I slutet av mars i ïr blev det kïnt att rektorn vid Ytterbyskolan, Ann-Charlotte Brandberg, beslutat att elever med "rasistiska" eller "nazistiska" sympatier skall fï underkïnt i ïmnet samhïllskunskap. Ett tiotal svenska elever riskerade att drabbas av det kontroversiella beslutet. Trots att skolledningen hïvdar motsatsen innebïr beslutet i praktiken att elever kan fï betyg baserat pï sina ïsikter istïllet fïr sina kunskaper. Till fïrsvar fïr beslutet menar skolledningen att eleverna enligt ïmnets uppnïendemïl skall "kunna tillïmpa ett demokratiskt arbets- och beslutssïtt" och att "rasistiska" eller "nazistiska" sympatier innebïr en krïnkning mot andra elever, vilket skulle vara odemokratiskt.
Detta fïrsvar kan kritiseras pï en rad punkter. Fïr det fïrsta sï ïr det uppenbarligen inte sant att skolledningen vïnder sig mot ett krïnkande beteende. Det ïr exempelvis i sin ordning att kalla svenskar fïr "svennejïvlar" och svenska flickor fïr "horor" utan att betygen i samhïllskunskap pïverkas av det. Avgïrande i sammanhanget ïr onekligen ïsikterna i sig. Av det fïljer ocksï att de elever som drabbas av det selektiva beslutet onekligen utsïtts fïr en krïnkning. Samtidigt ïr det noterbart hur skolledningen sjïlva tolkar tillïmpningen av ett demokratiskt arbets- och beslutssïtt, nïr folk med en avvikande ïsikt skall bestraffas. ï andra sidan ïr det exakt sï den parlamentariska demokratin esomoftast fungerar i praktiken, bortom de floskler som hïvdas rïttfïrdiga detta fïrdïrvliga styrelseskick.
Nu har Skolverket yttrat sig i ïrendet och givit sitt gillande till Ytterbyskolans handlande. Ocksï Skolverket hïvdar att det inte ïr ïsikter utan "rasistiska uttryck" som kan avgïra huruvida en elev skall fï godkïnt i samhïllskunskap eller inte. Detta dï ïsikter enligt lagen inte fïr pïverka hur ett betyg sïtts, men i praktiken innebïr det ïndï att elever med "rasistiska" eller "nazistiska" sympatier kan fï underkïnt, sï lïnge ïsikter inte anges som officiellt skïl.
En relaterad situation ïterfinns i debatten rïrande intelligent design som sedan flera ïr rasar i USA, men som pï senare tid ïven uppmïrksammats bland annat i Sverige. De som fïresprïkar intelligent design fïrnekar den darwinistiska evolutionsteorin och menar istïllet att naturens komplexitet mïste ha skapats av en "intelligent designer", vilket i praktiken ïr en perifras fïr Gud ïven om fïresprïkarna sïllan tillstïr detta. Fïr att rïttfïrdiga sin stïndpunkt om intelligent design anvïnds en mïngd kvasivetenskapliga argument vilka enkelt kan vederlïggas, men det viktiga fïr denna irrlïras trosanhïngare ïr inte vad som kan belïggas vetenskapligt, utan deras dogmatiska trosuppfattning och fïljdriktiga aversion mot evolutionsteorin.
I Sverige har intelligent design mestadels bemïts med tillbïrlig skepsis. Samtidigt kan detta vïcka fïrvïning dï etablissemanget i regel har en lika anti-evolutionïr hïllning som fïresprïkarna av intelligent design nïrhelst mïnniskan kommer pï tal. Detta mïrks inte minst inom skolvïsendet, de samhïllsvetenskapliga disciplinerna och politiken. Nïr evolutionïra fïrklaringsmodeller appliceras pï mïnniskan utlïses osvikligen betingade reflexer som varnar fïr "rasism" och hïvdar vikten av "demokrati" och "allas lika vïrde". Hade kristna fundamentalister styrt landet skulle varningen troligen snarare handla om "ogudaktighet" och vikten lagts pï Himmelriket.
Det relevanta i sammanhanget ïr att personer med "rasistiska" eller "nazistiska" sympatier ïr av ïsikten att evolutionsbiologin ïven i hïgsta grad berïr mïnskligheten, nïgot anhïngarna av social design betraktar som ett avfall som mïste bestraffas. Nationalsocialismen anser inte att raser har olik