Yttrandefriheten allt mer trïngd

Dï gripandet av mig under nationaldagsfirandet i Stockholm har vïckt mïnga reaktioner sï ska jag hïr ge mina egna tankar om det intrïffade. Fïrst vill jag tacka fïr det enorma stïd som jag kïnt att jag haft frïn nationalister i hela Sverige. Efter att ha sett delar av det ïfïrsvarstalï som en polisman hïll pï platsen sï har jag fïrstïtt att gripandet vïckte starka kïnslor hos deltagarna i Folkets marsch vilket naturligtvis berïrt mig. ïterigen agerade rïrelsen som en stark enhet vilket visar att vi i mïnga situationer kan vara enade. Mïnga av dagens talares ïnskan om enighet besannades dïrmed redan samma dag. Detta ïr glïdjande att se och naturligtvis kïnns det speciellt fïr mig som ofrivilligt hamnade som huvudperson i denna enighetsmanifestation som uppenbarade sig efter gripandet.

Sjïlva gripandet var, som sï mycket annat i hïndelsefïrloppet, mycket mïrkligt. Just som deltagarna avslutat nationalsïngen sï stod jag en bit bakom talarpodiet och stïngde av kameran sedan jag tagit nïgra foton fïr Den Svenske Nationalsocialistens rïkning. Fram kommer tvï civilklïdda polismïn som visar polislegitimation och sïger att jag ska tas med pï fïrhïr. Nïgon anledning angavs inte men jag fïrstod naturligtvis att det hade att gïra med mitt tal. Jag protesterade och sade att fïrhïr kunde hïllas pï plats ifall det nu var sï brïttom men polismïnnen som nu dubblerats till antalet fïrklarade att jag var tvungen att fïlja med till stationen. Jag insïg att det inte fanns mycket att gïra annat ïn att fïlja med men fïrklarade att jag fïrst ville trïffa min flickvïn fïr att meddela vart jag tog vïgen samt lïmna ïver tvï kameror som jag fïr stunden bar pï. Detta fïrvïgrades jag men de vïnliga konstaplarna lovade att jag skulle fï ringa och meddela var jag tog vïgen och att fïrhïret skulle gï fort. Stïlld infïr dessa lïften valde jag att fïlja med mot polisbussen. Precis innan jag gick in i pikïbussen tog jag upp min telefon fïr att ringa. Jag hinner bïrja slï in numret och sïtta mig i bussen tillsammans med ïtta polismïn som smïller igen dïrren och rivstartar bilen samtidigt som de fïrklarar att det ïr ïndrade direktiv och att jag inte fïr ringa. Om jag inte genast lïgger ner telefonen sï kommer de beslagta den.

Pï vïgen mot stationen fïrsïker jag tala med polismïnnen om varfïr de ljïg om att jag skulle fï ringa samt om hur stolta de ïr att tillhïra en poliskïr som avsïtter ïtta man fïr att hïmta en person som sagt nïgot som staten ogillar samtidigt som man lïter en vïldspïbel hïrja pï stan. Nïgon form av befïl beordrar sina kumpaner att inte tala med mig och under hela resan sitter de tysta och vïgrar berïtta var vi ïr pï vïg, vad som ïr orsak till gripandet eller om det var situationer som dessa som de drïmde om nïr de valde att utbilda sig till poliser.

Vïl pï polisstationen fïrklarade jag ïter att jag var tvungen att kontakta min flickvïn sï hon visste var jag var och att inget allvarligare hïnt ïn att staten kidnappat mig. Fortfarande fïrvïgrades min ïnskan men man sade att man kontaktat Robert Vesterlund och fïrklarat situationen. Detta var lïgn. Istïllet var det en nationalist som uppmïrksammat det snabba gripandet av mig och underrïttat Vesterlund som sedan konfronterat polisen. Hade inte denna enda person sett gripandet hade de sïledes inte lïtit meddela nïgon om var jag befann mig. Fïr stunden nïjde jag mig i alla fall med detta eftersom jag insïg att jag inte kunde gïra sï mycket annat. Jag visiterades och fick sedan avvakta fïrhïr. Medan jag vïntade fïrsïkte jag ïter fï veta mer om varfïr jag tagits till stationen och exakt vad jag var misstïnkt fïr. Jag fick dï veta att jag inte var gripen utan tagen till fïrhïr och att jag skulle slïppas sï snart fïrhïret var ïver. Nïr poliserna talade sinsemellan fick jag dock hïra att jag var misstïnkt fïr hets mot folkgrupp samt att man letade efter rïtt papper fïr att fylla i min ankomst till stationen. Detta lyckades inte och man bïrjade fundera ïver andra papper och snart ringde man den jourhavande ïklagaren och beslutade sig fïr att hïlla ett fïrhïr fïr anhïllan istïllet. Pï grund av brist pï blanketter gick jag dïrfïr frïn att vara tagen till fïrhïr till att vara gripen. Det enda positiva var att ïklagaren menade att jag hade rïtt till ett telefonsamtal och jag fick nu som fïrst tala sïvïl med min flickvïn som med Daniel Hïglund vilka informerade mig lite snabbt om lïget pï platsen.

Pï grund av att jag nu var gripen sï lïstes jag ocksï in i en cell. Jag tvingade lïmna ifrïn mig skjorta, slips, kavaj, plïnbok, mobiltelefon, kameror och skor. Nïgot beslagsprotokoll upprïttades inte. Dïrefter visiterades jag av en invandrad polis och fick sedan vïnta pï att bli fïrhïrd. Jag behïvde inte vïnta speciellt lïnge innan jag togs till fïrhïr. Nïr jag fïrdes till fïrhïrsrummet hïrde jag hur poliserna hade problem med filmen som spelats in nïr jag talade eftersom de saknade sladdar fïr att fïra ïver den frïn kameran. Jag fïrhïrdes av tvï poliser tillika invandrare frïn obestïmt land. De ville att jag skulle berïtta om talet vilket jag avstod eftersom det fanns pï film. De frïgade ocksï om publikens reaktion och sedan jag sagt att den var positiv sï ville de veta om publiken var frïmlingsfientlig. Flera liknande frïgor stïlldes liksom hur jag upplevde situationen att fïrhïras av tvï invandrare.

Sekunderna efter Bjïrkqvist tagit denna bild blev han gripen. Enligt klockan i kameran var klockan dï 17.07

Efter fïrhïret tog det bara nïgra minuter innan ïklagaren beslutat att jag skulle anhïllas. Han kan omïjligt ha hunnit se filmen frïn talet utan agerade sannolikt instinktivt och med pïtryckningar frïn annat hïll. Poliser pï plats fïrklarade fïr de nationalister som vïntade utanfïr att jag sannolikt skulle slïppas dagen dïrpï och sjïlv fick jag hïra att jag anhïllits fïr att risken fanns att jag skulle gï ut och hïlla tal igen med risk fïr brïk. Det skulle alltsï vara fïr min egen skull som jag anhïlls eftersom jag sannolikt skulle gï ut pï Stockholms gator och tala efter marschen var slut.

Nïsta dag kom, men den innebar inte att jag slïpptes. Jag bïrjade inse att den ïklagare som nu tagit ïver ïrendet hade fïr avsikt att hïkta mig och min enda fïrklaring till detta ïr att han dïrigenom ville skydda sin ïklagarkollega som utan nïgot att gï pï valt att anhïlla mig dagen innan. Fïr att fïrdriva tiden bad jag att fï in boken ïDen efterlysta oppositionenï som jag haft med mig vid gripandet. Boken gavs ut 1938 av Svea rikes fïrlag och bïr, genom sin ïlder, mer ses som ett historiskt tidsdokument ïn nïgot annat. Jag fïrvïgrades dock att ta in boken eftersom den ansïgs rasistisk. Det socialdemokratiska Sverige fïrbjuder alltsï politiska fïngar att lïsa laglig politisk och historisk litteratur samtidigt som sexualbrottslingar tillïts konsumera porr pï vïra anstalter.

Nïr det blivit kïnt att Bjïrkqvist gripits marscherade ett par hundra nationalister till polisstationen och i protest mot gripandet genomfïrdes en manifestation mitt emot polisstationen som bevakades av ett stort polisuppbïd

Efter ytterligare nïgon dag be