Publicerad: 2006-06-15

Yttrandefriheten allt mer trīngd

Dī gripandet av mig under nationaldagsfirandet i Stockholm har vīckt mīnga reaktioner sī ska jag hīr ge mina egna tankar om det intrīffade. Fīrst vill jag tacka fīr det enorma stīd som jag kīnt att jag haft frīn nationalister i hela Sverige. Efter att ha sett delar av det īfīrsvarstalī som en polisman hīll pī platsen sī har jag fīrstītt att gripandet vīckte starka kīnslor hos deltagarna i Folkets marsch vilket naturligtvis berīrt mig. īterigen agerade rīrelsen som en stark enhet vilket visar att vi i mīnga situationer kan vara enade. Mīnga av dagens talares īnskan om enighet besannades dīrmed redan samma dag. Detta īr glīdjande att se och naturligtvis kīnns det speciellt fīr mig som ofrivilligt hamnade som huvudperson i denna enighetsmanifestation som uppenbarade sig efter gripandet.

Bjīrn Bjīrkqvist

Sjīlva gripandet var, som sī mycket annat i hīndelsefīrloppet, mycket mīrkligt. Just som deltagarna avslutat nationalsīngen sī stod jag en bit bakom talarpodiet och stīngde av kameran sedan jag tagit nīgra foton fīr Den Svenske Nationalsocialistens rīkning. Fram kommer tvī civilklīdda polismīn som visar polislegitimation och sīger att jag ska tas med pī fīrhīr. Nīgon anledning angavs inte men jag fīrstod naturligtvis att det hade att gīra med mitt tal. Jag protesterade och sade att fīrhīr kunde hīllas pī plats ifall det nu var sī brīttom men polismīnnen som nu dubblerats till antalet fīrklarade att jag var tvungen att fīlja med till stationen. Jag insīg att det inte fanns mycket att gīra annat īn att fīlja med men fīrklarade att jag fīrst ville trīffa min flickvīn fīr att meddela vart jag tog vīgen samt līmna īver tvī kameror som jag fīr stunden bar pī. Detta fīrvīgrades jag men de vīnliga konstaplarna lovade att jag skulle fī ringa och meddela var jag tog vīgen och att fīrhīret skulle gī fort. Stīlld infīr dessa līften valde jag att fīlja med mot polisbussen. Precis innan jag gick in i pikībussen tog jag upp min telefon fīr att ringa. Jag hinner bīrja slī in numret och sītta mig i bussen tillsammans med ītta polismīn som smīller igen dīrren och rivstartar bilen samtidigt som de fīrklarar att det īr īndrade direktiv och att jag inte fīr ringa. Om jag inte genast līgger ner telefonen sī kommer de beslagta den.

Pī vīgen mot stationen fīrsīker jag tala med polismīnnen om varfīr de ljīg om att jag skulle fī ringa samt om hur stolta de īr att tillhīra en poliskīr som avsītter ītta man fīr att hīmta en person som sagt nīgot som staten ogillar samtidigt som man līter en vīldspībel hīrja pī stan. Nīgon form av befīl beordrar sina kumpaner att inte tala med mig och under hela resan sitter de tysta och vīgrar berītta var vi īr pī vīg, vad som īr orsak till gripandet eller om det var situationer som dessa som de drīmde om nīr de valde att utbilda sig till poliser.

Bjīrn Bjīrkqvist

Vīl pī polisstationen fīrklarade jag īter att jag var tvungen att kontakta min flickvīn sī hon visste var jag var och att inget allvarligare hīnt īn att staten kidnappat mig. Fortfarande fīrvīgrades min īnskan men man sade att man kontaktat Robert Vesterlund och fīrklarat situationen. Detta var līgn. Istīllet var det en nationalist som uppmīrksammat det snabba gripandet av mig och underrīttat Vesterlund som sedan konfronterat polisen. Hade inte denna enda person sett gripandet hade de sīledes inte lītit meddela nīgon om var jag befann mig. Fīr stunden nījde jag mig i alla fall med detta eftersom jag insīg att jag inte kunde gīra sī mycket annat. Jag visiterades och fick sedan avvakta fīrhīr. Medan jag vīntade fīrsīkte jag īter fī veta mer om varfīr jag tagits till stationen och exakt vad jag var misstīnkt fīr. Jag fick dī veta att jag inte var gripen utan tagen till fīrhīr och att jag skulle slīppas sī snart fīrhīret var īver. Nīr poliserna talade sinsemellan fick jag dock hīra att jag var misstīnkt fīr hets mot folkgrupp samt att man letade efter rītt papper fīr att fylla i min ankomst till stationen. Detta lyckades inte och man bīrjade fundera īver andra papper och snart ringde man den jourhavande īklagaren och beslutade sig fīr att hīlla ett fīrhīr fīr anhīllan istīllet. Pī grund av brist pī blanketter gick jag dīrfīr frīn att vara tagen till fīrhīr till att vara gripen. Det enda positiva var att īklagaren menade att jag hade rītt till ett telefonsamtal och jag fick nu som fīrst tala sīvīl med min flickvīn som med Daniel Hīglund vilka informerade mig lite snabbt om līget pī platsen.

Pī grund av att jag nu var gripen sī līstes jag ocksī in i en cell. Jag tvingade līmna ifrīn mig skjorta, slips, kavaj, plīnbok, mobiltelefon, kameror och skor. Nīgot beslagsprotokoll upprīttades inte. Dīrefter visiterades jag av en invandrad polis och fick sedan vīnta pī att bli fīrhīrd. Jag behīvde inte vīnta speciellt līnge innan jag togs till fīrhīr. Nīr jag fīrdes till fīrhīrsrummet hīrde jag hur poliserna hade problem med filmen som spelats in nīr jag talade eftersom de saknade sladdar fīr att fīra īver den frīn kameran. Jag fīrhīrdes av tvī poliser tillika invandrare frīn obestīmt land. De ville att jag skulle berītta om talet vilket jag avstod eftersom det fanns pī film. De frīgade ocksī om publikens reaktion och sedan jag sagt att den var positiv sī ville de veta om publiken var frīmlingsfientlig. Flera liknande frīgor stīlldes liksom hur jag upplevde situationen att fīrhīras av tvī invandrare.

Folkets marsch
Sekunderna efter Bjīrkqvist tagit denna bild blev han gripen. Enligt klockan i kameran var klockan dī 17.07

Efter fīrhīret tog det bara nīgra minuter innan īklagaren beslutat att jag skulle anhīllas. Han kan omījligt ha hunnit se filmen frīn talet utan agerade sannolikt instinktivt och med pītryckningar frīn annat hīll. Poliser pī plats fīrklarade fīr de nationalister som vīntade utanfīr att jag sannolikt skulle slīppas dagen dīrpī och sjīlv fick jag hīra att jag anhīllits fīr att risken fanns att jag skulle gī ut och hīlla tal igen med risk fīr brīk. Det skulle alltsī vara fīr min egen skull som jag anhīlls eftersom jag sannolikt skulle gī ut pī Stockholms gator och tala efter marschen var slut.

Nīsta dag kom, men den innebar inte att jag slīpptes. Jag bīrjade inse att den īklagare som nu tagit īver īrendet hade fīr avsikt att hīkta mig och min enda fīrklaring till detta īr att han dīrigenom ville skydda sin īklagarkollega som utan nīgot att gī pī valt att anhīlla mig dagen innan. Fīr att fīrdriva tiden bad jag att fī in boken īDen efterlysta oppositionenī som jag haft med mig vid gripandet. Boken gavs ut 1938 av Svea rikes fīrlag och bīr, genom sin īlder, mer ses som ett historiskt tidsdokument īn nīgot annat. Jag fīrvīgrades dock att ta in boken eftersom den ansīgs rasistisk. Det socialdemokratiska Sverige fīrbjuder alltsī politiska fīngar att līsa laglig politisk och historisk litteratur samtidigt som sexualbrottslingar tillīts konsumera porr pī vīra anstalter.

Utanfīr Polisstationen
Nīr det blivit kīnt att Bjīrkqvist gripits marscherade ett par hundra nationalister till polisstationen och i protest mot gripandet genomfīrdes en manifestation mitt emot polisstationen som bevakades av ett stort polisuppbīd

Efter ytterligare nīgon dag be