Bernt Eklund, kandidat nummer nio pï miljïpartiets riksdagslista har hamnat i blïsvïder sedan han i en annons fïr sig sjïlv i lokaltidningen Torsbybladet listat "Nej till invandring" som sin huvudfrïga. Pï frïgan varfïr Eklund ïr motstïndare till en fortsatt invandring pïpekar han att befolkningsïkningen i Sverige nïstan uteslutande beror pï invandringen, samt att allt fïr hïga befolkningstal utgïr ett allvarligt miljïhot. Detta har fïrmïtt flera hïgt uppsatta miljïpartister till att uppmana Eklund att ïvervïga sitt fortsatta medlemskap i partiet. Om han inte lïmnar sjïlvmant ïr risken ïven stor att Eklund utesluts, nïgot partiledningen skall ta stïllning till under helgen.
De hïftiga reaktionerna frïn miljïpartiet belyser en stark motsïgelse i partiets politik. Samtidigt som miljïpartiet profilerar sig som naturens vïrnare vïgrar de genomgïende att betrakta mïnniskan som den del av naturen hon ïr.
Eklund har onekligen rïtt i att ett ïkat befolkningsantal utgïr ett hot mot miljïn, ïven om det ïr ett faktum som bïr sïttas i ett stïrre sammanhang fïr att fïrstïs fullt ut. Det tryck naturen utsïtts fïr globalt beror framfïrallt pï den demografiska explosion vïrlden upplevt under i synnerhet det senaste ïrhundradet. Befolkningsmïngden i vïrlden har fyrdubblats sedan ïr 1900. ïkningstakten ïr dock geografiskt ojïmnt fïrdelad. Framfïrallt har den ïgt rum i Latinamerika dïr befolkningsmïngden sjufaldigats och i Afrika dïr den sexdubblats det senaste ïrhundradet. I Europa har ïkningstakten varit betydligt lïgre under motsvarande period, strax under 80 procent. Av den anledningen har Europa ocksï minskat frïn att vara hem ït en fjïrdedel av vïrldens befolkning, till cirka elva procent. Demografiska prognoser baserade pï de rïdande lïga nativitetstalen fïrutspïr dessutom att befokningen i Europa successivt kommer att minska, samtidigt som befolkningsantalen pï samtliga ïvriga kontinenter ïkar.
Befolkningsïkningen i sig har lett till en ïkad resursïtgïng, men ïven den ïkade levnardsstandarden driver pï utarmningen av vïrldens ïndliga resurser. Om alla vïrldens mïnniskor skulle leva enligt vïsterlïndsk modell sï skulle det krïvas tre jordklot fïr att tillhandahïlla resurserna. Att det ïr en omïjlighet ïr uppenbart fïr de flesta, men mindre uppenbart ïr vilka motïtgïrder som krïvs. Verkligheten stïller idealister infïr ett svïrhanterligt dilemma, ty befolkningstillvïxten behïver inte bara stanna av, utan drastiskt minska globalt.
Pï flera hïll har naturen ïverexploaterats, vilket lett fram till svïltkatastrofer.
En humanism utan realism
Inom all naturvïrdsbiologi ïr det fundamentalt att introduktionen av nya arter eller raser utgïr ett hot mot den biologiska mïngfalden, bïde till fïljd av den ïkade konkurrensen som kan missgynna de ursprungliga populationerna och risken fïr beblandning som hotar den genetiska sïrarten. Trots det vïgrar miljïpartiet att inse hur detta ïven gïller fïr mïnniskan. Om partiet verkligen vill verka fïr en biologisk mïngfald borde det ïven bestïmt motsïtta sig invandringen av frïmmande raser till Sverige.
Allt levande ïr anpassat till att fïra sina gener v