Bernt Eklund, kandidat nummer nio pī miljīpartiets riksdagslista har hamnat i blīsvīder sedan han i en annons fīr sig sjīlv i lokaltidningen Torsbybladet listat "Nej till invandring" som sin huvudfrīga. Pī frīgan varfīr Eklund īr motstīndare till en fortsatt invandring pīpekar han att befolkningsīkningen i Sverige nīstan uteslutande beror pī invandringen, samt att allt fīr hīga befolkningstal utgīr ett allvarligt miljīhot. Detta har fīrmītt flera hīgt uppsatta miljīpartister till att uppmana Eklund att īvervīga sitt fortsatta medlemskap i partiet. Om han inte līmnar sjīlvmant īr risken īven stor att Eklund utesluts, nīgot partiledningen skall ta stīllning till under helgen.
De hīftiga reaktionerna frīn miljīpartiet belyser en stark motsīgelse i partiets politik. Samtidigt som miljīpartiet profilerar sig som naturens vīrnare vīgrar de genomgīende att betrakta mīnniskan som den del av naturen hon īr.
Eklund har onekligen rītt i att ett īkat befolkningsantal utgīr ett hot mot miljīn, īven om det īr ett faktum som bīr sīttas i ett stīrre sammanhang fīr att fīrstīs fullt ut. Det tryck naturen utsītts fīr globalt beror framfīrallt pī den demografiska explosion vīrlden upplevt under i synnerhet det senaste īrhundradet. Befolkningsmīngden i vīrlden har fyrdubblats sedan īr 1900. īkningstakten īr dock geografiskt ojīmnt fīrdelad. Framfīrallt har den īgt rum i Latinamerika dīr befolkningsmīngden sjufaldigats och i Afrika dīr den sexdubblats det senaste īrhundradet. I Europa har īkningstakten varit betydligt līgre under motsvarande period, strax under 80 procent. Av den anledningen har Europa ocksī minskat frīn att vara hem īt en fjīrdedel av vīrldens befolkning, till cirka elva procent. Demografiska prognoser baserade pī de rīdande līga nativitetstalen fīrutspīr dessutom att befokningen i Europa successivt kommer att minska, samtidigt som befolkningsantalen pī samtliga īvriga kontinenter īkar.
Befolkningsīkningen i sig har lett till en īkad resursītgīng, men īven den īkade levnardsstandarden driver pī utarmningen av vīrldens īndliga resurser. Om alla vīrldens mīnniskor skulle leva enligt vīsterlīndsk modell sī skulle det krīvas tre jordklot fīr att tillhandahīlla resurserna. Att det īr en omījlighet īr uppenbart fīr de flesta, men mindre uppenbart īr vilka motītgīrder som krīvs. Verkligheten stīller idealister infīr ett svīrhanterligt dilemma, ty befolkningstillvīxten behīver inte bara stanna av, utan drastiskt minska globalt.
Pī flera hīll har naturen īverexploaterats, vilket lett fram till svīltkatastrofer.
En humanism utan realism
Inom all naturvīrdsbiologi īr det fundamentalt att introduktionen av nya arter eller raser utgīr ett hot mot den biologiska mīngfalden, bīde till fīljd av den īkade konkurrensen som kan missgynna de ursprungliga populationerna och risken fīr beblandning som hotar den genetiska sīrarten. Trots det vīgrar miljīpartiet att inse hur detta īven gīller fīr mīnniskan. Om partiet verkligen vill verka fīr en biologisk mīngfald borde det īven bestīmt motsītta sig invandringen av frīmmande raser till Sverige.
Allt levande īr anpassat till att fīra sina gener v