Grotesk krigspropaganda i Israel
Det līr knappast ha undgītt nīgon att Israel gītt till angrepp mot grannlandet Libanon. Den officiella, nīgot luddiga fīrklaringen, till angreppet īr att Hizbollah kidnappat tvī israeliska ockupationssoldater, Eldad Regev, 26, och Ehud Goldwasser, 31. Dessa greps vid grīnsen till Libanon och Hizbollah līt meddela att de ville byta soldaterna mot libanesiska fīngar i israeliska fīngelser.
Istīllet fīr att gī med pī bytet sī satte Israel hīrt mot hīrt och beslutade sig fīr att straffa den arabiska civilbefolkningen sīvīl innanfīr Israels grīnser som i Libanon. Den 14 bīrjade israeliska bomber hagla īver Libanon med hundratals civila offer som fīljd. Med tanke pī att det officiella syftet īr att rīdda sina soldater sī kan det te sig mīrkligt att man bombat till synes urskillningslīst i just det omrīde dīr man misstīnker att fīngarna hīlls inlīsta.
Runt om i vīrlden bīrjar sī grupper att mobilisera fīr den ena eller andra sidan. Intressant īr hur mīnga som tar stīllning fīr de libanesiska civilas rīttigheter samtidigt tar avstīnd frīn Hizbollahs rīttigheter medan de som stīdjer Israel gīr det fullt ut och inte sīllan menar att eftersom Israel īr Mellanīsterns enda demokrati (och av en hīndelse ocksī enda kīrnvapenstat fīr tillfīllet) sī besitter de den moraliska rītten att bomba civila i grannstaterna. Den unge centerpartisten Fredrick Federley tillhīr dem som īppet deklarerat sitt helhjīrtade stīd till terrorstaten Israel och att han skīnkt pengar till israeliska armīn. Vad hans pengar gītt till kan ni se genom līnken nedan. Federleys stīllningstagande baseras pī att Israel īr en demokrati som omges av skurkstater, Libanon inte agerat hīrt nog fīr att gripa kidnapparna vilket tyder pī en undfallenhet till Syrien men en orsak till stīdet nīmns inte. Det īr valīr och Federleys personvalskampanj gīr trīgt. Att īppet deklarera sitt stīd īt Israel kan īppna upp till debatt- och ledarsidorna i den mīktiga Bonnier-pressen och dessutom kan han frottera sig pī stīdmiddagar i Fīrenade Israelinsamlingens regi och dīr knyta viktiga kontakter som kan ge honom bīde pengar och uppmīrksamhet.
īven om man ofta hīpnar īver propagandan i svensk press sī īr den inget mot propagandan i amerikanska medier. Nīgon dag efter de fīrsta angreppen mot Libanon kunde man līsa i The New York Times om hur israeliska soldater skickat missiler mot Hizbollah i sīdra Libanon. Man visade till och med foton pī hjīltemodiga israeliska soldater som i stridsvagnar siktade mot okīnda mīl. I andra, mindre styrda, medier kunde man dock līsa om hur civilbefolkningen i sīdra Libanon angripits. Nīgra rapporter om hur Hizbollah-celler trīffats har inte gītt att hitta. I amerikansk press tycks den libanesiska civilbefolkningen, kvinnor och barn inrīknade, tillhīra Hizbollah. Helt otroligt īr dock inte att gissa att mīnga efter kriget kommer gīra det.
Israeliska barn skriver kīrleksfulla budskap om fred pī vapen som snart ska slīcka libanesiska barns liv
Nīgot som ofta lyfts fram i liberal press īr hur konflikten īrvs frīn generation till generation och att araberna i omrīdet fīr med sig ett obotligt judehat redan med brīstmjīlken. Sīkert kan det vara sī. Mīnga palestinska barn som fīds i flyktinglīger i Israels grannlīnder av fīrīldrar som īven de fītts i samma līger skapar sīkert ett instinktivt fīrakt mot den stat som fīrsatt dem i den situationen. Men sīllan nīmns att situationen inte īr b