Sedan en tid tillbaka har vi i den nationella rïrelsen i Sverige fïtt se hur en del personer bïrjat sïvïl klï sig i frïmlingars attribut som kopierat olika vïnsterorienterade gruppers symbolik och arbetsmetoder. Vid en fïrsta kontakt med detta beteende har det varit svïrt att ta pï allvar och snarare har det avfïrdats som ett fïrsïk till att vïcka uppmïrksamhet inom de nationella leden ïn som ett inslag som skulle kunna vara bestïende. Lïnge har dessa tendenser ïven avfïrdats med tankarna om att det ïr ett hïgst tillfïlligt och inom kort ïvergïende beteende men dï fenomenet ïnnu inte sjïlvdïtt ïr det av stïrsta vikt att ansvariga och tongivande grupper inom rïrelsen tydligt fïrmedlar att det inte ïr ett vare sig konstruktivt eller acceptabelt beteende att iklï sig eller agera enligt de sïmsta inslagen i vïrt land.
Positivt ïr att flera grupper nu givit sin syn pï problemet offentligt och fïrhoppningsvis ïr det vad som krïvs fïr att fï ïven folk som inte ïr organiserade i nïgon av dessa grupper att tïnka till sï att problemet kvïvs i sin linda.
Mïnga av de som idag anammat de ïsyftade attributen ïr sïkerligen engagerade aktivister som haft goda avsikter med sitt agerande, dock krïvs givetvis att all aktivism genomfïrs med tanke om vad som ïr syftet med handlandet och pï vilket sïtt detta driver rïrelsen nïrmare slutmïlet. Detta synes ha varit en av de stïrsta bristerna hos detta fenomens fïljare.
Som svenskar och medlemmar av den ras som alltid stïtt i fronten fïr utveckling och civilisation finns det ingen anledning att iklïda sig andra folks attribut, det som dï frïmst ïsyftas ïr givetvis palestinasjalar eller liknande som knappast kan ses som ett naturligt eller ïnskvïrt inslag i Sverige. Lïnge har den nationella rïrelsen brottats med dekadenta subkulturer och idag dï arbetet med att rensa bort dessa skadliga element pï allvar bïrjar ge resultat - och de istïllet i allt hïgre grad anammas bland de plebejer dïr dessa snarare borde hïra hemma - ïr det ytterst beklagligt att se attributen ersïttas med en annan subkultur av samma lïga dignitet. Sï kallade ïautonoma nationalistersï propagerande fïr anvïndandet av svarta fanor har ïven det ïkat den sista tiden. Vïrt att pïpeka i sammanhanget ïr att en hïg andel av dessa ïr desamma som de som den senaste tiden aktivt bïrjat anvïnda frïmmande attribut och till och med plagierat olika vïnstersekter, sï att pïstï att det ïr tvï helt frïn varandra obundna problem ïr allt annat ïn sanningsenligt. Nïr det sedan gïller svarta fanors brukande i Sverige kan kort och koncist konstateras att de inte pï nïgot sïtt ïr fïrbundna med vare sig svensk frihetskamp eller nïgot som av svenskarna ïverlag skulle kunna associera till nationalism. Dïrfïr finns det inte nïgon som helst anledning att anvïnda dessa i Sverige.
Meningen med all utïtriktad verksamhet ïr att fï betraktarna intresserade av den kamp deltagarna fïr och om de ïverhuvudtaget skall kunna intresseras av rïtt rïrelse behïvs tydlig symbolik. Mïnga har, med rïtta, reagerat ïver hur en demonstration nyligen genomfïrdes i Gïteborg dïr enkom svarta och palestinska fanor anvïndes av deltagare dïr flera ïven bar palestina