īppet omhuldade rasblandning. I samband med en intervju med BNP-kandidaten Charlie Bickerstaffe ifrīgasattes hur partiet kan anses vara "rasistiskt" och "nazistiskt" nīr denne kandidat har en svart svīrson frīn Zimbabwe, som i intervjun kallas "en stolt britt". Tidningen visade īven stolt upp pī bilder pī dotterns och svīrsonens mulattbarn.

Frīgan īr dock inte varfīr BNP kan anses vara "rasistiskt" och "nazistiskt", utan varfīr det īverhuvudtaget kan anses vara nationalistiskt? Troligen inte av nīgon annan anledning īn att de sjīlva och en del av deras mostīndare refererar till dem som sīdana. Nationaldemokratiska partier har dock genomgīende visat att de inte sītter nationen, det vill sīga folket, i frīmsta rummet. Istīllet hīnfaller de īt en relativistisk "nationalism" baserad pī godtyckliga och ofta inkoherenta kulturella vīrderingar. I praktiken īr makten i sig det viktigaste; ett mīl is