Den 31 juli invigdes ïrets upplaga av Stockholm Pride. I sedvanlig ordning har den homosexuella propagandafestivalen fïregïtts av allehanda rapporter framtagna av homosexuella lobbyister och deras sympatisïrer, i vilka homosexuella regelmïssigt framstïlls som en sïrskilt utsatt grupp. Vokabulïren i rapporterna gïr i regel ïven gïllande att det ligger i ett universellt intresse att tillgodose homosexuellas partikularistiska intressen, oaktat huruvida dessa intressen stïr i strid med ïvriga gruppers intressen.
Enligt samma ordning kommer ytterligare en rad rapporter med samma budskap publiceras under kommande dagar, varav flera okritiskt kommer deklameras i massmediala fora. Tvïrtom sï kommer rapporternas innehïll ïtergivas som objektiv forskning dïr resultaten framstïlls som underlag fïr universella moraliska imperativ. Vare sig riktigheten i rapporterna eller vilken relevans de har fïr exempelvis heterosexuellas intressen kommer med andra ord beaktas.
En av de rapporter som redan publicerats ïr RFSL:s poïngsïttning av riksdagsledamïterna. Det ïr fïr tredje mandatperioden i rad som RFSL poïngsïtter de enskilda ledamïterna, och pï basis av det ïven de olika riksdagspartierna. Officiellt framstïlls det som att ledamïter och partier "misslyckats" och har "motarbetat hbt-personers rïttigheter" om de inte aktivt verkat fïr RFSL:s partikularistiska mïl. Detta ïr utgïngspunkten varifrïn bedïmningen gïrs av huruvida en riksdagsledamot ïr "bra" eller "dïlig".
En intressant, men fïga fïrvïnande, iakttagelse som kan gïras utifrïn RFSL:s poïngsïttning ïr att det framfïr allt ïr ïppet homosexuella rikdsdagsledamïter som aktivt verkar fïr partikularistiska homosexuella intressen. Dessa prioriterar med andra ord sina sexuella sïrintressen i det parlamentariska arbetet. Riksdagsvalet 2002 sïgs av mïnga homosexuella som en stor framgïng. Antalet ïppet homosexuella hade under flera tidigare mandatperioder begrïnsats till en person, men nu plïtsligt fanns det fem ïppet homosexuella riksdagsledamïter. Av dessa ïterfinns fyra bland de sju rikdsagsledamïter som ïr mest aktiva i hbt-frïgor.
De fyra ïr folkpartisten Martin Andresasson (rangordnad 1), vïnsterpartisten Tasso Stafilidis (2), miljïpartisten Ulf Holm (4) och socialdemokraten Bïrje Vestlund (7). Den femte ïppet homosexuelle riksdagsledamoten, moderaten Tobias Hellstrïm, ïterfinns fïrst pï 72 plats, men ïr dïrmed den moderat som fïr hïgst poïng. De ïvriga topp sju pï RFSL:s poïnglista ïr den ïppet bisexuelle miljïpartisten Gustav Fridolin (3), vïnsterpartisten Alice ïstrïm (5), och folkpartisten Birgitta Ohlsson-Klamberg (6), gift med juden Mark Klamberg som var fïrste vice ordfïrande i Liberala Ungdomsfïrbundet samtidigt som Birgitta hade rollen som ordfïrande.
Enligt RFSL:s poïngsïttning ïr miljïpartiet det mest "hbt-vïnliga", fïljt av vïnsterpartiet och folkpartiet. Bïde moderaterna och kristdemokraterna hamnar pï minuspoïng. En intressant iakttagelse ïr att miljïpartiet hamnar fïre sï vïl vïnsterpartiet som folkpartiet till fïljd av att miljïpartiet vill ta bort informationsplikten. Enligt smittskyddslagen mïste alla som ïr smittade av hiv eller andra allmïnfarliga sjukdomar informera sin partner om smittan infïr en sexuell kontakt, fïr att pï sï sïtt minska spridningen av hiv i Sverige. Detta opponerar sig RFSL emot som har skrivit in avskaffandet av informationsplikten i sitt principprogram. Miljïpartiet ïr hittills det enda parti som anammat RFSL:s syn i den frïgan, vilket leder till att de fïr mïnga pluspoïng. Att verka fïr